Vilken film såg du senast?

Är just nu lite blown away av Whiplash. Vilken jävla kraft.

Årets första femma.

Kul! Kommer nog också uppskatta den starkt, en femma blir dock svårt, om än inte omöjligt

Jag hade egentligen inte så höga förväntningar. Indiefilmer drivna av så kallade starka skådespelarinsatser kan ju vara väldigt mediokra också.

Men den här filmen hade dessutom:

Komplexitet i både narrativ och karaktärer
En särpräglad och väl avvägd visuell stil med en enastående överklippning som gav en superintensitet
Sinne före detaljer
Grym casting och skådisinsatser
En avslappnad och befriande distans givet att filmen låter tittaren helt själv ta ställning till flera intressanta frågor den tar upp. Inga pekpinnar!
Och oförutsägbar och okonventionell utan att det känns som att regissören tramsar runt för sakens skull.

Krydda det med konstnärlig perfektion, blodsvåldsam och finstämd jazz av hög kvalitet, effektiva dödligt pinsamma och pressade tystnader, ett otroligt 10.5/10-slut som höjer hela filmen, en underdog som ska visa världen, uppoffringar/hårt arbete, mentorrelationer, terror, känslor, en varm fader. Mycket jag går igång på. Satt och trummade med under filmens gång.

Hade absolut kunnat bli något tightare och litet mindre tillspetsar. Jag var fram till slutet inne på en stabil fyra, men känslostormen de sista 15 minuterna ryckte upp det över till femman. Och den förtjänade denna känslostorm så det vara bara att släppa till.

Kul att du gillade den. Det är en av de filmer jag ser mest fram emot tillsammans med Inherent Vice.

Är den ute på scenen, för den släpps väl tidigt 2015 i Sverige? Också väldigt taggad på den faktiskt!

Edit: Tänkte inte på filmfestivalen.

If I Stay (2014)
En alldeles för konstlad och melodramatisk film, som kunnat bortses om själva kärlekshistoria hade funkat. Dessvärre sjunger kärleken mellan de två huvudkaraktärerna lika falskt som filmen i övrigt. Vet inte hur mycket det går att skylla på Chloë Grace Moretz och Jamie Blackley i den frågan, för dom är inte direkt dåliga, men kemin finns inte där vad jag ser.
Ensemblen i övrigt är dock bättre, även om själva karaktärerna månt och mycket är plast, så går det inte att klaga på deras skådespel, och kemin finns i alla fall mellan Mireille Enos och Joshua Leonard som föräldrarna.
Bäst är dock Stacy Keach som egentligen är den enda som tillför lite djup till sin rollfigur. Speciellt under filmens finaste stund, vid en sjukhussäng, där blev jag tårögd.
2 av 5

.....

Det grovmaskiga nätet (2000)

Seg som bara den. Saknar skäl för att pågå i nästan tre timmar. Hoppas verkligen att uppföljarna håller högre klass.

Shadows of Our Forgotten Ancestors (1965)

Den otroligt vackra naturen i karpaterna och dess dokumentära gestaltning av en artonhundratalsby är filmens absolut starkaste punkter men det är svårt att bortse från hur uttråkad jag var och hur seg filmen känns när man ser den. Filmens 90 minuter känns som den sträcker sig över minst två timmar och den lyckas till största delen inte engagera mig tillräckligt. Det är dock en film jag kan tänka mig att återkomma till och eventuellt omvärdera om jag får tag i en finare kopia som gör att jag verkligen kan uppskatta miljöerna fullt ut. Jag vill tycka om den men det gör jag inte.

2/5

Jag håller med till 100%
Filmen är väl underhållande men det saknas något mellan Chloë och Jamie som förstör hela "kärlekshistorien". Stacy Keach är helt klart stjärnan i det här fram&tillbaka-dramat. Jag faller inte heller för hela cello-hysterin som ska fukta hela biogolvet av tårar.

Sättet Blackley framstår som halvt okänd påminner lite om The fault in our stars, där birollsinnhavaren känns väldigt distanserad och inte på ett spännande mystiskt sätt.

Jag ger den dock 3 av 5, för att fröken Moretz är så förbaskat söt

Cold in July (2014) - Det här var en fräsch fläkt bland amerikanska indiefilmer. Spännande film som på ett lekfullt sätt blandar olika stilar och genres. Filmen börjar som en slags terror-thriller, eller kanske home invasion-film, men övergår snart till en rå och stundtals komisk hämndrulle med Don Johnson som en slags comic-relief, vilket han gör alldeles utmärkt skall tilläggas. Den har även ett härligt, suggestivt soundtrack som passar perfekt till filmens tema. Överlag är jag positivt överraskad och filmen tillhör nog bland de bättre från detta året. 8/10

Keach är alltid bra känns det som, oerhört stabil!