Citat:
Ursprungligen postat av esaskar
Obs, detta inlägg saknar länk.
Citat:
Ursprungligen postat av esaskar
När det gäller ID-teorins förutsägbarhet så finns det en generell förutsägelse som berör ID:s själ och det är att försöka finna användning och funktionen hos till synes obrukbara och defekta strukturer. Ta exempelvis den mängd rudimentära organ som fanns i början av förra seklet (och som i huvudsak visat sig vara fel) och dagens skräp-DNA (som man nu upptäcker funktioner till). Experiment inriktade på att finna funktionen skulle få en helt annan status i ett ID-positivt forskarklimat än vad som nu skett/sker. Säkert finns det fler exempel, men det är vad jag just nu kommer på.
Jag har funderat ganska mycket på det här påståendet för att göra en så rättvis bedömning som möjligt. Det är ju utan tvekan en sorts förutsägelse. Dock kom jag fram till att jag gärna skulle vilja ha något mer konkret för att kunna acceptera det som en vetenskaplig förutsägelse. Att bara förutsäga att allt har en funktion duger inte, eftersom det aldrig kan gå att verifiera experimentellt. Även om man kan verifiera funktionen hos 10.000 saker som tidigare varit till sybes skräp, så kommer det alltid att finnas minst 100.000 saker som verkar till synes meningslösa.
Jag kan börja med att konstatera att jag är en experimentalist och ingen fenomenolog. Finns det någon kvantitativ förutsägelse man kan göra som går att verifiera med experiment? Typ att om ID stämmer så kommer den och den DNA-sekvensen att ha den och den funktionen och/eller producera det och det enzymet som används till det och det?
Jag drar återigen en parallell med Einsteins allmänna relativitetsteori. Förutsägelsen att ljuset påverkas av gravitation må vara en förutsägelse, men för att vetenskapligt verifiera teorin är den tämligen luddig och värdelös. Att däremot säga att man vid en solförmörkelse kommer att se två kopior av den stjärnan med så många graders separation är en vetenskapligt robust förutsägelse.
Citat:
Ursprungligen postat av esaskar
Låt mig först säga att för många ID-forskare är evolutionen inget problrm. Prof. Behe är evolutionist men han har ändå starka invändningar mot att en planlös process i små steg ska kunna förklara utvecklingen av allt liv. Neo-darwinismen är en elegant modell för att förklara t ex fjärilars färgförändring, bakteriers resistens hos antibiotika, näbbarnas variation hos finkar osv . I dessa och liknande fall behövs ingen komplettering till den neo-darwinistiska förklaringen. Men när det gäller cellen och den digitala information som finns lagrad i DNA och komplexa biokemiska nanomaskiner, så utgår ID-forskare från den vetskap vi har om t ex information och informationsöverföring. En av informationsteorins pionjärer (Henry Quastler) är inte den ende som konstaterat att information alltid har sitt ursprung i en medvetandeprocess av något slag. En datoranvändare som följer informationen bakåt (från skärmen) kommer alltid tillbaka till en mental aktivitet hos någon datatekniker eller programmerare. Detta är så långt vi känner till allmängiltigt vid all typ av informationsöverföring. Bill Gate lär ha sagt att “Människans DNA är som ett dataprogram, men långt, långt mer avancerad ...” Av vilket skäl skulle cellens DNA vara ett undantag från vad som allmänt gäller för information? Det är således inte huruvida en teori har religiösa eller anti-religiösa implikationer som bestämmer dess veteskapliga giltighet, utan hur den stämmer med verkligheten. Den enorma mängd komplex information som behövs för att skapa livsformer av olika slag kan inte förklaras som ett resultat av en planlös steg-för-steg process. Det är så långt man känner till idag.
För många teoretiska fysiker är inte heller den newtonska mekaniken något problem. Det innebär inte att den allmänna relativitetsteorin inte ger bättre överensstämmelse med observationer under vissa omständigheter.
Att information alltid har sitt ursprung i en medvetandeprocess håller jag definitivt inte med om. Färgen på solljuset innehåller mycket information om solens temperatur, till exempel. Det innebär inte att det nödvändigtvis måste finnas en medvetandeprocess bakom solljuset/soltemperaturen. Det enda sättet jag ser att man kan få in en medvetanmdeprocess där är att stoppa in Gud som ett nytt axiom, och då har vi lämnat naturvetenskapen för länge sedan.
Det jag menade vad dessutom om det fanns något kvantitativt exempel där ID ger bättre överensstämmelser med observationer än den nu allmänt rådande modellen? För att återvända till den allmänna relativitetsteorin så blev ju till exempel newtonska beräkningar på Merkurius bana alltid ganska felaktiga, men med allmänna relativiteten kunde precessionen förklaras om man fick bra överensstämmelser med observationer.
Anledningen till att jag undrar nummer ett och nummer två är att jag anser att dessa måste vara uppfyllda om det ska vara värt att ersätta en väl fungerande modell med en annan. Du skulle väl aldrig avinstallera ditt gamla datorprogram för att ersätta det med något som kunde göra exakt samma saker, men med sämre resultat. Eller hur?

Klarar inte ID detta, så ser jag ingen anledning till att det skulle höra hemma någon annan stans än i utkanterna av vetenskapshistorians skräphög. Och som experimentalist anser jag att nyckelordet här är kvantitativa resultat. Kvalitativa resultat är tämligen ointressanta.
Citat:
Ursprungligen postat av esaskar
Många kritiker menar att ID inte är vetenskap. (Det finns även sympatisörer som menar att ID ännu inte kan betecknas som vetenskap, möjligen en vetenskap i vardande) Hur som helst. En teori är falsifierbar om det finns empiriska data som motsäger teorin. Exempelvis kan den allmänna gravitationsteorin motbevisas, om det fanns kroppar som saknade ömsesidig attraktionskraft.
ID-experiment som t ex bygger på ”icke-reducerbar komplexitet” (IC) visar att det finns vissa strukturer i universum som förklaras bättre av en intelligent orsak än av en mekanistisk steg-för-steg-process. Om någon kan ge empiriskt stöd för att en ren mekanistisk process har utvecklat dessa IC-strukturer, då har ID falsifierats.
”Naturligtvis kan jag ha fel”, skriver Michael Behe prof. i biokemi. ”Om någon kan visa att en typ av bakterie utan flagell kan successivt utveckla motsvarande system eller ge upphov till en ny struktur med jämförbar komplexitet, skulle min idé omkullkastas.” Redan i boken ”Arternas ursprung” (1859) förutsåg Darwin det potentiella hot som vilade över hans materialistiska förklaring. ”Om man kunde visa att det fanns något komplext organ, som omöjligen kan tänkas ha tillkommit genom otaliga, på varandra följande små anpassningar, skulle min teori utan tvekan falla samman." Nu knappt 150 år senare känns Darwins farhåga mer aktuell än någonsin. Många av de komplexa biokemiska strukturer som modern vetenskap upptäckt uppfyller nämligen (av allt att döma) det kriterium som falsifierar Darwins förklaring.
Som jag antydde i mitt senaste inlägg så finns det vissa kritiker som hävdar att vetenskapen redan bevisat att ID har fel. Andra menar att ID är en slags religion. Inkonsekvensen i dessa motställda uppfattningar är uppenbar. Båda kan inte vara rätt, men båda kan vara fel.
ID-kritiker menar att den uppenbara design vi ser i naturen är en illusion, som har sitt upphov i en omedveten, mekanistisk och slumpmässig process. Om neo-darwinisters påstående om ”icke-design” är vetenskap, då är med nödvändighet negationen "design" också vetenskap. Om påståendet: ”Jupiter består av metan” är ett vetenskapligt uttalande, så är med nödvändighet påståendet: ”Jupiter består inte av metan” också vetenskaplig. Negationen gör den inte till ett religiöst påstående. Oberoende om sanningshalten, hör båda frågorna hemma inom vetenskapen. Påståendena att ”den synbara design vi finner inom biologin inte är ett resultat av verklig design” och ”att den synbara design vi möter inom biologin är ett resultat av verklig design” är inte olika slags frågeställningar där den ena hör hemma inom vetenskapen medan den andra inom religionen.
Nej, att en teori är falsifierbar innebär inte att det finns empiriska data som motsäger teorin. Det innebär att det går att göra experiment där resultater faktiskt kan motsäga teorin.
Menar du alltså att ID är så neroende av IC att teorin skulle falsifieras av att man visade ett exempel på hur ett IC-system uppkommit stegvis? Utan att vara allt för insatt i just detta experiment, borde i så fall inte ID redan ha falsifierats av följande artikel som källhänvisas i en av Quantilhos länkar:
Copley SD. (2000). Evolution of a metabolic pathway for degradation of a toxic xenobiotic: the patchwork approach. Trends in Biochemical Sciences, 25(6):261-265? Det den beskriver är mikroevolution av en bakterie till ett IC-system som kan bryta ner pentachlorophenol (PCP).
Angående det sista stycket så har jag aldrig stött på någon som hävdat att förnekandet av ID skulle vara en vetenskap, bara folk som förnekat att ID skulle vara en vetenskap. Därmed faller din liknelse.