Engelska låter häftigt och svenska låter töntigt? [Svenskars relation till engelska]

Universitetslärare. Tanken är väl att det ska låta mer "autentiskt", inte att det ska vara en metod för att dölja bristande kompetens. Men det tror jag inte heller att den ursprunglige postaren menade.

Om man bara är ute efter att göra sig förstådd så kan man ju tycka att det är lite överdrivet.

Alltså, jag tror inte du fattar riktigt. Vet du ens vad flytande innebär? Jag talar och skriver god engelska, låter som en amerikan och brukar få höra av amerikaner att jag talar god engelska. Det innebär inte att jag talar flytande. Är du med? Flytande är när du aldrig behöver leta efter ett ord och en infödd knappt kan höra att du är utlänning.

Man ska väl prata så bra som möjligt? Eller menar du att man ska behålla sin svenska accent så långt det går för att verkligen tydliggöra hur dålig man egentligen är/borde vara?

Nu behöver inte nödvändigtvis utalet av three som tree eller free vara fel. Tree uttalet är det som gäller i bla Irland och free används i folkmun i en stor del av Englnad. Det gäller bara att hålla dialekten konstant.

Detta gör ofta inte svenskar utan det blir istället ett RP (inlärd från skolan) blandat med amerikansk engelska (inlärt från TV) ofta i samma ord. Ett exempel är New York som alltid uttalas Njoow Yorrrrrk av svenskar, detta uttal finns dock inte i "riktig" engelska. Det utalas Njoow Yo:k av engelsmän och Noo Yorrrrrrk eller Noo Yo:k av amerikaner. Jag tycker att svenskar som försöker prata RP men alltid envisas med att lägga in amerikanska R överallt är synnerlign irriterande. Lägg av.

Jag måste förstått Då låter det som att jag pratar flytande trots att jag egentligen inte gör det på ett annat sätt än du gjorde helt enkelt

Jag skulle snarare vilja påstå att det är viktigare att kunna förklara sig runt ett ord man inte hittar än att ha hela vokabuläret på tungspetsen hela tiden. I dag tappade jag, lustigt nog, ordet "perdre"

Men som sagt, jag missförstod väl dig helt enkelt. Jag tolkade det som att du tog dig en accent för att verka så häftig som möjligt, för att det är viktigt för dig att ingen ska tro att du har annat än engelska som modersmål.

Nej, jag är helt för att förbättra sitt uttal. Jag måste bara missförstått hans intentioner, jag förstod det som att han gjorde det för att vara häftig och så osvensk som möjligt, inte för att förbättra språket.

Du tolkar det som att hans engelska ligger på högstadienivå? Man kan ha en riktigt bra engelska utan att för den skull tala flytande.

Jag tolkade inte hans nivå på något sätt alls, jag tolkade hans motiv med att lägga till en accent som när skåningar flyttar till Stockholm och kämpar med att tala som en stockholmare. För att de skäms för att sticka ut och vill vara lika häftiga som de andra de talar med.

Därmed inte sagt att man måste ha en ursvensk accent på något som helst sätt, men att säga att man valt en viss dialekt över en annan tycker jag låter så jävla skitnödigt att hälften vore nog.

Förstår du var jag vill komma?

Inte direkt, får jag erkänna, din jämförelse haltar. Visst rör det sig i båda fallen om att vilja smälta in, men i skåningens fall handlar det ju om att han byter en dialekt mot en annan (skämt om skåningar och brytning kan vi ta i en annan tråd!), i fallet med engelskan om att man vill byta bort en brytning mot en standardvariant som används av modersmålstalare. (Det leder förresten tanken lite fel att tala om dialekter när man talar om RP och amerikansk engelska. Det rör sig om likvärdiga standarder.)

Missförstånd från din sida. Dåligt förklarat av mig förmodligen. Syftet är absolut inte att låta häftig eller osvensk. Syftet är att ha ett så bra uttal som möjligt, och eftersom jag är väldigt bra på uttal (oavsett språk) så upplever jag det som att jag kan välja hur mitt uttal ska låta.

Som jag sa så talar jag relativt god engelska och har ett gott ordförråd, och jag vill såklart även ha ett så bra uttal som möjligt, men eftersom det inte finns någon neutral standardengelska så blir det antingen klassiskt amerikanskt uttal, eller RP (som jag inte anser mig göra rättvisa), eller också engelska med lätt svensk brytning, alternativt nån skum blandning av alltihop.

I det fallet håller jag mig till det amerikanska uttalet, eftersom min engelska då flyter på bra och jag behöver inte koncentrera mig på hur det låter, vilket jag i viss mån behöver med RP.

Fortfarande skitnödigt eller?


Precis. I mitt fall är det god engelska med bra amerikansk accent, men inte helt flytande.

Skrev han att han talade engelska med svensk brytning innan han valde att tala med amerikansk accent, eller skrev han att han valde mellan två accenter?

Jag tycker att det är skitnödigt att välja en accent överlag, oavsett vilket språk man talar. Skulle någon av mina vänner som inte har franska som modersmål helt plötsligt börja tala med Marseille-accent skulle jag skämmas å deras vägnar. Att däremot suga upp uttal från de man talar med är en naturlig utveckling av ens eget språk, speciellt om det inte är ens modersmål, det är just det medvetna valet jag tycker är överdrivet pretentiöst. Jag skulle antagligen börja säga "bjeng" om jag befann mig i södra Frankrike ett längre tag, men det är inte samma sak som att börja uttala det så bara för att man vill vara häftig. Vilket alltså var precis så jag uppfattade hans uttalande.

Som en tjej jag känner som vägrar använda fyra nasala ljud på grund av att man "i Paris bara använder tre"...

Börjar det klarna nu?