Engelska låter häftigt och svenska låter töntigt? [Svenskars relation till engelska]

Hur många svenskar kan passera - språkligt - som britter/amerikanare?
Inte många.

Hur många britter/amerikanare kan passera - språkligt - som svenskar?
Färre.

Svenskarnas engelska är sämre än vad vi själva tror, men å andra sidan bättre än det genomsnittliga "andraspråket".

Handlar nog mycket om att man inte direkt pluggar glosor efter grundskolan, vi gjorde det väldigt lite i alla fall. Detta leder till att ens ordförråd inte växer utanför det som förekommer i TV, vilket jag tror är de flesta svenskars källa till nya ord inom engelska.

Tar man inte regelbundet del av ljud och text på tex fackspråk så kommer man heller inte lära sig detta. Jag ser det inte som ett problem att man när man börjar på högskola/universitet inte har ett allt för utvecklat ordförråd när det kommer till facktermer, så länge man lyckas utveckla sitt ordförråd under utbildningens gång.

Så länge man har en god grund i form av grammatisk och ett brett ordförråd så tror inte jag det ska vara allt för svårt att lägga till smalare delar av det engelska språket till sitt ordförråd. Det är ju inte så konstigt att en person som enbart läst skolengelska genom grundskola och gymnasiet inte besitter ett ordförråd som tillåter denna att föra obehindrade samtal när det kommer till allt för smala ämnen, detta oavsett vilka betyg man har haft.

Instämmer.

Det handlar alltså om att du inte har en aning om vad skillnaden mellan accent och dialekt är för någonting?

http://en.wikipedia.org/wiki/Accent_(linguistics)
http://en.wikipedia.org/wiki/Dialect
http://en.wikipedia.org/wiki/Regional_accents_of_English
http://en.wikipedia.org/wiki/Indian_English

Läs gärna på lite, och svara sedan på frågan vilket språk någon med New York-accent bryter på.

Ett väldigt enkelt sätt att klassa dem på är att säga att accent är uttal och dialekt är ordval. Däremot ingår oftast accent i en dialekt, men det är alltså inte samma sak. Och att säga att någon som talar utpräglad "texican" bara talar med dialekt och inte accent är helt felaktigt.

Självklart finns det accenter av språk även inom de som har språket som modersmål, och inte bara hos de som inte har det. I New York-dialekten ingår alltså New Yok-accenten, börjar det klarna?

Ok, då har jag väl ingen aning om vad det betyder då. Nu kanske inte wiki är världens bästa källa men jag kan väl också hämta lite exempel fast på svenska(för det kanske skiljer sig en aning om man pratar om dialekt på svenska eller engelska etc. je ne sais pas):

http://sv.wikipedia.org/wiki/Accent
http://sv.wikipedia.org/wiki/Dialekt

Har jag uppfattat det fel enligt vad som står där? Jag kanske är helt ute och cyklar(jag brukar faktiskt göra det).


Men om vi säger såhär: jag själv bodde i New York i ett flertal år. Och den här New York-accenten(antagligen menar du NYC.) du pratar om syftar du antagligen på den sterotypa dialekten som "italian-americans" pratar med (typ how ya doin? what are you stoopid? itsa fugazi. Som de flesta gangsters(italienska) pratar i hollywoodfilmer) eller som de judiska människorna i NYC pratar. Det har ju snappats upp utav de invandrare som kom till NYC förr i tiden och det pratas en hel del olika accenter i NYC beroende på vart man är. Så den dialekten formades på det viset.

"The New York dialect of the English language is spoken by most European Americans, and some non-European Americans, who were raised in New York City" (http://en.wikipedia.org/wiki/New_York_Accent)

Det är nästan som att påstå att en Cali-accent låter ungefär som när cheech and chong pratar. Fast det är ju en brytning på spanska alltså en accent.

Hur är den New York accenten du pratar om? Vad definerar den? För det finns ju inte en New York accent, utan en New York Dialect. Men jag kanske cyklar igen.

Först och främst är ditt citat rätt lustigt, för det fortsätter såhär: It is one of the most recognizable accents within American English[1]. Läste du inte klart? Dialekten handlar om orden de använder, accenten om uttalet de använder.

Jag anser att du cyklar. Självklart talar de allra flesta med en accent från deras modersmål när de talar ett annat språk, oavsett om de talar med en dialekt eller inte i det andra språket. En brytning är en accent. Men att säga att någon som har ett språk som modersmål saknar accent och i stället påstå att det är en dialekt är lite konstigt eftersom att accent är uttal och uttal ofta ingår i en dialekt. Men det är ju fullt möjligt att tala med en dialekt utan att ha den dialektens "vanliga" accent eller uttal. Däremot talar någon som har ett språk som modersmål det språket utan brytning (oftast, svenskar i Rinkeby är väl ett undantag ).

Kort sagt, om du bott i NYC i ett antal år och anammat sättet de talar på, men fortfarande ha ett någorlunda svenskt uttal, så kommer du och din vän som är från staden att tala samma dialekt, men med olika accenter. Kanske har ni till och med samma accent, men att din accent är bruten.

För att återgå till svenska Wikipedia så var den här rätt intressant; http://sv.wikipedia.org/wiki/Brytning Kolla längst ner, kanske kan det räta ut frågetecknen?

Men som det står på engelska Wikipedia så är ju en accent skillnaden mellan uttal mellan två personer som talar samma språk. Att ha en inhemsk accent eller en utländsk sådan spelar ingen roll, i och med att båda är accenter.

För att ta det till svenskan så skulle jag vilja påstå att någon som, som jag själv, uttalar "vägen" som "vegen" talar med stockholmsaccent, men jag använder inte ord som dojjtåtor, bira eller andra ord från stockholmsdialekten. Förstår du skillnaden? Som jag skrev tidigare; accent är uttal och dialekt är ordval.

Ok, ska jag vara helt ärlig så orkade jag inte läsa igenom hela engelska-wiki-grejen. Jag antar att jag antog lite för mycket om vad som var en accent och en dialekt. Men det är bra där, du har övertygat mig. Jag antar också att jag är den första på FB som faktiskt frivilligt erkänner att jag har haft fel. Hehe. Den bjussar jag på.

Jag har aldrig pluggat glosor, för mig är det omöjlgt att lära mig stava ord, kan känner igen ord och ser om de ser rätt eller fel ut, men kan inte ens stava (dvs bokstavera muntligt) längre svenska ord. Detta pga min dyslexi.
Så jag struntade i glosorna.

De studenter jag syftar på i mitt ursprungliga inlägg borde haft en god grund i det engelska språket eftersom vi då studerade på avancerad nivå (magisternivå) och hade haft engelsk facklitteratur i 3 år. Men det var egentligen inte sådana här diskussioner jag syftade på först och främst, utan det var mer vardagliga situationer där vi satt och fikade och vi t.ex. diskuterade kulturella skillnader och Sverige som land.

Är det så att vi verkligen lär oss engelskan först och främst av tvn och att vårt ordförråd begränsas av vad som sägs i de engelska programmen?

När jag och några bekanta besökte England i somras blev ett par av dem glada. Två inhemska britter sa att vi "sounded like Americans". Dom tog det som att de trodde vi kom från USA och att vår engelska alltså skulle vara lika bra. Om de hade hört sig själva tala hade de förstått att britterna antagligen förstod att vi var turister pga brytningen men också att vår engelska var lärd mer från usa än från england. Kanske undrade de då om vi inte var från europa eller liknande eftersom vi mest hade amerikanskt ordförråd.

Men visst, svenskar generellt är väldigt bra på att göra sig förstådda med enbart språket även om uttalet inte alltid är det bästa.

Frågan är väll snarare, hur kommer det sig att du inte kan skriva på ett korrekt sätt när du ändå har bott i Sverige hela ditt liv? Jag menar, du har väl studerat svenska precis som alla andra som gått i svensk grundskola?

Det där med engelskan kan kanske bero på att folk alltid har olika lätt för att lära sig saker. Det är inte bara språk, jag menar, kolla hur många som går ut gymnasiet med dåliga betyg i matte. Alla har pluggat samma matte i alla år, men vissa leker sig igenom matte ABCD utan problem.

Tycker du borde skämmas för din brist på förståelse för hur inlärning fungerar.

Nja, "accent" är snarare uttalsaspekten av en "dialect". Med det sagt, så har ni båda rätt. Ditt resonemang är riktigt, men bara i en engelskspråkig kontext. På svenska används nämligen inte begreppet accent om dialekter, bara om brytning.

Svenskar är förhållandevis väldigt bra på engelska, förmodligen bäst? Holländarna kanske är vassare dock.