Engelska låter häftigt och svenska låter töntigt? [Svenskars relation till engelska]

Brittisk accent är efterbliven och jag hatar det mer än något annat. Om jag kunde så skulle jag dra till med en fet amerikansk southern accent. Den amerikanska accenten faller sig mer naturligt för en svensk för övrigt. Men grunden för mitt hat är helt enkelt att vi fick lära oss i skolan att tala med den äckliga brittiska jävla accenten och att alla skitungar som helt plötsligt kom från en regnig landsbygd i ett meningslöst skitland fick bättre betyg bara på grund av det.

För min egen del: Det är lättare och låter mer naturligt och inte lika skitnödigt som när folk försöker dra på med någon brittisk dialekt. Tänk Kristofer Lundström på Kobra/Kulturnyheterna.

Jag är en av dem som är absolut sämst på engelska här i Sverige. Jag gick i den klassen för alla som åkte korta bussen till skolan, mer eller mindre. (På engelskan alltså...)

När jag åkte ner till polen så hade jag helt plötsligt mycket avanserad engelska. De som väl var "bra" där nere var jag tvungen att i vissa fall flika in de ord de saknade i meningar osv.

Känns kanske som det ställs lite väl höga krav om du klagar på att svenskarnas engelska är bedrövlig.

För min egen del: Det är lättare och låter mer naturligt och inte lika skitnödigt som när folk försöker dra på med någon brittisk dialekt. Tänk Kristofer Lundström på Kobra/Kulturnyheterna.

Hur kommer detsig att många inte kan uttala engelskan riktigt?
När jag är utomlands med vänner i tex USA är det rent utav sagt PINSAMT när mina svenska vänner inte kan prata normalt! "Häy we are frrom Swiiden!"
Hur kan det vara så svårt? Jag har inte studerat engelska mer än någon annan (tror ja) men har ändå lärt mig att prata flytande amerikansk-engelska.
folk tror inte att jag är utanför landet, vilket jag är jäkligt nöjd över.
Nu vet jag iof inte om det enbart är mina vänner som är så dåliga men förfan lyssna på Göran Persson eller någon annan politiker, PINSAMT

Visst, svenskar är väl bättre än fransmän *f * och spanjorer etc etc men med den engelskan vi lrä ossi skolan som obligatoriskt ämne BORDE folk kunna lära sig att hålla en konversation utan att stamma sig fram!

Är det bara jag som upplever det så här, eller finns det någon annan som finner "svensk"-engelskan oerhört fult och pinsamt? tänk efter hur svenskar rpatar engelska (kanske framför allt vuxna) Så är det "Maj neeejm is Anders, am swedish" WHy, wHY?

nä fyfan..jag har riktigt svårt att förstå vaför det är så svårt för folk att prata ->engelska<- och inte "svengelska"

Hur gammal är du själv?

Tycker det är mer pinsamt att du klagar på äldre generationers svenskar (40-talister) som knappast haft samma möjligheter till engelska undervisning i skolorna som man hade på 80-talet och fram till i dag.

De som gick i skolan på 70-80-talet hade bättre engelska undervisning än 40-talisterna och ändå fanns det inte internet och kabel-TV, så man kunde öva på samma sätt som man kan göra idag.
Pinsamt är det när folk utgår från att svenska undervisningarna i skolan "alltid sett likadant ut" och kan inte kan/vill förstå att saker och ting var annorlunda förr.

Dessutom så var det inte "alla" 40-talister som hade engelskaundervisning i skolan.
Mina föräldrar som är 40-talister hade faktiskt bara lite engelska undervisning i 6:e och 7:e klass. Jämfört med när jag gick i skolan som började få engelska undervisning i 4:e klass. 4:e klass gick jag 1980 prick.


"Pinsamt" var ordet.. Den som står för pinsamheten är faktiskt du denna gång. Inte 40-talisterna som hade knapphändig engelska undervisning i skolorna.

fast nu hänvisade TS inte bara till en äldre generationen, utan snarare den generella svenskens oförmåga att tala "fin" engelska vilket inte bör vara så komplicerat med hänsyn till den inflytelserika engelskan i vårt land, samt utbildning som inom vissa skolor och institut lär ut engelska varje dag.

Följaktligen kan vi prata lite mer om den yngre generationen som influerats varje dag av engelska termer, begrepp, uttryck, uttal osv. Det bör inte vara så svårt att lära sig att föra en konversation utan att stamma.