Delar med mig en liten historia från när man var ung och dum.
Jag och 3 andra kompisar/bekanta hade bestämt oss för att dra ut i natten och busa/taga.
När jag har smitit ut från huset och tagit min cykel och cyklat en bit, så ringer mobilen. 2 av mina kompisar säger att de tyvärr inte kommer kunna lyckas smita ut idag. Jag blir lite småsur men säger att jag förstår, kompisarna tröstar mig med att Per fortfarande kan sticka ut och han möter jag upp. Jag var bara lite smått bekannt med Per och tyckte inte om honom så värst mkt (pga han var lite smygnazist).
Det är bara vi två och vi driver runt lite på våra cyklar, Per berättar om en bekant som har massa kannor i massa olika färger i ett litet skjul nära en fritidsgård. Vi båda kommer på iden att kankse försöka ta sig in i skjulet och ta några burkar. Fritidsgården ligger lite avskillt och vi tänker att det inte är nån stor risk att folk skulle kunna höra oss när vi försöker ta oss in.
Vi börjar försöka slå upp låset med nån sten eller liknande, det går sådär.
Jag lyckas hitta en tom brandsläckare bakom skjulet och använder den till att benda upp låset till, det funkar fin fint. Från nånstanns hör jag en bil som kör lite snabbare än medelhastighet. Jag stannar upp och kollar på Per, sekunden senare kommer en snutbil uppkörande och bromsar in precis framför oss. vi hoppar över närmaste staket och börjar springa, polisbilen backar tillbaka och kör efter. Jag sneglar till höger och ser bilen åka precis brevid mig, det enda som är emellan oss är ett stängsel. Vi kommer ut på en gård till ett dagis, jag ser polisbilen köra runt skiten för att blocka utgången, jag är snabbtänkt och vänder håll tvärt och skiter fullständigt i Per. Jag springer tillbaka samma väg fast sen upp i skogen, klättrar upp i ett träd och sitter där en stund, klättrar sedan ner och fortsätter springa bortåt. Jag kommer till ett lägenhets område och får syn på en pappers återvinings låda(en stor grön grej) jag hoppar i den och ligger i den ungefär en timme. Sen sticker jag tillbaka till stället för att hämta min och Pers cykel. Jag tar upp cyklarna från busken där vi hade gömmt dom och börjar vandra där ifrån (Jag bodde ungefär 500 meter från fritidsgården

), jag hör en bil komma bakom mig som visar sig vara en väktarbil. Bilen kör lugnt förbi mig och stannar nära skjulet som vi försökte ta oss in i. Han tittar lite skumt på mig (nog pga att jag går med 2 cyklar).
Dum som jag är säger jag att jag hittade cyklarna i en buske lite längre bort, han säger att det förmodligen är inbrotttjuvarnas cyklar som hade varit här tidigare och ber mig att lägga dem vi hans bil. Jag lägger cyklarna vid bilen och väntar tills han har gått bort, då han har gått bort en bit så tar jag upp min cykel och cyklar som en idiot hem.
Jag ringde Per dagen efter, som tyvärr åkte fast men som tur var inte golade. Per berättade också en trevlig historia om sin flykt med den orkar jag inte skriva nu.