Engelska låter häftigt och svenska låter töntigt? [Svenskars relation till engelska]

Jag kanner en forfattare vars modersmal ar franska men som bara skriver pa engelska for att han anser att spraket ar bade vackrare och mer "versatile" (glomt bort vad det heter pa svenska, mangsidigt?).

Inte for att jag haller med honom, men det ar ju ett intressant inlagg i en debatt som jag oftast hort att "engelskan ar platt, franskan ar rik" om

Mycket beror på den engelska undervisningen i skolan. Det är sällan man får öva på uttal. Sedan är det inte ofta man pratar engelska, behövs mycket träning till det för att man ska känna sig bekväm. De få gångerna man talar engelska är när man ska hålla ett tal. Det är ju inte så att man blir så mycket bättre på att tala när man ska framföra ett tal en gång per termin.

Så det är inte så konstigt att man stapplar sig fram och trevar med orden när man är utomlands eller liknande, då det är sällan man får öva på att tala. Om det var något man gjorde några gånger i veckan så skulle det vara så mycket enklare.

Det där var bland det sämsta jag läst här på FB. Dels för att du inte motiverar en så absurd åsikt, och dels för att jag vet varför du tycker så, och det är inte ett giltigt skäl. Du anser att engelskan är platt-intetsägande-urvattnat-ytlig-fördummande eftersom de flesta som talar engelska är amerikaner, och du uppfattar dem och den amerikanska kulturen på det viset. Jag kan inte annars se hur du kan komma fram till den slutsatsen. Utveckla gärna. På vilket sätt är franska, polska, afrikaans och portugisiska mindre platt-intetsägande-urvattnat-ytligt-fördummande än engelska?

Se # 338. Jag är annars imponerad över dina "telepatiska gåvor", du kan ju uppenbarligen svara på dina frågor själv.

Men för att förtydliga: jag menar att engelskan som det används idag av svenskar, norrmän, tyskar, araber, amerikaner, fransmän, japaner och kineser (med flera med flera), som ett språk att överbrygga nations- och kulturklyftor reduceras till ett tomt och ytligt språk utan nyanser, trots ordrikedom och "ord som inte finns på andra språk". Anledningen är främst att gemensamma kulturella referensramar saknas, minsta gemensamma nämnare blir dum(!) amerikansk(!) populärkulturell underhållning av sämsta snitt.

Du menar att när människor använder ett språk som inte är deras modersmål i formella sammanhang och i praktiskt syfte så tenderar språkbruket att bli torrt och kanske lite platt? Det låter ju som en hisnande upptäckt. Den intressanta frågan blir ju då om du tror att EU-möten och liknande kan göra till eller från när det gäller ett gigantiskt språk som engelskan? Av en halv miljon böcker publicerade per år globalt, hur många av dessa är nämnbart påverkade av slipsnissar med affärsengelska? Hur mycket kan de försämra ett språk?

Argumentet verkar dock fortfarande handla om att engelska är kasst för att amerikaner är kassa och talar det språket. Du kan dock inte klandra engelskan för det, och engelskan påverkas inte på ett konkret plan av jänkarnas ointresse för pretention annat än när aluminium blir "aluminum" eller när gasoline blir "gas".

För övrigt så rekommenderar jag dig att läsa amerikanska författare, se amerikanska dokumentärprogram (inte Michael Moore). Det är alltid lika lustigt när européer drar onyanserade slutsatser av USA eller i det här fallet amerikanskt språkbruk efter att ha glott på enstaka realityprogram på kanal 6. Om alla gjorde det så hade vi ju kommit fram till att USA inte är ett religiöst land heller, i och med att "God" aldrig nämns i Letterman eller liknande program.

"platt-intetsägande-urvattnat-ytligt-fördummande"

Indulge mihi...?

Varför denna fixering vid ett inbillat Amerika-hat? USA är en kulturhegemoni, och ur det perspektivet tycker jag att det känns berättigat att framföra kritik och skepsis mot amerikansk kultur, amerikanskt tänkande och det inflytande språket har på övriga världen. Det finns många fantastiska amerikanska författare, det är inget fel på det språk som dessa använder, det är naturligtvis inte heller fel på det engelska språket i sig. Med risk för upprepning: jag menar snarare att det är språkbruket det är fel på, eller språkbrukarna, och, ja visst, de skulle lika gärna kunna vara polacker som talade polska, portugiser som talade portugisiska eller något annat, men dessa och andra språk har ingen direkt påverkan på (väst)världen, varför det ur mitt perspektiv föll sig naturligt att angripa engelskan i stället. Min kommentar om "det förytligande och fördummande språket" kom i anslutning till ett inlägg om alternativ till engelskan och den alternativa världsbild dessa språk skulle föra med sig.

Vi kan alltså vara överens om att ett språk inte kan vara dumt och ytligt i sig. Men vi borde också kunna vara överens om att språk kan ha en fördummande och förytligande effekt, särskilt som bärare av en dum och ytlig kultur. (Och detta alltså oavsett vilket språk eller vilken specifik kultur vi talar om. Man kan ju även tänka sig språk i en vidare definition än "nationella språk".)

En av många amerikanska författare som jag gärna läser är fysikern David Bohm, som bland annat skrivit On dialogue. Hans tankegångar är en bra utgångspunkt för ett förutsättningslöst samtal. Om du vill fortsätta diskutera skulle det bli mer givande om du kunde försöka släppa dina antaganden, jag lovar att försöka göra samma sak med dig. Kanske kan vi få till stånd en dialog?

Med språkbruket kan man ju tro att du menar de amerikanska "skejtarnas" val av ord. Såsom "dude", "omg" "fucking bullshit" "I was like..."

Låt inte dessa dra engelskan över en kam! Det engelska språket är vackert och nästintill filosofiskt. Jag väljer en engelsktalande författare med brett ordval alla dagar framför någon annan nationalitet.

Eller varför inte amerikanska politiker?
Ja, varför inte Henry David Thoreau eller T.S. Eliot? Eller en annan dag kanske Kapuściński eller Saramago?

Om du syftar på Djårjan så förstår jag dig. Annars så brukar politiker, ja även amerikanska, ha ett relativt brett utbud.


Möjligt.

Japp. Om du bifaller i det så har vi inte så mycket mer att diskutera. Dock, kanske gör jag ett antagande igen, så var det just det som var din utgångspunkt, att engelskan är ett platt-ytligt-du-vet i sig. Så uppfattade jag det som i alla fall.


Nej, det är inte språket i sig som är problemet. Och jag håller inte ens med om att engelskan har många dåliga språkbärare. Prata med amerikaner på IRC så ska du se att de har ett brett vokabulär rent generellt (förutom ghetto-gangsters då). Den amerikanska film- och tv-kulturen är tror jag anpassad för en internationell marknad. Därför rensas "svåra" ord bort för att kunna göra det lättare att exportera. Göra det mer "tillgängligt", även om allt textas. Så ser man bara Hollywood-filmer så förstår jag att man får den uppfattningen om amerikaner och deras språkbruk.

Du tänker ping-pong, Khapi. Tänk i stället, som jag skrev förut, att man kan föreställa sig en vidare definition av språk än "nationellt språk". Tänk dig att engelskan kan vara ett slags paraply för alla dessa språk och föreställ dig att vissa typer av världsåskådningar och föreställningar kan genereras genom ett sådant "subspråk". Detta språk kan till exempel vara ett politiskt språk som får genomslag inte så mycket på grund av sitt briljanta innehåll som sin språkliga kraft, den tar sig in i och etsar sig fast i medvetandet hos miljontals människor; det kan vara ett reklamens språk, ett affärsvärldens språk, ett populärpsykologins språk eller-vad-du-vill, men ett världsspråk med ett sådant inflytande som engelskan har på så många fronter gentemot andra språk genererar lätt en utarmning av tankeinnehållet, särskilt när det så till synes okritiskt sväljs i hela bitar av kulturellt desorienterade nationer som Sverige. Där har du nog min utgångspunkt, förresten. Jag tycker nämligen att det är synd att så många svenskar nedvärderar sitt eget språk till förmån för ett annat i tron att det finns fler relevanta ord, rikare innehåll och bättre möjligheter att uttrycka sig på på det språket. Det är så gott som uteslutande en chimär. (För övrigt diskuterar jag även gärna fördelar med engelskan i alla dess former, för de finns också.)