Definiera Gud

Ja, det är en för tråden och för tillfället central fråga, som jag själv har efterlyst ... men inte fått ... ett svar på, frånsett otydliga resonemannger där övernaturliga faktorer insinueras.

[quote=Myein|60318187]
Det är denna försvarsmekanism jag ju förklarat att försöka gömma, förhindra men motsäga hela gudshävden.

Gud fungerar ju faktiskt heltutmärkt i ekonomi, vid matematiska uträkningar om penningflöden transfereringar som definitivt är både materielistiska och utan tvekan kemiska och med det matematiska, därför har jag svårt att hålla med om de försvarstal som försöker argumentera ut ytterligare grader i redan pulveriserade sedan emulsionerad inteelektualistisk nej teosoferad, dvs sofistikerat försvarstaktisk mannöver. När du säger att teologer eller religions-vetare säger sig inte förstå-sig-på-evolutionsteorin, är det enbart uttryck för att man slipper befatta sig med det man utnyttjar. Ingen lära har någonsin under existensen på jorden öht konsoliderats eller överförts utan att konkret övertydlig materielistisk världsbild poch livsåskådning varit och är fortfarande självaste drivkraften. Åter igen, skatteindrivningen som varje troskonfession UTKRÄVER och också bestraffar (då åker bibelboken upp, istälelt för lagboken.. som jiu är något tyngre?) där den inte kommer in på TID, men du ser... hur varje trosdoktrin använder tiden, ibland utstuderat , ibland systematiskt både upplyftande och kränkande, ibland för tillväxten.. kommer trostillväxten utan de biologiska behoven, nej.. man utnyttjar resurserna för att som du skrev, fortsätta dela in redan grader till nanograder - att jv skriver sina lagar i rätten att tillämpa sina
-boldfria operationer- är ju synnerligen intressant, jag visste att man lever för att lära och lär för var dag som går intill det är dags att lämna in, men har fått mastig aha-upplevelse efter att ha inriktat mig på sekter, både jv och scientologi.. den ena sekten lika vilsen som den andra..men båda extremt materielistiskt aktiva - det är retorik att sätta sig och skriva att man-inte-ser-evolution-som-svar på "livets gåta" : det är det där poetiserandet av allvaren, som jag påstått vara trons allvarligaste svaghet, när trosadepter ges mandaten.


Precis, tålamod och lagtolkning, är ju samhällsfundamentens ständiga utmaning. Men var går bibelverserna in, ochn var går de inte in.. var tillämpar man teosofi.. men var har man smaken att inte använda sig av den mer liksom ultramoderna fördrivningsteologin? För att inte fundamenten ska behöva mista trovärdighet, och annat? Det blir ju delikat att bry sig, blir det inte det?

Trots allt vill teokrater, fortsatt HA, och ÄGA tolkningföreträden, som man ju påstått att sådan rätt, skett i *demokratisk anda .. inte?

Gud och demokrati hör ju enl iaf trosdogmatikerna ihop, det är därför sharia - lagar, blivit verklighet och också fått fler än muslimer på fall. Det är där nere de ska vara ochnta-till-sig- gudsbuden, som "lärda" (vilka är då de där lyhörda då?) , nej de får varken gestalta eller samtala med folk, de skulle inte ens och utifrån sin tro tolkade de också demokrati utifrån extrempositioner, men fick enorma stödargument av kollekvivistiska politiska karriärister som också sitter ett antal trappsteg över marknivån och därför står så nära gud, så höga att de känner-sig-närmre gud än människor : också i det man kunde lobba för legalisera allt.. är man så allienerad att inte ens vilja identifiera sig som människa, då blir ju alla gudsförklaringar helt intetsägande, men i i konkret praktisk religionsutövning och in i praktisk filosofi, eftersom gudsdyrkan.. är en dyrkan, att dyrka är mer än att tro.

Det är dyrkarna som ständigt sprider vikten att behöva , definiera gud.. finns inte de tanke-strukturerna på jorden (t.ex omvandlad teori till människors förfogande) som däremot svävar runt i tankarna, så blir dt ju som S.Plath skrev, en kapplöpningsbana utan element.. kanske var iofs Faludi som beskrev retorikens skeva andemening, vad ska man med andan till om inte tankarna går i jord för människor, det är de sofistikerade sätten att avhumanisera människor för att få plats med dyrkan, , men man vet inte ens vad mer än att DET SKA dyrkas. Något det. Men var, under bar himmel som-profeterna eller i de äagarförhållanden som råkar finnas sedan man började fatta att det är jorden som har svaren, för människors del.. men då går genastpolemiker igång och börjar skapa hypoteser om att nej nej.. det är materialism... för de vill ha kvar alla lönndörrar och specialparagrafer, som ger en gott om tid .. stressfria årslånga studier , eftersom de dyrkar för att härska, inte för demokrati och vad isf för sekulärdemokrati? Man dyrkar inte något som gud och enbart gud *vet, , när människan inte är gud och därför inteskakommaochtro sig varagud.

när nu enbart gud vet, vad tjänar isf frågan *definiera gud.. enbartgudvet betyder ju att man inte är så begeistrad att öht definiera, man vet ju att guden kan enbart "sökas" men han håller ju fortf. svaren för sig själv, och de sina där guden nu befinner sig, som fundamentala fanatiker säger sig veta var det är.


om man inte känner att islam och underkastelsen är livet, skulle jehovas-vittnen verkligen underkasta sig tjänstvillighet om de fick ut nåt av allt pseudo som är hela meningen med det parallell-tänkandet som jv mn är det enbart jv? verkar ha slagit mynt av? och förresten stämmer det att jv sista önskan är att få sina parallell-handböcker om gudsdefinition och godhets-strävan , avslöjat? Stämmer det att jv så långt det gått förespråkat flickor att så långt det går, förnekat misogyni men förnekat sig ha skapat missanpassning till att vara "guds vilja" , var det verkligen bara statens pojkar och flickor som skapade parallell-listor att som jv gör, bokstavligen följa? enbart delikat att troshävdare så genomgående säger sig följa-bibeln, men kontradikterar för egen sak men kör bibelverserna på andra, och också utåt och vill jv att teokrati behöver få färre maktbefogenheter eller driver jv på i att om något, isf öka teokrati , med att bl.a putsa ochnfeja frågor som "definiera gud" , en liksom övning i logik-tänkande?

Japp, det är tyvärr mycket representativt för den pådyvlande teismens (och dyl.) apologetik, att denna ofta initiellt erkänner religionens (trons etc) subjektiva karaktär ... för sen, när detta liksom har gjort denna apologetik lite mera rumsren, "glömmar" distinktionen mellan subjektivitet och objektivitet, och försökar att trots allt smussla in objektivitet.


Japp. När "det-bara-är-så" 'guds'-konceptet med hjälp av granskning och kritik visar sig att vara "det-är-INTE-bara-så", så flyttar dom pådyvlande apologeterna sina målstolpar till försöksvisa pseudo-objektiva guds'-definitioner ... och hoppas på att detta denna gång kan säljas som "det-bara-är-så".

Intellektet eller Anden utvecklas inte (då den är odödlig), det är inget som undergår en evolutionär process och som träder fram gradvist vilket du verkar utgå ifrån (och möjligen orsaken till att du uppfattar resonemanget som ett problem. Gäller samma problematik för själen?). Kort och gott finns den potentiellt i människan när människan blir människa. Man kan även se det som att Anden är vad som definierar oss som människor, och då blir vi människa när vi erhåller Anden, oavsett vid vilken tidpunkt det sker.

Vill du introducera ad hoc-premissen "själ" som en faktor i diskussionen om en 'guds'-definition?

I så fall, belägg för denna premiss, om du nu vill göra den objektiv (vilket du tydligen försöker i och med att du talar om "människan").

Iövrigt flaxar du en del i ditt användande av ordet "anden", som du ger olika associationer i olika sammanhang.

Så försök undvika semantisk akrobatik, och formulera dig istället så semantisk tydligt du kan.

Rationalism kan förstås på olika vis så ska man tala om det så bör man definiera begreppet. Det stycke jag hänvisade till definierade rationalism så som "tron på förnuftets överhöghet". Om man med "förnuftet" exkluderar intellektion (noesis), vilket varit kutym bland de mest inflytelserikare tänkarna i väst sedan medeltiden, så har författaren till texten rätt i sina slutsatser. Denna "rationalism" har haft ett avgörande inflytande över vår civilisation och bidragit till en ensidig fokusering på ett cerebralt tänkande som distanserar människan från vishet till förmån för ett kvantitativt vetande. Man brukar säga att "vi [moderna människor] vet mer och mer om mindre och mindre." Använder man rationalism i en vidare mening där både antikens filosofer och 1600-tals rationalisterna inkluderas så blir begreppet obrukbart om man ska jämföra epistemologiska skillnader dem emellan.
Bara så inget missförstånd uppstår, Intellektion så som det talats om tidigare kan inte likställas med "intuition" i form av något slags sjätte sinne eller en subjektiv magkänsla. Intellektet är en överindividuell egenskap eller nivå av medvetande som "ser" sanningen direkt utan några mellansteg innehållandes premisser och slutsatser. Det är genom Intellektet visheten visar sig för oss, som en inre uppenbarelse. Vårt jobb är att göra Intellektet, eller "Hjärtat", rent så det kan motta visheten. Vi måste "finslipa vår staty" tills den blir vacker som Plotinos sade. Genuin religiös tro eller medvetenhet kan inte avfärdas som något irrationellt, tvärtom är det en förutsättning för att Intellektet ska kunna bli operativt.

Det är just gränsdragningsproblematiken som intresserar mig eftersom den ställer frågan vad som är en människa på sin spets. När anser du själv att människan blir människa, evolutionärt och individuellt?

Blev våra förfäder människor första gången de såg sin spegelbild och insåg att den inte var ett annat djur? Eller vid någon annan tidpunkt? Om Anden som du påstår inte undergår en evolutionär process så måste det ju ha funnits en unik tidpunkt i vår arts historia när vi först blev människor.

Och när blir individen människa? Vid födseln, befruktningen eller någon annan tidpunkt?

Svåra frågor, men en rigorös definition av begreppet nous kräver att de besvaras.

Nu gör du det vanliga i den pådyvlande teismens apologetik.

Du använder dig av hemmasnickrade definitioner, som är konstruerade till att kunne efterrationalisera redan determinerade metafysiska konklusioner.

Desutom introducerar du ännu en ad hoc-premiss: "Vishet" ... som du tydligen anser vara ett allmängiltigt fenomen. (1)

Så: Belägg för denna premiss, tack.


Jaså, och det postulerar du från vilket presenterad legitimt epistemisk underlag?



Vissa gör detta, andra inte.


Och vart "börjar" detta "seende"? Från vilket informations-underlag?


Se (1). Iövrigt är det bara en upprepning av dom samma (semi?)-solipsistiska postulat som framförts av andra på tråden.


Se (1) igen.


"Vi"? Inte alla börjar från din filosofiska idealism.


Ta du din egen bevisbörda, och försök använda "sund" semantik istället för semantisk akrobatik.

Intellektet eller Anden definierades som "själens spetskompetens" så rimligen föds den i människan samtidigt som själen föds. Detta är en traditionell religiös fråga (närbesläktad med abortfrågan), enligt den Katolska kyrkan blir själen en del av kroppen vid befruktningen. Inom Islam verkar det variera beroende på vilken skola man lyssnar till. Själv är jag inte är insatt och tar inte ställning. Jag ser inte heller relevansen till varför frågan måste ha ett svar utifrån mitt inlägg till jeanclaudevandamme. Vad blir konsekvensen av att vi säger tidpunkt X istället för Y?

Japp, och denna "själ" är en ad hoc-premiss du har flyttad dina målstolper till. Du är inte ett steg närmare en legitim 'guds'-definition med såna semantiska krumbukter.

Men oj vad rörigt. För en gångs skull håller jag med Bogomil här.

Enligt vem/vilka är rationalismen definierad som du skriver?
Om jag fattar dig rätt menar du att rationalismen "distanserar människan från vishet"?

Rationalism är att sätta tanken högre än sinnet (motsats till empirismen).
Hur kan det motarbeta vishet? Vishet är en tankeprodukt.

Det finns inte nödvändigvis ett sånt "tävlande" mellan rationalism och empiri. Själv anser jag som sagt, att dessa med fördel kan arbeta i "tandem".