De verkliga argumenten för multikultur?

fina fisken. äntligen ett argument för mångkultur men vad menar du egentligen med cementerad och överstrukturerad arbetsmarknad? är det för lite rörlighet och hur kommer en ökad mångkultur råda bot på detta?

är det en order eller ett önskemål?

jag har tidigare fått på tafsen för att jag tagit upp massinvandring i denna tråd men jag finner det ohållbart att diskutera mångkultur utan att även ta upp invandringens storlek eftersom det ändå är den springade punkten. detta kan ingen förneka som diskuterar i denna tråd. ingen har troligtvis några problem med att vi har en begränsad samling invandrare från olika kulturer, förutom rasister, om det inte är så att invandringen från väldigt avvikande kulturer är av den dignitet att de uppstår problem av den karaktär vi kan se i sverige idag.

Människors vardagliga upplevelser av ett samhälle som vårt är ju även t.ex en rättstat, mat för dagen och ett socialt skyddsnät - samtliga idéer sprungna ur en humanistisk/liberal-idé om hur människor bör behandla varandra. Det finns ju en hel det debattörer här som menar att tolerans är ett abstrakt känsloargument, men då tar man på något sätt sina egna fri- och rättigheter på ganska litet allvar. Betecknar vi mångkultur som det liberala samhälle vi har idag som vill säkerställa en demokrati och liberal pluralism så finns det faktiskt nästan ingen gräns för hur många fördelar jag kan se med ett sådant samhälle. Speciell i relation till vad som vore alternativet.

Vad gäller majoritetsbefolkning kontra minoritetsbefolkning så har sådana samhällen en otrevlig tendens att ha mycket svårt att fungera utan ett ömsesidigt ställningstagande. Skalan kan förvisso spänna mellan enklare social stigmatisering till fullt inbördeskrig, men problematiken finns alltid där.

Detta kanske är ett stickspår, men maktförhållandena på arbetsmarknaden är cementerade, mycket till följd av en typisk kultur där människor tar otroligt hårt på t.ex den fackliga ställningen. Den svenska arbetsrätten är helt enkelt pervers och den tillåts fortsätta vara det eftersom det i Sverige har växt fram en ganska nonchalant kultur som drivs av nästintill undermedvetna idéer om social klasskamp och ohämmat självförverkligande på samma gång. "Det är inte fult att jobba som städerska, men samtidigt så skall vi inte tvinga folk att jobba som städerskor utan har man ingen utbildning skall man hänga på arbetsförmedlingen i 10 år tills man äntligen får det där mediajobbet eller blir utvald till Big Brother. Typ."
Framkomsten av en ny typ av arbetare från andra kulturer, leder obönhörligen även till en ny sorts arbetsmarknad som a) lättare kommer möta framtidens utmaningar samt b) har ett större antal människor som prioriterar annat framför att "jobba med media". Indisk arbetsmoral eller syriansk överlevnadsinstinkt ser i varje fall jag som faktorer som går stick i stäv med den numera ganska påtagliga svenska lättjan.

Du tycker inte att identifiera mångkultur med demokrati är något av en övertalningsdefinition...?

Men visst har du rätt i att mångkultur borde definieras. Det torde betyda antingen att det är bra för ett samhälle att ha en mängd olika kulturer - dvs. mångfald av kulturer inom en stat har ett egenvärde, oavsett vad mångfalden består i. (Det innebär definitivt inte bara "liberalism".) Naturligtvis är det en komplett enfaldig position - mångfald har inget värde i sig. Snarare har kulturell enhet en mängd fördelar som att mänskor har lättare att förstå varandra, att risken för etniska konflikter minimeras, etc.

Stod inte "/Mod" under det inlägget.

/Katarsis

--------------------------------

OT raderat

/Mod

Med mångkultur i det här forumet menas invandring, behöver vi verkligen spamma en hel tråd för att tjafsa om det uppenbara.

Viss invandring är bra. Annan invandring är det INTE. Somlig invandring MÅSTE vi ha till följd av internationella avtal och konventioner och jag tänker då på asylinvandringen. De senaste åren är det i den havererade asylinvandringen de flesta argument MOT multikulti återfinns. Här har vi folk som är icke-kompatibla mot ett modernt, sekulariserat västland och det torde vara alldeles klart för även den mest hårdföre "antirasist".
Det "demografiska argumentet" har säkert en viss validitet, men jag har svårt att se hur en svullen servicesektor där folk klipper varandras hår och gräsmattor skall kunna generera någon exporthårdvara. Skall det på varje produktiv arbetare följa ett entourage av tjänstehjon? Det som ger riktiga inkomster är produktion, förädling och export.

De "värderelativistiska" anpassningar och kompromisser man i väst har ägnat sig åt av hänsyn mot invandrade är det JAG främst förknippar med multikultur. Man accepterar inskränkningar i erövrade fri och rättigheter och kompromissar med rättsuppfattning och värderingar på ett sätt som leder till ökade klyftor, spänningar, segregation och hat.

Det där måste väl ändå vara en något förlegad syn? Visst kan väl även tjänstesektorn generera export?

Detta må vara ett sidospår, men frågan är tillräckligt central för att inte ignoreras i den här diskussionen.

Sidospår: Förvisso i så måtto att de som är direkt involverade i produktion, förädling och forskning blir avlastade genom en ökad tjänste/service-sektor. Men i slutändan är det ändå så att någonstans måste servicen betalas och för det krävs kapital. Kapitalet produceras genom att saker köps och säljs på en marknad.

Service kan bli en exportartikel om vi tänker oss att vi exporterar trädgårdsmästare, bil-recondare och åtar oss tjänster gentemot köpare utomlands inom exempelvis en specialiserad förädlingsindustri. Exemplet på sådan kan man finna i att norsk odlad lax exporteras till thailand för rensning, filletering och förpackning. Billig och okvalificerad arbetskraft genomför monotona moment i en arbetsmiljö ingen "normal" arbetare i västeuropa accepterat...

Slut sidospår.

Återigen: Det främsta argumentet MOT multikulti är de kompromisser och det värderelativiserande vi just nu håller på med i Sverige och delar av västeuropa. Vi TAR redan till oss det eventuellt goda som medförs av invandringen, men det mindre bra eller direkt dåliga väger betydligt tyngre. Putnam sätter huvudet på spiken i sin artikel.

Ekonomen Richard Florida som idag är mycket i ropet är en person som vi med fördel kan inkludera i den här diskussionen.

Om jag har förstått det hela rätt så har hans undersökningar visat att samhällen med stora inslag av kreativa människor resulterar i en högre ekonomisk tillväxt. För att mäta denna samhällsgrupp använder sig Florida av olika indikatorer, varav åtminstone en tar fasta på andelen olika etniciteter i ett samhälle. Enligt Florida är detta således en positiv faktor för ekonomisk tillväxt.

Har jag tolkat detta korrekt? Annars välkomnar jag att någon av forumets nationalekonomer utvecklar Floridas resonemang.

http://en.wikipedia.org/wiki/Richard_Florida