2007-11-18, 18:27
#158
Citat:
Ursprungligen postat av Genious Brother
Det får bli en till saga som utspelade sig strax innan jag la av.
Bra historia! Faktiskt den enda historien hitills som jag har dragit på smilbanden åt.
2007-11-18, 18:36
#159
2007-11-18, 18:42
#160
Citat:
Ursprungligen postat av Genious Brother
...
Den var riktigt skön
2007-11-18, 18:48
#162
Citat:
Ursprungligen postat av saprofyt.
Den var riktigt skön
Man tackar man tackar, lägger kanske upp någon mer när jag har orket på min sida. Har ett par stycken på lagret
2007-11-18, 18:50
#163
Citat:
Ursprungligen postat av Genious Brother
Man tackar man tackar, lägger kanske upp någon mer när jag har orket på min sida. Har ett par stycken på lagret
Det ser jag fram emot
2007-11-18, 18:52
#164
Citat:
Ursprungligen postat av Sputt
En systemkamera en nikon d80 för att vera mer precis.
Jag lägger in ett gott ord för dig nästa gång jag snackar med "the Redman"
Ps: I got mental problems
2007-11-20, 02:33
#165
Slänger upp en till story i opioidernas hetta
Pulverluktande och planeringar
2 polare och jag hade en varm sommar torsdags kväll firat våra HL burkars ankomst med en gubbe tjack och mängder av skissande hemma i min gammla lägenhet. Vi väntade ivrigt på att klockan skulle slå 2 så vi som fladdermöss kunde fara ut i natten och lämna våra spår. En fabriksvägg som låg en cykeltur bortåt var vårat mål och allt värkade klappat och klart. Klockan slog 2 och ut i natten försvann vi.
Cykeltur och målande
Systemet påsen med cannorna skrammlade till lite då o då medans vi gled framm där längs gatorna och jag hade redan nu en ganska stark kännsla av nojja. Vi svängde in på en grusväg som tog oss in i skogen. Efter en bit in i skogen kunde vi nu se fabriken till vänster om vägen. Vi slängde in våra cyklar i skogen och började traska imot den planerade väggen. Vi tog oss över det lilla stängslet och va redo att köra för kung och fosterland. Vi radade upp oss längs väggen och började gräva i våra påsar. En orange Montana gold canna hamnade ganska raskt i min hand och målandet började. Tittade på min lilla skiss och kände mig nöjd över konturerna på väggens likhet. Innan jag fortsatte med fillen så slängde jag några blickar på polarna som flitigt brevid mig målade och jag tänkte för mig själv att det här kommer se riktigt bra ut. Fortsatte med målandet och efter en stunds sprayande och näskliande så var piecen snart färdig. Slängde på outlinesen och den gemensamma bakrunden, backade några steg och granskade mitt värk. Det såg ut som jag hoppats och även polarnas målningar såg bra ut.
Nojjan
Det var här som den riktiga nojjan började. Efter att själv ha målat klart och väntade på dem andra så började jag känna mig övervakad och oroad över att lagens långa arm skulle komma och taffsa. En av mina polare som nu var klar förklarade att det antagligen inte var så många som var ute och spanade på fabriker mitt i natten. Även fast jag inte höll med han innerst inne så flinade jag och höll med. Men så var vi alla tillslut klara och burkarna försvann ner i påsen igen.
Det oväntade
Det är denna oväntade händelse som gör denna historia värd att berätta. När vi åter igen hoppad över stängslet och nu är tillbaka på den lilla grusvägen i skogen och ska precis hoppa på våra cyklar så rusar en ganska storvuxen joggare i omkring 40 års åldern ut ur någon form av gömma som bestod av en sten listigt dold av en gran. Det är knappt så någon hinner reagera innan han har ett starkt grepp om min polare och böjjer hans arm på ett smärtsamt vis. Pågrund av denna skrämmande gubbe och mitt amfetamin intag så börjar jag faktiskt springa ifrån både mina polare och denna aggresiva gubbe. Efter ett tag inser jag att min andra polare inte har gjort mig sällskap i min lilla flykt. Jag skämms när jag inser att jag lämnat mina polare bakom mig och vänder om i hopp om att situationen på något vis löst sig.
Grenen, Gubben och flykten
När jag är tillbaka till cyklarna så står nu min polare med en ganska så kraftig gren i sina händer och vrålar åt gubben att han ska släppa min andra polare. Gubben som har en ganska så rå skånsk dialekt vrålar tillbaka att han ska ringa snuten och att vi ska hålla oss stilla så han inte bryter våran polares arm. Jag har ingen aning vad jag ska göra så jag hänger på min andra polares idé och vrålar åt gubben att han ska släppa taget om Micke (polaren). Gubben som nu tycks ha fattat vinken pga av att vi nu övermannar honom släpper taget om polaren som snabbt springer över till våran sida. Vi kastar oss alla 3 på våra cyklar och cyklar som det var mellan liv och död. Jag känner mig helt förstörd av nattens händelser och det enda som tröstar mig är att alla hade full maskering hela tiden när vi nu sitter i mitt vardagsrum igen. Den omruskade polaren gnäller högt om att han har ont i axeln efter det hårda greppet. Och jag vill just nu bara sova bort allt. Så vi tänder upp en spliff för att slippa avtändning och sömnlöshet. Efter ett fat glass så somnar jag tillslut.
Eftersvammel
Som tur var så gav natten inga juridiska besvär som jag misstänkt men en av polarna slutade efter denna händelse måla som jag just då tyckte var riktigt sorgligt. Ganska roligt är dock att jag flera gånger senare gått förbi gubben utomhus som av någon anledning ville spela hjälte för en natt
Hoppas ni njöt av historien och ursäktar för dvs stavfel. MVH Genious brother
Pulverluktande och planeringar
2 polare och jag hade en varm sommar torsdags kväll firat våra HL burkars ankomst med en gubbe tjack och mängder av skissande hemma i min gammla lägenhet. Vi väntade ivrigt på att klockan skulle slå 2 så vi som fladdermöss kunde fara ut i natten och lämna våra spår. En fabriksvägg som låg en cykeltur bortåt var vårat mål och allt värkade klappat och klart. Klockan slog 2 och ut i natten försvann vi.
Cykeltur och målande
Systemet påsen med cannorna skrammlade till lite då o då medans vi gled framm där längs gatorna och jag hade redan nu en ganska stark kännsla av nojja. Vi svängde in på en grusväg som tog oss in i skogen. Efter en bit in i skogen kunde vi nu se fabriken till vänster om vägen. Vi slängde in våra cyklar i skogen och började traska imot den planerade väggen. Vi tog oss över det lilla stängslet och va redo att köra för kung och fosterland. Vi radade upp oss längs väggen och började gräva i våra påsar. En orange Montana gold canna hamnade ganska raskt i min hand och målandet började. Tittade på min lilla skiss och kände mig nöjd över konturerna på väggens likhet. Innan jag fortsatte med fillen så slängde jag några blickar på polarna som flitigt brevid mig målade och jag tänkte för mig själv att det här kommer se riktigt bra ut. Fortsatte med målandet och efter en stunds sprayande och näskliande så var piecen snart färdig. Slängde på outlinesen och den gemensamma bakrunden, backade några steg och granskade mitt värk. Det såg ut som jag hoppats och även polarnas målningar såg bra ut.
Nojjan
Det var här som den riktiga nojjan började. Efter att själv ha målat klart och väntade på dem andra så började jag känna mig övervakad och oroad över att lagens långa arm skulle komma och taffsa. En av mina polare som nu var klar förklarade att det antagligen inte var så många som var ute och spanade på fabriker mitt i natten. Även fast jag inte höll med han innerst inne så flinade jag och höll med. Men så var vi alla tillslut klara och burkarna försvann ner i påsen igen.
Det oväntade
Det är denna oväntade händelse som gör denna historia värd att berätta. När vi åter igen hoppad över stängslet och nu är tillbaka på den lilla grusvägen i skogen och ska precis hoppa på våra cyklar så rusar en ganska storvuxen joggare i omkring 40 års åldern ut ur någon form av gömma som bestod av en sten listigt dold av en gran. Det är knappt så någon hinner reagera innan han har ett starkt grepp om min polare och böjjer hans arm på ett smärtsamt vis. Pågrund av denna skrämmande gubbe och mitt amfetamin intag så börjar jag faktiskt springa ifrån både mina polare och denna aggresiva gubbe. Efter ett tag inser jag att min andra polare inte har gjort mig sällskap i min lilla flykt. Jag skämms när jag inser att jag lämnat mina polare bakom mig och vänder om i hopp om att situationen på något vis löst sig.
Grenen, Gubben och flykten
När jag är tillbaka till cyklarna så står nu min polare med en ganska så kraftig gren i sina händer och vrålar åt gubben att han ska släppa min andra polare. Gubben som har en ganska så rå skånsk dialekt vrålar tillbaka att han ska ringa snuten och att vi ska hålla oss stilla så han inte bryter våran polares arm. Jag har ingen aning vad jag ska göra så jag hänger på min andra polares idé och vrålar åt gubben att han ska släppa taget om Micke (polaren). Gubben som nu tycks ha fattat vinken pga av att vi nu övermannar honom släpper taget om polaren som snabbt springer över till våran sida. Vi kastar oss alla 3 på våra cyklar och cyklar som det var mellan liv och död. Jag känner mig helt förstörd av nattens händelser och det enda som tröstar mig är att alla hade full maskering hela tiden när vi nu sitter i mitt vardagsrum igen. Den omruskade polaren gnäller högt om att han har ont i axeln efter det hårda greppet. Och jag vill just nu bara sova bort allt. Så vi tänder upp en spliff för att slippa avtändning och sömnlöshet. Efter ett fat glass så somnar jag tillslut.
Eftersvammel
Som tur var så gav natten inga juridiska besvär som jag misstänkt men en av polarna slutade efter denna händelse måla som jag just då tyckte var riktigt sorgligt. Ganska roligt är dock att jag flera gånger senare gått förbi gubben utomhus som av någon anledning ville spela hjälte för en natt
Hoppas ni njöt av historien och ursäktar för dvs stavfel. MVH Genious brother
2007-11-20, 05:44
#166
Citat:
Trevlig historia!
Ursprungligen postat av Genious Brother
Slänger upp en till story i opioidernas hetta
Pulverluktande och planeringar
2 polare och jag hade en varm sommar torsdags kväll firat våra HL burkars ankomst med en gubbe tjack och mängder av skissande hemma i min gammla lägenhet. Vi väntade ivrigt på att klockan skulle slå 2 så vi som fladdermöss kunde fara ut i natten och lämna våra spår. En fabriksvägg som låg en cykeltur bortåt var vårat mål och allt värkade klappat och klart. Klockan slog 2 och ut i natten försvann vi.
Cykeltur och målande
Systemet påsen med cannorna skrammlade till lite då o då medans vi gled framm där längs gatorna och jag hade redan nu en ganska stark kännsla av nojja. Vi svängde in på en grusväg som tog oss in i skogen. Efter en bit in i skogen kunde vi nu se fabriken till vänster om vägen. Vi slängde in våra cyklar i skogen och började traska imot den planerade väggen. Vi tog oss över det lilla stängslet och va redo att köra för kung och fosterland. Vi radade upp oss längs väggen och började gräva i våra påsar. En orange Montana gold canna hamnade ganska raskt i min hand och målandet började. Tittade på min lilla skiss och kände mig nöjd över konturerna på väggens likhet. Innan jag fortsatte med fillen så slängde jag några blickar på polarna som flitigt brevid mig målade och jag tänkte för mig själv att det här kommer se riktigt bra ut. Fortsatte med målandet och efter en stunds sprayande och näskliande så var piecen snart färdig. Slängde på outlinesen och den gemensamma bakrunden, backade några steg och granskade mitt värk. Det såg ut som jag hoppats och även polarnas målningar såg bra ut.
Nojjan
Det var här som den riktiga nojjan började. Efter att själv ha målat klart och väntade på dem andra så började jag känna mig övervakad och oroad över att lagens långa arm skulle komma och taffsa. En av mina polare som nu var klar förklarade att det antagligen inte var så många som var ute och spanade på fabriker mitt i natten. Även fast jag inte höll med han innerst inne så flinade jag och höll med. Men så var vi alla tillslut klara och burkarna försvann ner i påsen igen.
Det oväntade
Det är denna oväntade händelse som gör denna historia värd att berätta. När vi åter igen hoppad över stängslet och nu är tillbaka på den lilla grusvägen i skogen och ska precis hoppa på våra cyklar så rusar en ganska storvuxen joggare i omkring 40 års åldern ut ur någon form av gömma som bestod av en sten listigt dold av en gran. Det är knappt så någon hinner reagera innan han har ett starkt grepp om min polare och böjjer hans arm på ett smärtsamt vis. Pågrund av denna skrämmande gubbe och mitt amfetamin intag så börjar jag faktiskt springa ifrån både mina polare och denna aggresiva gubbe. Efter ett tag inser jag att min andra polare inte har gjort mig sällskap i min lilla flykt. Jag skämms när jag inser att jag lämnat mina polare bakom mig och vänder om i hopp om att situationen på något vis löst sig.
Grenen, Gubben och flykten
När jag är tillbaka till cyklarna så står nu min polare med en ganska så kraftig gren i sina händer och vrålar åt gubben att han ska släppa min andra polare. Gubben som har en ganska så rå skånsk dialekt vrålar tillbaka att han ska ringa snuten och att vi ska hålla oss stilla så han inte bryter våran polares arm. Jag har ingen aning vad jag ska göra så jag hänger på min andra polares idé och vrålar åt gubben att han ska släppa taget om Micke (polaren). Gubben som nu tycks ha fattat vinken pga av att vi nu övermannar honom släpper taget om polaren som snabbt springer över till våran sida. Vi kastar oss alla 3 på våra cyklar och cyklar som det var mellan liv och död. Jag känner mig helt förstörd av nattens händelser och det enda som tröstar mig är att alla hade full maskering hela tiden när vi nu sitter i mitt vardagsrum igen. Den omruskade polaren gnäller högt om att han har ont i axeln efter det hårda greppet. Och jag vill just nu bara sova bort allt. Så vi tänder upp en spliff för att slippa avtändning och sömnlöshet. Efter ett fat glass så somnar jag tillslut.
Eftersvammel
Som tur var så gav natten inga juridiska besvär som jag misstänkt men en av polarna slutade efter denna händelse måla som jag just då tyckte var riktigt sorgligt. Ganska roligt är dock att jag flera gånger senare gått förbi gubben utomhus som av någon anledning ville spela hjälte för en natt
Hoppas ni njöt av historien och ursäktar för dvs stavfel. MVH Genious brother
Pulverluktande och planeringar
2 polare och jag hade en varm sommar torsdags kväll firat våra HL burkars ankomst med en gubbe tjack och mängder av skissande hemma i min gammla lägenhet. Vi väntade ivrigt på att klockan skulle slå 2 så vi som fladdermöss kunde fara ut i natten och lämna våra spår. En fabriksvägg som låg en cykeltur bortåt var vårat mål och allt värkade klappat och klart. Klockan slog 2 och ut i natten försvann vi.
Cykeltur och målande
Systemet påsen med cannorna skrammlade till lite då o då medans vi gled framm där längs gatorna och jag hade redan nu en ganska stark kännsla av nojja. Vi svängde in på en grusväg som tog oss in i skogen. Efter en bit in i skogen kunde vi nu se fabriken till vänster om vägen. Vi slängde in våra cyklar i skogen och började traska imot den planerade väggen. Vi tog oss över det lilla stängslet och va redo att köra för kung och fosterland. Vi radade upp oss längs väggen och började gräva i våra påsar. En orange Montana gold canna hamnade ganska raskt i min hand och målandet började. Tittade på min lilla skiss och kände mig nöjd över konturerna på väggens likhet. Innan jag fortsatte med fillen så slängde jag några blickar på polarna som flitigt brevid mig målade och jag tänkte för mig själv att det här kommer se riktigt bra ut. Fortsatte med målandet och efter en stunds sprayande och näskliande så var piecen snart färdig. Slängde på outlinesen och den gemensamma bakrunden, backade några steg och granskade mitt värk. Det såg ut som jag hoppats och även polarnas målningar såg bra ut.
Nojjan
Det var här som den riktiga nojjan började. Efter att själv ha målat klart och väntade på dem andra så började jag känna mig övervakad och oroad över att lagens långa arm skulle komma och taffsa. En av mina polare som nu var klar förklarade att det antagligen inte var så många som var ute och spanade på fabriker mitt i natten. Även fast jag inte höll med han innerst inne så flinade jag och höll med. Men så var vi alla tillslut klara och burkarna försvann ner i påsen igen.
Det oväntade
Det är denna oväntade händelse som gör denna historia värd att berätta. När vi åter igen hoppad över stängslet och nu är tillbaka på den lilla grusvägen i skogen och ska precis hoppa på våra cyklar så rusar en ganska storvuxen joggare i omkring 40 års åldern ut ur någon form av gömma som bestod av en sten listigt dold av en gran. Det är knappt så någon hinner reagera innan han har ett starkt grepp om min polare och böjjer hans arm på ett smärtsamt vis. Pågrund av denna skrämmande gubbe och mitt amfetamin intag så börjar jag faktiskt springa ifrån både mina polare och denna aggresiva gubbe. Efter ett tag inser jag att min andra polare inte har gjort mig sällskap i min lilla flykt. Jag skämms när jag inser att jag lämnat mina polare bakom mig och vänder om i hopp om att situationen på något vis löst sig.
Grenen, Gubben och flykten
När jag är tillbaka till cyklarna så står nu min polare med en ganska så kraftig gren i sina händer och vrålar åt gubben att han ska släppa min andra polare. Gubben som har en ganska så rå skånsk dialekt vrålar tillbaka att han ska ringa snuten och att vi ska hålla oss stilla så han inte bryter våran polares arm. Jag har ingen aning vad jag ska göra så jag hänger på min andra polares idé och vrålar åt gubben att han ska släppa taget om Micke (polaren). Gubben som nu tycks ha fattat vinken pga av att vi nu övermannar honom släpper taget om polaren som snabbt springer över till våran sida. Vi kastar oss alla 3 på våra cyklar och cyklar som det var mellan liv och död. Jag känner mig helt förstörd av nattens händelser och det enda som tröstar mig är att alla hade full maskering hela tiden när vi nu sitter i mitt vardagsrum igen. Den omruskade polaren gnäller högt om att han har ont i axeln efter det hårda greppet. Och jag vill just nu bara sova bort allt. Så vi tänder upp en spliff för att slippa avtändning och sömnlöshet. Efter ett fat glass så somnar jag tillslut.
Eftersvammel
Som tur var så gav natten inga juridiska besvär som jag misstänkt men en av polarna slutade efter denna händelse måla som jag just då tyckte var riktigt sorgligt. Ganska roligt är dock att jag flera gånger senare gått förbi gubben utomhus som av någon anledning ville spela hjälte för en natt
Hoppas ni njöt av historien och ursäktar för dvs stavfel. MVH Genious brother
Synd att din polare la av och måla efter händelsen..
2007-11-20, 14:16
#167
Citat:
Ursprungligen postat av ANALDYNGA
Trevlig historia!
Synd att din polare la av och måla efter händelsen..
Synd att din polare la av och måla efter händelsen..
Jo det var ju en av dem vildaste kvällarna. Och riktigt oväntat att farbor svensson som är ute på rundan får för sig att rädda dagen mitt i allt.
Jo det var riktigt tråkigt. Alltid tråkigt när en begåvning går åt helvete.
Kanske lägger upp nån till historia inom kort, men har inte så många minnen som kan mäta sig med denna
2007-11-23, 22:23
#168
Detta kanske inte är någon vidare bra historia men jag kör på ändå
Det var för nån vecka sen, då jag hade bestämt mig för att göra min första målning. Jag hade ställt väckarklockan runt 2, jag gick upp packade ner allt i en påse och gick och ställde mig vid närmaste ett elskåp (bakom) och började direkt, efter att jag skissat upp dom 2 första bokstäverna tyckte jag att jag hörde nåt.
Men jag trodde inte det var nåt så jag körde på ändå, Då ser jag en ficklampa på en väg bakom mig, och blir skitskraj. Så jag står där som en pinne skraj och tyst som en mus,
Då ser jag ficklampan närma sig och han kommer mot mig. (han kunde omöjligt ha sett mig) Och när han ser mig blir han själv skraj och hoppar till, sen efter kanske 5 sekunder frågar han om jag sett hans KATT?! det är en gatulampa bakom honon och där sitter en katt och tittar på oss, så jag pekar på den och säger Där!
Då börjar han skratta och talar om för mig att det är fel katt och att hans katt svante är grå.. jag tränger mig förbi honom och går fort hemåt.. Sen dess ahr jag inte vågat mig ut något mer. (hoppas jag kommer våga mig ut nåt mer..)
/CL1
Det var för nån vecka sen, då jag hade bestämt mig för att göra min första målning. Jag hade ställt väckarklockan runt 2, jag gick upp packade ner allt i en påse och gick och ställde mig vid närmaste ett elskåp (bakom) och började direkt, efter att jag skissat upp dom 2 första bokstäverna tyckte jag att jag hörde nåt.
Men jag trodde inte det var nåt så jag körde på ändå, Då ser jag en ficklampa på en väg bakom mig, och blir skitskraj. Så jag står där som en pinne skraj och tyst som en mus,
Då ser jag ficklampan närma sig och han kommer mot mig. (han kunde omöjligt ha sett mig) Och när han ser mig blir han själv skraj och hoppar till, sen efter kanske 5 sekunder frågar han om jag sett hans KATT?! det är en gatulampa bakom honon och där sitter en katt och tittar på oss, så jag pekar på den och säger Där!
Då börjar han skratta och talar om för mig att det är fel katt och att hans katt svante är grå.. jag tränger mig förbi honom och går fort hemåt.. Sen dess ahr jag inte vågat mig ut något mer. (hoppas jag kommer våga mig ut nåt mer..)
/CL1
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera