Den andra datoranimerade Resident Evil-filmen fortsätter berättelsen om Leon Kennedy när han smyger sig in i ett litet östeuropeiskt land för att undersöka rykten om att biologiska vapen används i ett krig där. Direkt efter infiltrationen får han order om att lämna landet men ignorerar det för att se exakt vilka effekter dessa vapen haft i landet.
En helt OK actionfilm med lite bättre handling än den första filmen.
Jag kände att det var min plikt som svensk medborgare och kulturvandrare att i vart fall fått sett en Bergman-film innan jag dör. Så det fick bli Persona vid denna tidpunkt tack vare dess korta speltid.
Så här lyder domen:
Början imponerade mig inte riktigt med konstiga klipp som jag inte får grepp om hur det tillför något till den övriga filmen och musik som passar bra i en Absolut Kroumata-samling. Men sen tågar det igång med intressant dialog och jag kan till viss del känna mig igen i Almas tankar om framgång och vad man faktiskt orkar med här i livet, i hennes "biktande" till fru Vogel är också det bästa med filmen. Mot slutet lyckas Bergman knyta ihop det briljant och en aha-upplevelse sköljer in likt havet mot viken. Men ändå känns det som att filmen saknar ett par viktiga element för att koppa upp i finrummet. Min första Bergman och jag är ändå inte besviken, lär bli mer under året.
Men när filmen själv konstaterar att ungen är irriterande där modern själv är villig att gå så långt att hon själv inte klarar av ungen och vill näst in till döda honom. Så kan jag inte finna ungen lika irriterande längre då det är hela meningen med karaktären. Det har en stor del med moderns mentala psykiska problem att göra.
Hela filmen är i grund och botten moderns psykologi efter mannens tragiska död. Det är också lite det Babadook symboliserar i filmen.
Hm, läste inte in symboliken så mycket. Pojken verkade ju ha något slags problem, någon bokstavskombination kanske, eller så har han kanske bara fått leva ganska vilt och fritt då fadern dött och modern inte kunnat ta hand om honom på ett bra sätt. Modern var nog inte fullt så frisk heller som du säger efter dödsfallet. Mot slutet ser jag det som att Babadookvarelsen försöker ta över henne och gör henne besatt av döda barnet, i sann demon/exorcist anda. Men allt skrik under första halvan väcker så starka olustkänslor att jag hatar pojken. Kan han inte bara vara TYST!? Mot slutet verkar det ju som att pojken inser att hans liv är i fara och skriker inte lika högljutt längre utan försöker gömma sig istället. Så den tar ju sig faktiskt och blir bättre mot slutet, i takt med att ungen blir tystare.
Skjuter man inte sig själv lite i foten som filmskapare om man medvetet skapar (huvud?-) karaktärer som ska uppfattas irriterande? Man alienerar ju publiken ganska starkt då, imo. Nu verkar den ju vara en hyllad skräckfilm men flera än jag verkar störas av ungen.
Skjuter man inte sig själv lite i foten som filmskapare om man medvetet skapar (huvud?-) karaktärer som ska uppfattas irriterande? Man alienerar ju publiken ganska starkt då, imo. Nu verkar den ju vara en hyllad skräckfilm men flera än jag verkar störas av ungen.
Det kan man göra men om det är dit filmskaparen vill ta en av en viss anledning behöver det ju inte vara problematiskt. Jag kan dock hålla med om att ungen spelades ett snäpp över gränsen då vi ändå ska känna någon sorts sympati för honom vilket blir svårt att göra.
__________________
Senast redigerad av BlackMetal 2015-06-09 kl. 01:25.
Början imponerade mig inte riktigt med konstiga klipp som jag inte får grepp om hur det tillför något till den övriga filmen och musik som passar bra i en Absolut Kroumata-samling.
Tyckte Roger Ebert sammanfattade de utstickande delarna ganska elegant (och lägger det i spoiler) men personligen så ser jag öppningsscenen som en del i att Bergman distanserar oss från filmen och gör oss medvetna om att vi ser en konstruerad verklighet. Det förstärker filmens tema om alienation men det är så klart mycket mer man kan hämta därifrån. Om det var din första Bergman-film kan det vara värt att nämna att många av klippen i öppningsscenen kommer från tidigare filmer han gjort.
"The opening sequence suggests that "Persona" is starting at the beginning, with the birth of cinema. The break in the middle shows it turning back and beginning again. At the end, the film runs out of the camera and the light dies from the lamp and the film is over. Bergman is showing us that he has returned to first principles. "In the beginning, there was light." Toward the end there is a shot of the camera crew itself, with the camera mounted on a crane and Nykvist and Bergman tending it; this shot implicates the makers in the work. They are there, it is theirs, they cannot separate themselves from it."
- http://www.rogerebert.com/reviews/gr...e-persona-1966
Drama från 1990 regisserad av Penny Marshall med Robin Williams och Robert De Niro. Filmen utspelar sig under slutet av 60-talet och är baserad på verkliga händelser. Handlar om Malcolm Sayer som är en engagerad läkare på ett sjukhus i New York. Han börjar arbeta med patienter som överlevt epidemiska sömnsjukan (som härjade 1917-1928) och upptäcker att vissa stimuli gör det möjligt att uppnå viss kontakt med patienterna. Tycker detta är en väldigt bra film där Robin Williams gör en av sina bästa roller och även De Niro gör väldigt bra ifrån sig.
Håller med! En mycket bra thriller/kriminalare där Pacino gör en roll som oftast, eller nästan alltid kommer i skymundan av de andra många stora roller han gjorde. Samspelet mellan Pacino och Goodman är en fröjd att se!
Ja, jag gillar också kemin mellan Pacino och Goodman. Hade gärna sett fler filmer där de spelar mot varandra.
Filmen handlar om det bekymmerslösa livet sexmissbrukaren Brandon lever. Utöver jobbet är det viktigaste att ragga på tunnelbanan, knulla brudar och tvångsmässig hetsrunkning. Han har allt han behöver. Pengar till horor, en gedigen porrsamling och alltid en sex-chatt redo. Helt plötsligt från ingenstans dyker Brandons syrra upp och hon behöver en soffa att krascha på vilket kommer att ställa till det i hans promiskuösa liv som sexgalning.
Michael Fassbender är filmens största styrka, jag tycker att han är en helt lysande skådis. Mycket naket också, bara en sån grej som när Fassbender svansar runt naken i lägenheten med pitten i vädret. Fast det är inte bara där den utmanar, den bjuder också på en oförutsägbar och mörk historia samt en del riktigt snygga tagningar med schysst bildkomposition. Många bra scener överlag men sångnumret var en riktigt stor besvikelse. Jag får lite American Psycho-vibbar om man bortser från att det inte är så mycket massmords-psykoser i den här. Jag menar tät, störd och kåt man i New York. Gillade slutet förresten, öppet för tolkning.
4/5
__________________
Senast redigerad av Ghost.B.C 2015-06-09 kl. 02:33.
En psykopatisk kriminell småhandlare (spelad av James Woods) skaffar sig en ny kumpan efter att han tröttnat på sin gamla. De flänger runt lite för att råna spritaffärer. På väg till en stöt blir de stoppade av polisen, (två kriminalare spelade av Ted Danson och John Savage), vilka de under vapenhot avväpnar, kidnappar och kör iväg med ut till en lökodling. Väl där skjuts den ene polisen ihjäl av våra ljusskygga vänner och den andre polisen tar till flykten.
Detta är upprinnelsen till vad filmen egentligen handlar om, hur de inblandade hanterar detta efteråt och vad som händer dem. John Savages rollfigur bryts sakta ned av skuldkänslor och hans liv blir under flera år en nedåtgående spiral av depression, ångest, självförakt, utanförskap, arbetslöshet o s v. Mördarna får vi följa genom rättegångarnas många gånger farsartade genomföranden och tricks.
En mycket bra film som i vissa delar dock huserar lite tveksamma rollprestationer som hade kunnat lösas tror jag. Som helhet är det ändå en stark och sevärd film som fångar iaf mig från början till slut.
Såg att den dykt upp som BDRip nu på nätet, såg den själv för ett par år sedan och tyckte mycket om den. Bygger på en roman av Joseph Wambaugh som dessutom tjänstgjort som polis då han skrev romanen och sina andra böcker som kom ut på svenska för ett par år sedan.
Såg att den dykt upp som BDRip nu på nätet, såg den själv för ett par år sedan och tyckte mycket om den. Bygger på en roman av Joseph Wambaugh som dessutom tjänstgjort som polis då han skrev romanen och sina andra böcker som kom ut på svenska för ett par år sedan.
Kvaliteten på PT var helt ok.
Vad jag förstår ska boken bygga ¨på en verklig händelse, men jag har inte kollat upp hur väl det stämmer.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
