Citat:
Ursprungligen postat av Bulawayo
Jaså, jag trodde alla numera var av uppfattningen att massförstörelsevapnen var lögner. Tydligen hade jag fel
Och det är precis min poäng. Jag hävdar att det var för oljans skull Irak (och 1990 Kuwait) föll inom USAs intressesfär. 1990 var "ursäkten" att Kuwait invaderades, men många inom Bushadministrationen ångrade i efterhand att de inte tågade vidare till Bagdad. Så då gällde det att hitta en ny ursäkt att, som Dubya sa vad jag minns "finish the job". Och då hittade man på (eller möjligtvis trodde man själv på det, men tyckte att det där med bevis inte var så viktigt) massförstörelsevapen.
Hade 911 varit ursäkten hade de inte behövt hitta på WMD (och riskera att framstå som fånar när det framkom att bevisen, eller WMD, inte fanns).
Jag tycker faktiskt att det här är ett bevis mot "insidejob"-teorin. Hade
Bush legat bakom borde ett gäng av kaparna ha varit irakier, inte saudier tex.
Citat:
Ursprungligen postat av Bulawayo
Jag ger dig ett rätt för oljan. Eller kanske ska man säga oljeflödet. Det är i mina ögon det de åsyftade 1998.
Oljeflödet, visst definitivt. Men också skyddet av tex oljefälten i Hama i Saudi-Arabien (Operation Desert Shield syftade väl åtminstone initialt till att skydda Saudi-Arabien från Irak). Hade Irak tagit dem, hade de tillsammans med sina egna och Kuwaits oljetillgångar kontrollerat majoriteten av världens oljereserver. Om jag inte missförstått.
Citat:
Ursprungligen postat av Bulawayo
Hämnden däremot, jag vet inte.. Skulle det vara för Saddams påstådda mordförsök på GB Sr? Hade de något annat att hämnas för?
Nu är jag fördomsfull men mina tankar om George W. är inte höga. Jag tror att han, personligen, drevs av en känsla av att "pappa aldrig fick slutföra jobbet", jag kan tänka mig att en hel del av samtalen far-son handlade om just det där och det faktum att George Ws administration bestod av ett helt gäng av pappas gamla medarbetare bidrog nog. Sen tycker jag också att uttalandet "After all, this is the guy that tried to kill my dad at one time." är talande:
Citat:
The day after he ordered a cease-fire and brought the Persian Gulf War to a close, President George H.W. Bush ruminated about the status quo he had left behind in Iraq. "Still no feeling of euphoria," he dictated to his diary Feb. 28, 1991. Saddam Hussein, he recognized, remained a threat. "He's got to go," Bush concluded.
It took nearly 16 years, but he's finally gone. And with Hussein's execution in Baghdad, so is the chief nemesis of the Bush family, a man who bedeviled father-and-son presidents and in different ways dominated both of their administrations. The long, tortured arc of the Bush-Hussein relationship that shaped recent U.S. history finally came to a close with the snap of a noose.
It took nearly 16 years, but he's finally gone. And with Hussein's execution in Baghdad, so is the chief nemesis of the Bush family, a man who bedeviled father-and-son presidents and in different ways dominated both of their administrations. The long, tortured arc of the Bush-Hussein relationship that shaped recent U.S. history finally came to a close with the snap of a noose.
/S
__________________
Senast redigerad av SLOB 2008-05-21 kl. 09:58.
Senast redigerad av SLOB 2008-05-21 kl. 09:58.