Vilken film såg du senast?

Nej då, du behöver inte ta åt dig eller börja att hytta med näven, jag förespråkar att alla på forumet ska få ha sin subjektiva åsikt i fred om filmer och så, men jag älskar att bränna igång diskussioner om sådana här ämnen då det delar in folk i två läger. Och just två läger blir det ju, folk som inte är cineaster och tar åt sig av de människor som de föraktar och kallar för pretentiösa skitstövlar som jag antar att du kategoriserar in mig i, men du har å andra sidan så pass fel som man kan ha.

Jag ser mig som en filmälskande kulturkonservativ cineast som ser all film ifrån alla tidsperioder, och det är således inte som Fjantor skrev att jag enbart ser filmer gjorda mellan 1890-2000. Har inget emot bra gjorda mainstreamfilmer eller högbudgetfilmer, dock är de i 90% av fallen totalt ointressanta eller tillfredsställer inte mina behov som tittare. Eftersträvar kvalité men inte enbart, jag lever enligt premissen med mina filmer att blanda högt och lågt, och älskar mycket som klassas som B och C-film, men gillar några nya Hollywoodfilmer såväl.

Har man sett drygt 8000 filmer på fördelat 28 år så är det inte konstigt att ens filmsmak blir annorlunda jämfört med de som sett mindre film och samtidigt specificerar sig enbart på det nya, moderna och inte blickar bakåt.

Visst är det så men likaledes är smaken som baken. Jag har läst en del filmvetenskap men knappelunda börjar jag spy galla över dårar som uppskattar jack blacks filmer. Man får bita sig i tungan och gå vidare. Din inställning är inte bara dryg , den anspelar på gravt översitteri

Men är du korkad eller ordblind? Jag skrev tidigare i tråden att man ska SKILJA på smak och konstnärlig kvalité.

Att du läst filmvetenskap betyder inte ett dugg rörande din personliga grundförmåga att förstå konst.

Missförstånd. Det handlar istället om att vi tyvärr inte värderar kvalité, begåvning och kunskap i socialliberalismens namn. Över tiden så har folk "tränats" till att tycka att det är "skitnödigt" att veta vad man snackar om. Mycket tragiskt egentligen.

Gänget på konstfack fikar säkert gärna med dig. Jag förstår då rakt inte varför du behöver ventilera din frustration över kulturelitens degenerering här ..

Ja, socialliberalismen har förstört mycket utav Sverige och svenskarnas mentalitet, alla ska vara på samma våglängd och direkta kopior utav varandra, sen Jantelagen på det också, pricken över i:et.

Ska kanske säga att jag kommer ifrån ett lågutbildat arbetarklasshem och har alltid själv strävat efter att bli mera beläst än mina vänner och folk i min närhet eller majoriteten i min ålder då jag var yngre och gick i högstadiet/gymnasiet. Och visst har det gynnat mig att jag läst mångt och mycket av den Västerländska kanon vad gäller litteratur och alltid brunnit för film. Jag har kanske lättare således att bilda mig en uppfattning om vad filmer som är av god kvalité och med konstnärliga ambitioner (som Kieslowski som han var inne på) förmedlar då man läst filosofi, psykologi och romanklassiker på fritiden.

Jag har dock inte läst filmvetenskap på något universitet och är inte utbildad på högskola/universitet, allt handlar om vilja att utvecklas som person och komma till en högre grad utav kulturellt medvetande, som i Matrix.

Intressant. Du verkar se väldigt mycket film? Ägnar du dig åt film på något annat sätt också?

Jag är också uppväxt i ett fattigt förortsghetto. Men samma sak där, förmågan, talangen, det man dras till, finns inom människan själv. Det avgörs inte av bakgrund och uppväxt. Även om vissa vill få oss att tänka så, vilket blir kontraproduktivt för enskilda människors tro gällande sina egna möjligheter. Och har man begåvningen så är självklart all utbildning och livskunskap kalas.

Jag är extremt krävande vad gäller film. Vilket inte hindrar att jag kan njuta av en skitkul komedi med en polare t ex. Men vill jag verkligen se en film och känna någonting, så ställer jag höga krav. Vilket säkert sammanhänger med vem jag är och sysslar med. Jag söker ofta efter regissörer som har förmågan att med mycket små medel förmedla sensitiva ting på ett sätt som verkligen berör. Där ligger den sanna begåvningen och förmågan kan jag tycka. Tyvärr, är det också så, att alltför många filmkonsumenter saknar tålamodet att verkligen se filmer av högre konstnärlig kvalité än filmer som görs överlag, helt enkelt för att där matas vi inte på samma sätt med billiga mallar, färdiga idéer utifrån samhälleligt, politiskt perspektiv osv. Utan där finns något "äkta" som verkligen visar mänskligt beteende, som tvingar tittar att reflektera osv.

Becket (1964)

Filmen handlar om den engelske kungen Henry II (Peter O'Toole) och hans kansler Thomas Becket (Richard Burton). I unga år är de nära vänner men senare i livet blir kungen upprörd över att Becket prioriterar sin plikt mot Gud högre än sin plikt mot sin kung.

Handlingen påminner en hel del om A Man for All Seasons (1966), som fokuserar på den mycket likartade konflikten mellan Henry VIII och hans kansler Thomas More och vann Oscarn för bästa film två år senare. Skådespelarinsatserna är ungefär lika bra i den här filmen.

Betyget blir 7.5/10 eller 4/5 på Filmtipset (vilket också är samma som jag gav A Man for All Seasons).

Gravity är ju faktiskt helt värdelös, och Interstellar är, objektivt sett, verkligen inte det mästerverk jag tycker (tyckte) att den är (var) - men det är ändå väl elakt att jämställa de två; Gravity är så mycket sämre.

Amer (2009)

Gillar man både arthouse och giallo så borde det vara en film som går hem. Den visuella stilen och musiken är tungt inspirerad av folk som Mario Bava och Dario Argento. Filmen är indelad i tre delar som utspelar sig under tre olika tider i Anas liv. Första är en scen ur hennes barndom och det är också den starkaste av de tre. Deras experimenterande fungerar som bäst här och den har den största variationen. Andra delen handlar om Anas sexuella uppvaknande och även om det kanske är delen som har någon riktig substans att prata om så blir close-upsen lite väl många och poängen har demonstrerats tillräckligt efter ett tag. Tredje delen är den som börjar närma sig giallo-genren desto mer och ger ett trevligt avslut till spektaklet.

Jag tycker om den men är samtidigt inte helt såld. Den är bra men det finns problem och störmoment så i slutändan hamnar den på en något svagare:

3/5

The Amityville Horror (2005). För att vara en modern skräckfilm (remake), så tycker jag att den var bra. Kanske inte överdrivet skrämmande, men välgjord. Bra fotografi, skådespeleri, etc. Inget mästerverk, men helt klart sevärd och fungerar bra som tidsfördriv. 6.8 ugglor av 10 möjliga.


Ja, vissa avsnitt är grymt bra. Här är några avsnitt, som jag gillade och rekommenderar, om du vill försöka dig på serien igen:

Forever Ambergis med Steve Buscemi och Roger Daltrey, m. fl.
The new arrival. Zelda Rubenstein, känd från Poltergeist, syns i en roll.
Death of some salesmen. Tim Curry är med. Ett favoritavsnitt.
Carrion Death. Kyle MacLachlan är med.

Hela serien ligger uppe på Youtube just nu.

Såg den för bara ett par dagar sen och tyckte att filmen sjönk rejält när


Annars var väl filmen okej men just den delen sänkte upplevelsen för mig.