Jehovas vittnen

Det återstår att se.

Håller verkligen med om att det är ett tecken på styrka att medge att en objektiv absolut sanning inte verkar finnas. På samma sätt är outbildade människor som inte blivit exponerade för olika teorier och argument ofta tvärsäkra på sin sak och ointresserade att undersöka sina egna påståenden kritiskt. För mig är kritiskt tänkande faktiskt en av de självklara grundpelarna i ett intelligent beteende. Hur kan man ta information från någon annan och svälja den blint?
Någon som påstår sig veta allt och har ett svar på allt har jag lärt mig ofta snackar mkt skit, för att vara ärlig.

Jag tycker det är sorgligt att så mkt av diskussionen i de här tråden handlar om att märka ord eller rabbla verser.

JV's ledning sätter =-tecken mellan kritiskt tänkande och ifrågasättande av Gud.

Däremot försvarar jag vem som helst som blir lögnaktigt förtalad.

"Riktiga män"? Ursäkta mig, men vad är det för fullständig smörja?
Jag trodde Gud ansåg att män skulle vara bröder, och människor i allmänhet skall hjälpa varandra och älska sin nästa. Lite humor och vänlighet människor imellan tror jag aldrig Gud sa något om. Fast jag tror ju inte det finns någon övernaturlig, allvetande kraft eller något paradis. Så vad vet jag..
Man kanske ska bråka och förolämpa varandra, tävla i kunskap och skrämma upp människor? Tror inte den Gud ni tror på menade att man ska säga till sina medmänniskor att dom skall "bäva". Det låter hemskt, och framförallt väldigt attackerande.


Mkt av det ni predikar (ja, det är faktiskt det ni gör i många av dessa inlägg) för varandra låter för mina psykolog-öron inte som något annat än en bunt narcissister som i jakt på en total sanning som skall skydda dem mot världen har fått storhetsvansinne och tappat perspektivet på verkligheten och respekten för andra.
Ödmjukhet är inte lätt, men man kan ju försöka..?

Denna tråden har varit intressant för mig då jag är väldigt fascinerad av de drivkrafter som motiverar en viss typ av människor att söka svaret på livets frågor i religion. Ofta behöver de något att "hålla i sig i", något som är konkret och ger dem vägledning. Det kan vara ett sätt att utvecklas som människa och utmana sig själv, eller ett sätt att gömma sig bakom verser och regler.

Jag tror dock vissa av er borde fundera på detta med att gud läser hjärtat (som jag tror Levicitus skrev till mig i ett inlägg).

Tack till er som tagit er tid att förklara era ståndpunkter.

Måste vara så annats hade surdeg smugit sig in i församlingen och det vill vi inte ha.

Tack för att du bekräftar det jag säger.

Om då är ärlig, ödmjuk och andligt medveten.

Det låter ju bra.
Synd att jag inte sett nåt exempel på det än.

Vad hade jag svarat på då? Har sökt några sidor bakåt, men inte hittat mitt inlägg. Skriv gärna sidnummer, så jag hittar.

Ganska onödig kommentar. Vill du också bli klappad på axeln av "de tu" månne?

Det var bara ett konstaterande om du vill veta Guds vilja.