Hela Afrika VS ditt barn.

Hade faktiskt brytt mig mer om djur- och växtlivet än negrerna.
Men chansen att jag skulle orka leva vidare är förmodligen större om jag räddade mitt eget barn.

Hade man inte fått veta mer om förutsättningarna än vad trådskaparen skriver innan man tog beslutet hade man nog faktiskt bitit ihop, offrat sitt barn och avlat fram ett nytt. Trots att Afrika är eländigt till stora delar, att vi är alldeles för många människor på jorden, det är mänskligt att värna om sina egna gener i första hand osv, så vore det det enda rimliga beslutet.

Ni som är bombsäkra på att Afrika skulle få ryka: Om det var så att alla Afrikaner skulle få en duktigt plågsam död, alternativt att ert barn skulle få dö helt utan lidande, skulle ni vara lika säkra då? (Den vinklingen har kanske redan tagits upp i denna långa tråd, har bara skummat igenom ett par sidor)

Att du endast värdesätter saker som är relevanta för enbart dig själv.
Som namram uttryckte sig, det finns för fan gränser:


Du har dock inte bidragit med någonting nytt.
Misslyckade försök och en dålig ursäkt.

Nej?

Du har ju då inte kunnat svara på dem iaf.. Väldigt låg nivå här.. arguing on the internet.....

Oerhört festligt med moraliskt indignerade psykopatbeskyllningar slungade från skyskrapshöga hästar. Människor är komplexa varelser, och det är självfallet inte per automatik med patologi förenat att ge blanka blågyltan i främmande människor. Man kan givetvis vara fullt emotionellt funktionsduglig och ha en varm relation till sina medmänniskor på samma gång som man mobbar någon i skolan, dödar någon i krig, eller, ja, låter en massa för en själv fullständigt oväsentliga personer trilla av pinn i ett nafs.
Bajsnödigt att ta sig förfärat för pannan som en bleksiktig, melankolisk prins i något slags pretentiöst 1800-talsskådespel och litet lagom pimpinett och kultiverat utbrista: "Oh, the humanity!"
Moral är såklart i huvudsak en konstruktion; ett slags allmänt överenskommen best policy rule - inte ett av gudahand nedtecknat manifest. Det förvånar mig inte alls att de flesta svarar som instinkten bjuder i en fråga som denna. Att somliga går runt och inbillar sig att människan inte är ett djur - eller för all del tror att vi litet hipp som happ kan välja att inte vara det (eller att det överhuvudtaget skulle vara önskbart att inte vara det) - är möjligen underhållande, men knappast av någon större vikt. Eller ja, det var tydligen av tillräckligt stor vikt för att jag skulle sätta mig och knattra ett slag, men det tycker jag vi kan lämna därhän.

Som kuriosa kan förresten nämnas att jag ställde den här frågan (med modifieringen att det rörde sig om 5 svenska barn kontra 100.000 afrikanska, om jag inte minns fel) till morsan när jag var 10. Hon skulle ha offrat de afrikanska. Här bör man betänka att hon, till skillnad från sin ohängde son, inte är rasist.

När folk svarar att Afrika åker bort, utan eftertanke, utan resonemang eller förklaring, så blir jag förvånad. Vi är djur, ja. Men springer vi omkring nakna och jagar föda med bara naglar och tänder för att överleva i den hårda naturen; Grymtar vi och gör ljud när vi kommunicerar med varandra? Nej. Att skylla ett omoralisk förslag på naturliga och djuriska instinkter, som du gör, håller givetvis inte som ett argument. Vi står över våra instinkter med vårt förnuft, vårt rationella tänkande och vår erfarenhet (vår historia). Det är skitsnack att det skulle vara mer rätt, naturligt eller moraliskt att hålla uppe sitt eget ego framför att rädda livet på en miljard människor.

För övrigt är det väl för fan mer naturligt att se till att flocken/arten överlever/mår bra och inte enbart individen. Nej, din post kom inte med någonting nytt.

Hejdå Afrika. Dom är för mig okända.

Bye Bye Afrika

Hade det gjort någon skillnad för dig om du hade känt människorna? -_-

Jaha nu skall vi se, jag har alltså ett val att döda mitt älskade barn som jag har sett utvecklas under 9 månader i sin mors mage eller att döda 1miljard av underutvecklade negroider....Hmmm svårt val. Skulle inte tveka att trycka på knappen så att negrerna dog. Jag gör dom en fet tjänst, dom slipper leva i små hyddor byggd av kobajs samt sitta med flugor i näsan, öronen, ögonen osv. Och jag befriar dom från AIDS och svält och inbördeskrig och sharialagar osv osv, samt att jag räddar mitt barn från framtida kriminella invandrare.

jag skulle inte bara så där, säga varsågod och ta en unge, jag har fler.
Hela kroppen skulle bli förbannad, jag skulle förmodligen förbanna hela mänskligheten.
Men sån't där gör folk ibland i krig, någon offrar sig för att flertalet i truppen ska få överleva.
Det skulle krävas riktig övertalning för att jag skall falla till föga, rejäla argument.
Fick jag tre sekunder på mig att besluta, aldrig.
Utilarismen har sina gränser hos mig.

Framför allt när samhällets maximala lycka inkräktar på min.