Raging Boll (2010)
Citat:
Han är erkänd som planetens värsta filmregissör. Uwe Boll ger sig ut på en strävan att erövra Hollywood och ta hämnd på film fanatikerna som strävar efter att förgöra honom...
Säga vad man vill om Uwe Bolls filmer, alla verkar ha en åsikt om mannen och hans filmer men få verkar ha fördjupat sig mera inom hans filmer, och enbart exponerats för de överdåliga tv-spelsadaptionerna han regisserat. Visst, det är ju just adaptionerna av House of the Dead och Alone in the Dark han är mest känd för, just för att dom fick biopremiär i USA och därmed var kampanjerna igång för att stoppa Boll ifrån att regissera mera film. Som sagt, alla har en åsikt och det ska jag försöka rätta ut i och med min något partiska recension.
Tyvärr har, som jag skrev de flesta sett hans dåliga tv-spelsadaptioner och utgår ifrån dom då folk på 4Chan och andra forum driver sina hatdrev och kampanjer, ingen verkar vilja se vad mannen regisserat mer i sin långa karriär och i synnerhet bortom de billiga tv-spelsfilmerna. Faktum är att Boll i mina ögon är en högst unik, begåvad och egensinnig regissör som bryter konventioner, skiter helt i vad normen anser och gör sina filmer utifrån sin egen idé från egna manus. Någonting som man knappast kan kalla regissörer som Michael Bay och större delen av Hollywood-eliten. Bolls egna filmer som han varit med och skrivit manus till är oftast väldigt säregna och cyniska, dom vill visa upp en skitig sida av livet, en verklighet som få kan tänka sig existerar jämsides med kapitalismens grogrunder och socialismens gemenskap. I hans filmer får det nattsvarta, depraverade och "sjuka" människorna fritt spelrum för att verkligen visa vad verkligheten egentligen består av.
Raging Boll är en dokumentär om och med Uwe Boll i fokus, hans filmer avhandlas till viss del och dissekeras från kritiker och publik, som sagt, alla har en åsikt i frågan och är villiga att gå långt för att Boll ska sluta göra film. Främst är detta en film för fansen och de haters på Internet och i verkligheten, så är man något mellanting där emellan så kanske inte filmen går hem, men finns det egentligen någon som antingen är ett fan eller en hater?
Främst är fokus på Bolls tv-spelsfilmer vilket jag själv finner tråkigt och väldigt onödigt, om man nu som filmskapare vill få upp allmänhetens ögon så kanske man borde egentligen fokusera på filmerna som Boll gjort vid sidan av. Visst, i slutsekvenserna så rullar en text om att allmänheten har börjat ändra inställning till hans filmer men mer än så blir det inte. I stället får vi följa med bakom kulisserna på boxningsmatchen mellan Boll och kritiker, följa han på mässor där han fotar sig med fans och antifans, möta hans föräldrar under julledigheten hemma i Tyskland med mera. Fokus skiftar aldrig ifrån Boll och intervjuerna han gör är givande och upplyftande, bortom den biten saknar filmen ett större djup som skulle ge inblick i vad han egentligen vill säga med sina filmer för allmänheten. Nu blir det mest ett par bra intervjuer och något enstaka bra segment i all utfyllnad om hur Boll ska sälja in Dungeon Siege-filmen och bilder på ännu mera haters på Youtube.
2/5