Engelska låter häftigt och svenska låter töntigt? [Svenskars relation till engelska]

Då förstår jag hur du menar.

Ett bra exempel men franska skiljer sig från engelska. I franska, precis som i svenskan, finns det ett standarduttal och sen finns där accenter. Eftersom standarduttalet ses som normen saknar det accent, det går liksom inte att ha ett annat uttal än sig själv. Att som svensk lägga på och försöka låta som en Marseille-bo (som ligger utanför den språkmässiga normen), trots att man inte varit där, är som du säger väldigt pretensiöst.

Skillnaden i engelska är att där finns det inte ett globalt standarduttal (ett normalt uttal) utan bara regionala standarduttal såsom RP, General American, Australian English, Irish English osv. I dessa finns det sen tusentals accenter ex Brummie, Tyke osv. De regionala standarduttalen ses som likvärdiga även om RP och Gneral American är de klart populäraste internationellt.

Så när man talar engelska måste man alltid göra ett aktivt val av vilken typ av engelska som man använder eftersom det normala saknas. Det går helt enkelt inte att tala utan dialekt. Medans i franskan kan man och gör man oftast ett passivt val och kommer automatiskt in på riksfranskan.

Ok. Men du har i alla fall förstått vad jag menade, jag behöver inte förklara det igen?

Så vilka länder har bättre engelska menar du då? Frankrike? Ryssland?

Jag studerar i USA nu och av alla utbytesstudenter och internationella studenter ligger svenskarna i topp på engelska.

Hur mycket accent jag har verkar variera beroende på min sinnesstämning. Igår var det ett par som inte trodde att jag var från Sverige och ibland kan jag märka att jag talar med svensk accent. Men det är många, särskilt tjejer, som tycker att min svenska accent är gullig så jag klagar inte.

Det är säkert den svenske kockens kulinariska förmåga som lockar.

Ganska Off-Topic men Japsar är väl ändå något mer miserabla i sina "engelska"-uttal.

När jag öppnar käften ska det djävlar höras varifrån jag kommer. Att lägga sig till med hemmagjord "Amerikanska" så fort man hamnar på västra sidan av Atlanten är precis lika larvigt som att byta dialekt när man stiger av tåget någonstans hemma i Sverige.

Hemgjorda är så att säga alla förvärvade språkkunskaper. Det mest hemgjorda av allt är ju att bryta på svenska, fy fan vad hemgjort!

Näfan, det är naturligt. Att medvetet lägga sig till med ett läte (som ändå mycket sällan lurar någon) är skitfånigt.

Fast det är väl grejen med att lära sig ett annat språk, att medvetet lägga sig till med ett läte? Det kan ju kanske låta krystat emellanåt men man blir bättre på uttalet om man aktivt försöker med det, i alla fall mycket bättre än om man håller fast vid sin turistsvenska. Sen spelar det förstås roll vad man har för ambitioner med sin språkinlärning, men att klaga på folk som lär sig engelska för att de försöker härma uttalet är jävligt lustigt. Det kan dock låta rätt skitfånigt på vägen dit, det håller jag med om.

Jag skulle aldrig få för mig att klaga på någons engelska. Det var TS som gjorde det.

Det gör du rätt i Big Ajvar!