Vilken film såg du senast?

Apocalypto

Tudelad...

Mellan 5 och 7 av 10 lär den landa på dock när jag tänkt klart.

Ska ta och se den då jag är ett stort Metallica-fan och har en typ av autism.

The Strangers (2008)
Ointressant, meningslös, irriterande och INTE obehaglig eller skrämmande. Ils är bättre på alla plan.

Då kanske det är värd att nämna att de planerar att göra en film. http://www.imdb.com/title/tt2172935/
Verkar vara liten av en "Detroit Rock City", fast i Metallica-tappning.

The Crossing Guard (1995)

The Indian Runner är min favoritfilm så det var på tiden att jag såg den här, Sean Penns andra film som regissör och manusförfattare. En väldigt mörk och känsloladdad berättelse om juveleraren och strippklubbsstammisen Freddy Gale (Jack Nicholson) som tänker mörda mannen (David Morse) som körde ihjäl hans dotter på fyllan. Ser även Anjelica Huston, Robbie Robertson, Robin Wright, John Savage med flera. Morse och Nicholson gör två riktigt bra insatser. Väldigt bra film som lämnar en lite blödig.

8/10

Fast & Furious 6 (2013)

Jaha, då har man sett denna också då. Sjätte filmen i Fast-serien (när ska de lägga ner?...). Dwayne Johnson spänner musklerna, Paul Walker drar stela citat och Vin Diesel ser alltjämt trött ut men glad som en skolpojke framför ratten. Allt är som vanligt med andra ord. Med en liten detalj. Man har valt att pumpa in det dubbla, eller kanske det tredubbla med action i jämförelse med tidigare filmer Fast & Furious och Fast Five. Det börjar direkt och slutar egentligen inte fören drygt 2 timmar senare (slutscenen är bland det mest överdrivna jag sett alltså). Trodde först jag hade gått och sett Quantum of Solace (igen) när jag såg startscenen med racet längs vägkanten på precis samma plats som i startscenen i Bond-rullen. Varför gjorde man scenen just där kan man undra? Hursom går det vidare med proppfylld, överdriven, och på gränsen till barnsligt löjlig action. Action som dock var rolig att se på och bara skratta. Tycker folk ärligt talat att det blir bra när det blir såhär pass mycket av den varan? Är själv ett stort fan av genren action men t.o.m. jag tycker det blir alldeles för mycket. Det blir liksom komiskt och omöjligt att ta på allvar. Mittemellan all denna fyrverkeri så försöker Dom åter knyta sig samman med Letty och vi får se lite smått drama där, men inte mer än en liten knutta. Tyrese Gibson som Roman fick mig på fall många gånger. Otroligt skön skådespelare som kan sin sak. Kan inte sluta snacka och dra roliga skämt. Han har här mer utrymme än i tidigare filmen också. Tillsammans med Ludacris bildar han filmens komedi-hörna. Skurken då? Luke Ewans gestaltar den rollen och sköter sig bra tycker jag. Inget trams utan seriöst utan att på något sett vara stöddig. Han funkar. Så mycket mer tänker jag inte säga. Se filmen och bilda din egen uppfattning men för egen del så är Fast & Furious 6 ännu en överdriven och överskattad USA-produktion som folket bara älskar. Därför drar den in mycket pengar och så kommer fler uppföljare. Kul för stunden men så mycket till film är det väl inte. I mitt tycke får du ett perfekt (alternativt) slut i och med den femte filmen. Slutscenen bäddar dock för en annan skön skådis i uppföljaren.

6,5 av 10 (Definitivt inte värd mer, väldigt överskattad)

Hard Target (1993)

Regi John Woo. Stjärnor Jean Claude van Damme och Lance Henriksen

Van Damme spelar en fattig människa som blir indragen i jakten på mördarna som dödat en kvinnans far. Huvudskurken spelas av Lance Henriksen, som jag mest känner till från serien Millenium.

Det är en film som är väldigt präglad av 1980 talets och början av 1990 talets syn på actionfilmer, på gott och ont.

Van Damme ser bra ut som den hårda hjälten och Lance Henriksen funkar bra som huvudskurk.

Dock blir det lite komiskt när de kör actionscenerna i slow motion ( när van damme ska sparka någon i huvudet) eller när van damme lyckas skjuta en skurk 5-10 gånger men ja han bara måste avsluta det hela med en huvudspark.

Lance Henriksen är bra fast i några scener så känns det mer som just en film...t ex när han skriker på sina män och puttar omkull någon osv då känns det inte så äkta utan mer som Lance Henriksen som spelar skurk.

En scen använde John Woo senare i face off några år senare. Tänker på när Van dammes figur står på en sida av väggen och Henriksens närmaste man "pick" står på andra och de laddar och sedan vänder sig om o börjar skjuta. Samma scen fast bättre utspelas i face off mellan Travolta och Cage.

Filmen funkar men för min del kommer Van Damme aldrig att kunna matcha Stallone eller Schwarzenegger på actionfilmer.

Filmen funkar framförallt om man mest vill sitta och se på just actionscener och inte har något emot 1980 tals klichéer.

Betyget blir

6/10 ( ganska snällt betyg av mig ändå), så godkänt, men borde nog ha köpt Rambo II istället som jag tänkte från början. Filmen är dock tillräckligt bra för att få finnas kvar i min samling o slipper således att hamna i förrådet bland mina misslyckade köp

Funkar en regnig dag.

A good way to die hard: Hjärndöd action, hade inte förväntat mig något annat. Jag ville bli underhålld och det var exakt det som filmen gjorde, underhöll mig. Inte dålig men inte bra heller

6/10

Oslo 31 augusti (2011)

Norsk film som handlar om Anders som snart har slutfört sin drogbehandling på en gård utanför Oslo och ska nu åka in till Oslo för en arbetsintervju. Han passar på att träffa sina gamla bekanta.

En väldigt seg film men samtigt väldigt realistisk film. Allt är inte svart eller vitt och Anders vet själv att han är en "loser" och försöker inte försköna sin självbild så mycket. Tycker mycket synd om sig själv osv.

Tror det är en bra film att se för de som själva har haft eller har drogproblem, det är knappast någon Eyes opening men kanske en film att "känna igen sig i"?

Ingen film som jag lär vilja se igen i första taget. Förstår att den fanns med på biblioteket dock men seg som attan.

Filmen får betyget 3/10 av mig dvs underkänt.

Finns många sämre filmer men många bättre med

Besviken, den var bra men hade så ofantligt stora förväntningar och väntat länge inför gårdagen. Då hoppas man att man skall få nåt riktigt riktigt bra. Men det slutade med att den bara var bra helt enkelt...Sjukt snyggt filmad, riktigt bra musik och den kändes väldigt surrealistisk på flera plan. Både i miljöerna, hur skådespelarna agerade till situationer samt dialogerna.

Manuset var kanske inte det bästa, dialogerna var märkliga och Refn kunde gärna gett Gosling mer än tio meningar i hela filmen. Han är en ruggigt bra skådespelare vilket Refn inte utnyttjade till hundra procent även fast han är bra på diverse ansiktsuttryck och förmedla känslor så är han ändå bättre än så!

Men som sagt ingen dålig film, jag hade bara inställningen till att detta kunde bli en av mina favoritfilmer som gjorts när jag gick och såg filmen. Desvärre så infriades inte det.

Denna filmen är dock verkligen inte för alla bara så ni vet, det var många i biosalongen som suckade och gick därifrån pga det speciella filmandet, musiken och det långsamma tempot. Jag gillade det, men som sagt, inget för alla.

Ett extra plus igen tack vare filmandet, otroligt snyggt! Ljussättningen var också otroligt vacker och stämningsfull.

3/5

Kanske höjer betyget när besvikelsen har lagt sig lite.

Snitch (2013)

Hyfsad thriller som försöker men jag tycker inte den lyckas så där väldans bra. Inga överraskningar direkt och lite väl tråkig och förutsägbar handling. Dwayne Johnson i huvudrollen är dock okej. Filmen var inte så jättetilldragande men den gick som sagt att se.

6 av 10

Mission to Lars (2012)


Hörde först talas om filmen igår kväll här på forumet efter ett omdöme i den här tråden och blev genast nyfiken då jag själv har Asperger som är en form av autism som Tom (som det kretsar kring) och är ett megastort Metallica-fan sedan barnsben. Kanske var lika bra att jag såg filmen direkt utan att bygga upp några som helst förväntningar och även om filmen kanske inte är den bästa utifrån filmmässiga konventioner så är den trots allt full av själ och hjärta.

Dokumentären tar först avstamp i England där Tom som har autism kombinerat med någon hjärnskada alltid drömt om att träffa Lars Ulrich, den danska trummisen och en av grundarna av Metallica, världens största hårdrocksband vid sidan av Iron Maiden (mitt favoritband). Man får följa nedräkningen till att Tom, hans syster och hans bror ska bege sig till Los Angeles för att se bandet spela och förhoppningsvis få sig en pratstund, vilket också följs av en del komplikationer. Tom har som bekant autism och det innebär en del problem som också filmen tar upp, om än väldigt lite så märker man direkt att resan kommer bli annat än lätt. Autister har svårt för stora folkmassor, närkontakt och ljud (höga i synnerhet) så man börjar ju tveka en bit in om dom verkligen kommer att komma iväg. Nedräkningen till resan går väldigt fort däremot och vips så är dom i Los Angeles, filmen är dessutom enbart 76 minuter lång så det är en del som ska klämmas in på den korta speltiden också.

För min egen del som har Asperger och gillar Metallica är det en fin film och kärleksförklaring till i mitt tycke världens näst bästa band, men speltiden är för kort för filmens bästa och den spretar alldeles för mycket. Man lär knappt känna Tom som person alls och mycket av hans förhållande samt specialintresse för musiken och bandet lämnas kort därhän och fokuserar i stället på syskonens problematiska resa över Atlanten. Även om nu Tom har huvudrollen i filmen om sig själv så känns det inte alla gånger att fokus är riktat på honom eller på rätt saker, som jag skrev spretar den alldeles för mycket för sitt eget bästa.

+2/5