Intressant antal floskler och lustigkurrar i den här tråden.
1. Amerikaner är inte intresserade av Europa.
Fel.
För många amerikaner är intresset av t ex genealogi enormt. Att besöka "fäderneslandet" är en stor grej vilket antalet amerikanska turister i Europa borde indikera. Att det är många, många amerikaner som aldrig reser utomlands kan väldigt enkelt förklaras med att de bor i ett land som är på storleken med hela vår kontinent och inte har lika stor anledning att resa utomlands som vi har. Det ska inte förväxlas med ett allmänt ointresse annat än om man vill berättiga sina egna fördomar.
2. Svenskar är dåliga på engelska.
Ja och nej. I min erfarenhet är många osäkra på sin engelska, men jag skulle
tro med ursäkt för enbart anekdotiska bevis att problemet för de flesta inte är
förståelsen men i själva verket uttalet. Jag har själv pratat (mest läst) engelska sedan 8 års ålder och har som regel ett rostigt uttal när jag inte använt den på länge, och reste till USA med två vänner som låg på skolnivå. Hör och häpna, efter den första veckan av osäkerhet och knaggligt uttal så snackade de utan problem konversationsengelska även om de föredrog att låta mig sköta det mesta i mer avancerade situationer som när vi blev stoppade av bängen i Texas för fortkörning.
Jag misstänker att svensken i gemen inte får tillräckligt många tillfällen att verkligen prata engelska, och är över lag ganska rädd för att göra bort sig till skillnad från många andra folkslag där man skiter högaktningsfullt om man pratar med en kraftig dialekt eller inte.
3. Engelskan är ett fördummande språk.
Rikspuckot som påstod det här kan inte vara särskilt reflekterande över sig själv eller sina åsikter. Eftersom andra redan har dragit honom över brinnande kol behöver jag inte fördjupa mig. Jag kände helt enkelt bara ett sug efter att kalla honom Rikspucko. Ett äktsvenskt Rikspucko.