"Ebba och Didrik"-tråden

Har du missat det här? http://www.expressen.se/nyheter/osca...elloul-ar-dod/

Jag sitter inte och kollar på Expressen/Aftonbladet oavbrutet, dygnet runt. Jag kom hem från jobbet efter 22....

Inser när jag ser bilderna av honom att han var vansinnigt lik sin morbror Peter Schildt. De är ju kopior av varandra. Eller var rättare sagt.

Polisen vill ej säga dödsorsaken, förstår av respekt för familjen. Nåt fel är det när en 36-åring dör.

Edit: Såg nu att det står en massa i kändisskvaller-tråden om hans död.

Och hans bror har gått ut och berättat att Malik tog livet av sig.

Är denna tråd fortfarande aktuell? I så fall vill jag tillägga mina teorier om "Kay Husell".

Jag tror inte han har någon fru och alla hans musikaliska framgångar är påhitt. Jag tror att han är en alkoholiserad man som jobbar på banken. Han har någon bokstavskombination och avskyr sitt jobb. Han lever ensam utan vänner/familj och det skulle inte vara omöjligt att han lider av psykisk ohälsa och har varit drogmissbrukare. Hans dröm om att framföra sina "mästerverk" i Berlin, Wien, Tokyo m.m är hans högsta dröm och det blir han verklighet på grund av att han lider av mytomani.

Tankar/Idéer om detta?

Jag läste precis böckerna (en om Ebba och en om Didrik). Någon scen med Didrik och muggen förekommer inte, men Yrla tänker att "tiden har mätt ut elva år mellan dem", vilket antyder att hon kommer att vänta på honom. Dock så skriver hon i sitt brev till Didrik (i slutet) att hon fortfarande väntar på sin mystiska kärlek. Det finns förstås en intressant symbolik i att Yrla väntar på en annan kille, men också kommer att få vänta på Didrik (dvs tills han blir vuxen). Är det kanske Didrik hon egentligen väntat på hela tiden?

TV-serien är f.ö väldigt trogen böckerna, nästan alla repliker är tagna rakt ur dialogen. Vissa saker kommer dock fram tydligare i texten, t.ex att Ebba börjar se annorlunda på Philip efter att de andra tjejerna påpekat hur udda han är (fel skor, gammal ryggsäck etc.). Intressant läsning och en väldigt bra historia!

Bump...Om man lyssnar på radioteatern som kom först, så märker man att i stort sett alla dialoger finns kvar i TV-serien. Och i stort sett samma skådespelare också mellan radio och TV. Men radions Ebba spelades som sagt av Sarah Evers, vem det nu är.

Har nu ägnat två kvällar åt att kolla igenom serien på nytt, var ca 20 år sedan sist.
Jag är inte jätteimponerad, visst den är okej men inte så bra att den förtjänar eran hyllningskör.

Några reflektioner:

Alla i familjen Reng skriker på varandra, hela tiden.
Familjen har samma efternamn som karaktären Ella i "Glappet" av samma manusförfattare/regissör.
Ebba och Didrik springer vart de än ska.
Både Mårten och Philip är översittartyper som bossar runt Ebba.

Detta eviga skrikande vet jag inte alls varför de hade med. Okej, jag förstår att familjen bråkar mycket men jag minns att framför allt Ebba ofta skrek helt omotiverat.

Kul att tråden lever...

För den som verkligen vill nörda in, så snubblade jag över en analys av ett par barnprogram från tiden: http://su.diva-portal.org/smash/reco...018&dswid=5662 . Har inte orkat läsa allt, men det står en del om Ebba och Didrik.

Serien var bra när den kom (jag var 13 år när den sändes första gången), men nu två och ett halvt decennium efteråt ser man verkligen hur tidstypisk den är. Kännetecknande för många serieproduktioner på 80-talet (denna är ju gjord sent 80-tal) är att det är mycket ångest, segt och lite glassigt. Dårfinkar och dönickar, som gick vid ungefär samma tid präglades av samma "anda". Samtidigt märker man ju tydligt att det var en betydligt "snällare" tidsanda då. Då var Sverige fortfarande svenskt och "svennigheten" är genomgående för många produktioner från den här tiden. Det där lite mesiga, tafatta, försiktiga och förväntansfulla. Ja jag växte upp då, men trots att samhället var betydligt tryggare då, saknar jag ändå inte 80-talet. Gillar varken modet eller musiken från den tiden, och inte heller den mesiga mentaliteten som präglade den tiden. Hade mycket hellre växt upp på 70-talet.

Har dragit igenom hela serien på nio avsnitt idag. Tycker karaktären Philip och tidvis Didrik spelar bäst som barn.

Utspelen förstör en hel del. Speciellt Ebba och Mårten. Det blir snabbt jobbigt att titta på. När Ebba väl är lågmäld tycker jag hon spelar bra. Mårten måste vara en av dom mest avskyvärda karaktärerna som någonsin hamnat i en serie

Visst är det en barnserie, men tycker ändå själva undertonerna är mer vuxna än i mycket annat barnrelaterat. Fånen Kaj Husell som lever helt i sitt eget huvud, den ensamma Mårten som tillsynes lever ett liv i lyx men gömmer sin ensamhet bakom all status, dansande tjejerna som på ett extremt sätt visar hur falska människor kan vara och Yrlas tillsynes perfekta vardag som egentligen är ganska tragisk.

Serien gick att glo igenom i ett längre svep. Det skulle nog bli svårt om serien var dålig, men kan nog hålla med om att folk som inte sett denna på länge lever med nostalgi-glasögonen på. Sevärd som tidsdokument? Ja. Dock inte SÅ bra serie som många kan få det till.. Inklusive mig själv för några timmar sedan.