Citat:
Ursprungligen postat av yamaraja
Observera !Eftersom du hävdar att ditt liv varit i exempelvis 23 år Så måste ngt i kroppen Hängt med 23 år Vad är det?Vad är detta beläget jag beläget.?
Vilken materiell beståndsdel alternativt form har levt i 23 år utan att förändrats!Tankar förändras och känslor så de är inga som är 23 år gamla SÅ vad är det som haft samma egenskaper i 23 år.???
Svaret på detta kan endast vetenskapligt exakt korrekt vara du är ett medvetet jag som njuter av sinnes upplevelser och nyttjar TILLGÄNGLIG SKÄNKT intelligens att vägledes till att söka finna denna njutning under alla dessa år samt du har förmågan att önska.Dessa två egenskaper består oavsett materiell sitautionOCH är således ytters icke matereilla egenskaper som Ej heller således påverkas avTID mao SJÄLENS,JAGETS eviga karaktär
IFALL DU är dina TANKAR, Varför tillverka du då tankar som du inte alls vill ha?
Varför förkastar du vissa tankar ?Varför ?
HUr kan du sitta vara medveten om tankarna?
Mao det är inte tankarna som UPPLEVER utan det är DU det medvetna jaget,IAKTAGAREN AV TANKE PROCESSEN ELLER HUR???
Så iaktagaren är skilld från det den iaktager.
Således hjärnans verksamhet i sig är inte stimulerande, bara ifall JAGET, DEN MEDVETNA PERSONEN, SER NGN POSITIV/A egenskap/er i dessa tankar skapar det positiva känslor hos jaget.
Således ÄR HJÄRNAN ELLER DESS AKTIVITET inte JAGET OCH DESS där tillhörande MEDVETENHET.
Nervceller, och därmed hjärnan, kan leva mycket länge och 23 år är inget problem för dem. Vidare så leder ditt resonemang till att man skulle vara oförändrad under sitt livstid. Vilken människa går oförändrad genom livet? Ingen normal personer iallafall. Hjärnan och därmed individen lär sig nya saker och anpassar sig till nya situationen genom att adaptera till sin omgivning.
Så det finns inte mycket i en individ som har samma egenskaper vid födseln som efter 23 år. Hjärnan lär sig hantera input på nya sätt och därmed att tänka i nya banor, utbildning är ett strålande exempel på detta. Så ditt resonemang fallerar.
Att man tillverkar tankar och känslor man inte vill ha beror enbart på vilken typ av input man utsätter sig för och vilka slutledningar hjärnan drar av dessa. Hjärnan har delar som är bortom kontroll och kan göra associationer och dra paralleller som man inte alltid uppskattar.
Att man förkastar tankar däremot är en del av selektion. Man lär sig vilka tankar som är bra och konstruktiva och uppmuntrar dessa medan dåliga tankar inte uppmuntras. Att tänka på hur man ska få tag på mat när man är hungrig är en bra tanke. Att tänka på att klättra i när man är hungrig är en mindre bra.
Resten av det du lägger fram är bara tomma spekulationer som du saknar belägg för. Hur kan man skilja en tanke på att man upplever något från verkligt upplevande om båda resultaten ser precis likadana ut? Hur man vad skillnaden på att vara iakttagaren och att själv vara en del av iakttagalsen? Hur vet man att iakttagelserna av omvärlden, som genererar en medvetenhet om tillvaron, är annorlunda från det ett fiktivt jag upplever till följd av iakttagelserna?
Det går inte och är inte heller något som kan verifieras men den ena lösningen är enklare än den andra så man kan därför rationalisera bort övernaturliga medvetanden som susar runt i extraordinära dimensioner.
Dra inte in gud, allah eller andra sagofigurer mer i dina inlägg eftersom detta är en vetenskaplig diskussion och inte religiösa propagandaspridning.