Citat:
Ursprungligen postat av Streethouse
Nej det är såhär. I åratal har folk argumenterat och diskuterat bibelcitat fram och tillbaka och tolkningar osv. Vi MÅSTE förstå att DET är inte något som för oss vidare. Vi kan inte överbevisa JV eller de oss. Det leder till meningslösa diskussioner och tidsslöseri. Det har ju tiden bevisat för oss om och om igen. JV får tro på bibeln på sitt sätt och va andra tror på det vi vill. Så långt är allt frid och fröjd. Vi måste däremot reagera på de delar i JV och andr religioner och företeelser som är skadliga för individen. Vi ska inte sitta och slänga bibelcitat för att sen kunna säga: "Hurra jag vann debatten denna gången!" Det finns inte plats för sådan egoism. Och diskussion om klänning eller inte... *suck* Ska vi prata om sånt när tex uteslutna medlemmar ur JV blir strandsatta och utfrysta? När JV förespråkar att småbarn lär sig deras tro utan att själv få växa upp och ta ställning? När blod inte får ges och därmed dödar människor som kunde få leva? När barn i skolan blir mobbade pga att de inte är som de andra? Listan kan göras lång. Detta var bara några saker som kom upp i skallen. Jag anser att vi måste fokusera på det viktiga först.
...Here we go again...
Du vet väl att det inte är enkelt att bli ett döpt vittne? När man tar det steget, är man/borde man vara, fullt medveten om det ansvar som det för med sig. Blir man utesluten så beror det på att man ändå inte vill leva efter bibelns normer längre, varför hänga kvar i nåt man ändå inte vill ha? Jag har egen erfarenhet och jag känner fler i eller som varit i den situationen. Ofta när man tar steget ut finns det kontakter utanför som man söker sig till, pga av att man troligen börjat söka vänner på annat håll ett tag innan själva uteslutningen.
Och tro det eller ej, man kan ha vänner utanför församlingen sedan länge, trots att man inte är/blir utesluten. Jag har det. Har vid närmare eftertanke fler vänner utanför än inom.
Barn väljer själva till slut, oavsett om föräldrarna är JV eller inte. Jag vet flera familjer som har ett eller flera barn som inte är med. Eller så väljer nåt barn i familjen att fortsätta och syskonet går en annan väg. Samma uppfostran, olika val.
Det här med blodet är en känslig fråga, men så länge vuxna som själva valt att bli JV (se ovan) och därmed är insatta med vad det betyder tar detta beslut så är det nånting som är upp till dom. Jag förstår till fullo att man kan reagera när det gäller barn. Om jag inte vimsar nu så tror jag att barn blir tvångsomhändertagna tillfälligt vid såna situationer. Men man måste vara medveten om att det innebär en risk även med blodtransfusion. Och anledningen till att ett JV kan stå fast vid sitt beslut ang blodet är den starka tron på en uppståndelse.
(Människor kan dö för sin sak i andra sammanhang...då blir dom ofta kallade för hjältar. En passus bara.)
Vad gäller detta med att bli mobbad...vad ska barnen lära sig?! Att det inte är ok att vara annorlunda?? Är det inte mobbarna som ska lära sig att inte mobba??! Men det är väl inte lätt att lära sina barn om det när man själv som vuxen, t ex på en arbetsplats tråkar en arbkamrat som är JV! Eller på andra sätt och sammanhang uttrycker sin avsky.