Engelska låter häftigt och svenska låter töntigt? [Svenskars relation till engelska]

Som en liten spegling till tråden är det fastställt att britters språkkunskaper är bedrövliga. EU tvingas anlita greker för att översätta texter till engelska! Undrar hur det känns att formas av en sådan sluten språkvärld som den angelsachsiska och hur det påverkar ens tankevärld.

http://www.timesonline.co.uk/tol/news/uk/article4493286.ece

Vad som är hönan och vad som är ägget kan man diskutera. Kungadömet som
har traditionen att sprida sitt språk i hela imperiet kan kanske sitta och drömma
om gamla tider. Som femtioförsta delstaten sitter UK/GB med en sorts trumf.
Idag härskar ett annat imperium än det brittiska, men engelskan har drivits som
de-facto enda-språk även i det nya globala imperiet och subimperiet EU.

Följande artikel är från 2004: www.timesonline.co.uk/tol/news/world/article990934.ece

Ohörsamheten för udda språk som spanska, franska och tyska kan mycket väl
vara strategisk, alternativt en utnötningstaktik, från radarparet US+UK.
Attityden går med skrämmande tydlighet igen i andra aspekter på kultur.

— Var nu lite flexibla och lär er det språk som talas och skrivs i imperiet!

Ett exempel på denna attityd: årets litterära nobelpristagare var helt okänd av brittiska litteraturkritiker, eftersom hans verk inte hade översatts till engelska. De kan inte tänka sig, att läsa på något språk än sitt eget.
MVH
Petter Eremiten

Jag har bott i USA i en längre tid. Jag påstår inte att min engelska är perfekt eller något sådant.Men jag hör själv många svenskar hela tiden som påstår sig prata flytande men inte alls gör det.

Problemet är att det inte finns någon direkt dialekt de(flesta svenskar som påstår sig prata flytande engelska) kan kopplas till om de inte har bott eller varit på ett engelskt talande plats så pass länge att det kan relateras till det. De som påstår sig prata "flytande engelska", som inte kan det, pratar ofta en sorts blandning av Mtv engelska, "söder amerikanska", brittisk engelska etc.

Själva grejen är: pratar man fly-tan-de så skall det inte höras av en "native" att man kommer ifrån ett annat land(som inte talar engelska). Och det gör det oftast på svenskar.

Är rätt så trött så det här inlägget blev rätt så luddigt. Hoppas ni förstår vad det står.

Jag anser inte att ett korrekt uttal är nödvändigt för att ett språk ska klassas som flytande. Så länge ditt ordförråd är så pass omfattande att det i princip är detsamma som det du har på ditt modersmål och du behärskar grammatik osv så tycker jag att det är att kunna språket flytande trots att man kan ha en "svengelsk" eller vilken annan brytning som helst.
Om du inte håller med mig, pratar då inte personer med dialekt inte flytande engelska? Vilken skillnad ser du på dialekt och accent? (förutsatt att man i övrigt har likvärdiga språkkunskaper).

I sådana fall är vi oense om vad som klassas såsom flytande.

Accent är enligt mig en brytning på ett främmande språk.
Dialekt är ett talessätt som kan placeras inom ett geografiskt område.

Jag tror att många svenskar som påstår sig prata flytande engelska inte kommer i närheten utav samma ordförråd som de har i svenskan. Om de inte har haft engelsktalande föräldrar eller, som tidigare skrivet, bott på en engelsk talande ort i en längre tid/studerat på engelska. Och har de gjort det så får de oftast en dialekt på sin engelska och tolkas som flytande utav mig. Engelskan som svenska skolan lär ut når inte särskilt långt.

Men jag förstår vad du menar och du har en poäng, fast det är nog en definitionsfråga om vad flytande verkligen är. Någon kanske kan ta reda på vad en lämplig definition är utav det ordet? Jag orkar inte. Wikipedia duger ej.

Det här inlägget var ännu luddigare p.g.a att det är ännu senare när jag skriver det.

Vilket språk bryter de som har New York-accent på? Eller Texasborna? Du skriver ju att accent är när man bryter på ett främmande språk...

Tror du att någon från Liverpool skulle anse att någon från Houston skulle vara mindre flytande på engelska på grund av skillnaden i uttal? Antagligen inte. Tror du då att någon från någon av de städerna skulle anse att en svensk som inte har grammatiska problem skulle vara mindre flytande på engelska oavsett hur mycket han bryter på svenska?

Jag ser flytande som grammatik och vokabulär, att kunna uttala ord och att tala utan brytning ser jag inte som nödvändigtvis sammankopplade. Språkmelodin är olika beroende på var i världen man befinner sig, och att då säga att man inte kan vara flytande på engelska om man talar med svensk sådan är lite löjligt med tanke på hur många olika varianter som faktiskt finns...

Tycker du inte att indier, med engelska som modersmål och med utpräglad indisk accent, talar flytande engelska? I min mening är den indiska accenten helt klart en mer distinkt och svårförstådd accent än den svenska.

"Flytande" måste väl betyda just flytande, dvs utan uppehåll (för att söka efter ord och grammatik).

Man hör ju klart och tydligt på ordet "flytande" vad det innebär. Alltså att det flyter på när man pratar och man behöver inte stanna upp för att fundera på vad nästa ord är och vad det betyder osv.
För att tala flytande engelska krävs inte perfekt uttal. Huvudsaken är att det rinner på när man pratar och man blir förstådd.


Edit: Exakt webDing

De pratar med dialekt som jag tidigare skrev.

Indierna har också en dialekt för att de klassas som ett engelsk talande land. Sverige gör inte det.

Men jag tänkte mer på TS som påstår sig prata flytande amerikansk-engelska. Vilket jag tvekar på att han verkligen gör utan som de flesta andra svenskar tror sig göra det.

Ni har en poäng, och jag inser att det jag skrev kanske är fel. Men om vi säger såhär då: varför ska de flesta svenskar försöka prata amerikansk-engelska flytande och inte vara stolta över sin brytning och prata på det flytande sättet ni pratar om?

Jag blev ganska förvånad över svenska studenters brist i engelsk ordkunskap då jag läste universitetskurser på engelska. De flesta klarade att ha en simpel vardagskommunikation med hej och hur mår du, men när det kom till mer avancerat språk så sa det stopp, ofta för att deras ordföråd var för litet.

Nu har jag alltid haft jättelätt för språk (mystiskt nog är jag även dyslektiker), engelska har varit mitt favoritspråk och trots att jag aldrig varit i ett engelsktalande land (eller annat land förutom norden för den delen) så tycker jag att jag kan behärska engelska på ett "flytande sätt". Jag har exempelvis hållt seminarium på engelska och snackat säkert i två timmar, dessutom på fackspråk.