Citat:
Ursprungligen postat av
onopono
Ok, då tar vi ett påstående i taget.
1. Det fanns inget hinder för att delarna fotograferades på plats och diariefördes innan de fraktades bort.
Vilka var dessa hinder, menar du?
Platsen förklarades som "active disaster zone" och prioriteringen låg förstås på att försöka rädda liv - inte fylla i formulär. Därför fokuserade man på att arbeta säkert, förhindra ytterligare ras och få bort instabila element.
Väldigt mycket av rasmassorna var dessutom extremt heta och hela området var fyllt med giftiga gaser - att ta dit fotografer som skulle springa omkring och fotogradera och dokumentera var helt enkelt vare sig lämpligt, ansvarsfullt eller prioriterat. För att kunna ventilera bort giftiga gaser var det kritiskt att arbetet skedde så snabbt som möjligt.
Hela räddningsinsatsen var dessutom relativt kaotisk och inledningsvis arbetade räddningstjänst med både frivilliga och militärer utan någon koordination som kunde samordna och styra en sådan dokumentation.
Dock kartlade man området löpande så gott man kunde ändå efter förutsättningarna - bland annat scannades rasmassorna dagligen med lidar och större balkar som ansågs intressanta märktes upp för vidare undersökning.