Jehovas vittnen

Jag är (delvis) uppvuxen i det. Har en delad familj på den punkten. Och jag har inte uppnått ngn hög ålder....
Nej, jag är inte övertygad att överleva Harmageddon. Det anser jag inte att man kan vara. Det finns faror i att bli självsäker när det gäller det. Det är upp till Jehova och hur han än beslutar med det vet jag att det blir rättvist och det är jag lugn i. Jag kan inte göra mer än att göra mitt bästa. Ibland går det lättare och ibland är det tyngre, jag är ingen robot och kommer aldrig att bli det heller. Men Jehova vet hur vi mår och han känner oss bättre än vad vi själva gör så det känns tryggt.
Jag tänker inte luddigt, det skulle du få bekräftat av personer i min närhet, både vittnen och icke vittnen. Men för det behöver jag inte bli en stel, enkelspårig marjonett som måste banka bibeln i huvudet på folk hela dagarna. Jag kan berätta vad jag tror på (och jag gillar att diskutera, har nog varit för "på" förr -har fått coola ner mig en aning), jag kan försvara det jag tror på (i den mån jag har koll på ämnet, är ju inte allvetare, får forska efter svar i annat fall), men jag behöver inte bli fanatisk.
Jag har mina fötter på en sida. Men livet är inte svart och vitt eller en rak väg utan backar och dalar, och följdaktligen blir inte livet som ett JV det heller.
Vissa JV är som jag, andra är på ett annat sätt och ytterligare andra är på ett tredje sätt osv. Alla är ju olika personligheter men med samma tro och samma hopp och önskan att leva efter Guds ord.

Tack för ditt fina svar..

Jag vet precis vad du menar, men det finns ganska hemska öden som väntar
om man lever ett alldeles för lättsamt liv som vittne, personligen kunde jag
inte leva dubbel liv och skulle aldrig klara utav det idag. Även om det skulle
vara oerhört bekvämt att gå tillbaka då nästan hela min familj finns kvar
i "sanningen"..

Jag känner mig skyldig Jehova att inte vara en del av en organisation som har
så mycket felaktiga profetior bakom sig, en hel del feltolkningar. Vissa bitar är
ganska nogranna medans andra är mindre viktiga. Jag har svårt att köpa det.

När det gäller din tro, är det beundransvärt att du har så stark tro. Men
skulle det vara värt det om det visar sig att jag har mer rätt än fel? Dvs att
Jehovas Vittnen inte har sanningen? Skulle du verkligen stanna kvar då?

Tänk om Jehovas Vittnen mot förmodan har fel? Tänk vad du går miste om
en mer ärlig relation till Gud?

Tänk på Matt: 24 där Jesus varnar för falska profeter.. Tänk på JV historia..

Varför skulle Jesus varna för falska profetior och sedan acceptera JV:s
profetior? Har du kollat upp er egen litteratur? Från 1975 bland annat?

Leveticus jag tror att du har en öppenhjärtlig kärlek till Jehova, tror du
inte han skulle vilja att du undersökte allt ordentligt? Han säger att man
skall inhämta kunskap, det innebär naturligtsvis också om sin egen religion.
Kanske är det den viktigaste biten att kolla upp?

Hej lite gammal skåpmat om den sista tiden hämtat från hjälpkällan:
Så här stog det i i början av varje Vakna! fram till och med den 22 okt 1995:
Men från 8 november 1995 valde man att ändra lite på slutet:

Det intressanta är också följande löfte: "Vilken generation menade Jesus? Han menade den generation av människor som levde år 1914. De människor som fortfarande finns kvar av den generationen är nu mycket gamla . Men några av dem kommer att vara vid liv och se slutet för den här onda ordningen." (Du kan få leva för evigt i paradiset på jorden, rev. sv. uppl. 1992, s 154)

Det fetstilta ser jag som ett löfte från ledningen.

En sak jag upplevt starkt med Jehovas vittnen är en form av dubbelhet. Jag hade i tonåren en flickvän som var medlem, och som ständigt bröt mot alla regler som gick att bryta mot. Dock fortsatte hon att tycka reglerna var vettiga och ansåg att det var henne det var fel på snarare än på reglerna. Hon berättade historier om hur vittnena upprätthåller en 'ren' fasad mot andra vittnen, och sedan knullar/super/knarkar som vanligt folk när dom är för sig själva, givetvis med ständigt dåligt samvete som följd.

Enligt bibeln, sa hon, är kvinnan 'oren' vid mensturation, och får inte sova i mannens säng. Man får heller inte sitta på en stol om en menstruerande kvinna suttit på stolen tidigare. Minns att hon inte heller fick lyssna på Marilyn Manson eller läsa böcker av Stephen King, som hon sa var demoniska. Tydligen kunde man få onda andar i sig eller något..

Eftersom hon var vittne, och egentligen inte fick ha pojkvän, tvingades vi smyga med förhållandet. När vi gick på stan fick vi hela tiden tänka på att inte hålla hand, ifall något vittne skulle se oss. Det kändes verkligen som 1984..

Är det strategi från organisationens sida att ha så pass stränga regler att vittnena hela tiden tvingas till dåligt samvete? Är det lättare att påverka och styra en människa som hela tiden skäms?

Hej Faber Castell! Det stämmer nog till viss del, jag var däremot ett JV som
sällan eller aldrig gjorde några större synder. Men hade dåligt samvete för att
jag inte gjorde tillräckligt för organisationen. Jag levde om man säger så INTE
ett dubbelliv som vittne. Jag tror det är få som vågar leva som din föredetta
flickvän, men helt klart finns de.

Du skriver: "Enligt bibeln, sa hon, är kvinnan 'oren' vid mensturation, och får
inte sova i mannens säng. Man får heller inte sitta på en stol om en
menstruerande kvinna suttit på stolen tidigare." Detta har jag hört att det
finns något i bibeln som säger, men har för mig att man inte såg så hårt på
det som vittne.

Däremot fick jag inte läsa Stephen King böcker, se filmer som innehöll
demoner/spöken. Fick inte ens se på smurfarna när jag var riktigt liten, för de
var egenterligen små blåa djävlar. Dirty Dancing fick jag inte se, bland annat..

Ja visst tror jag att många gånger lever ett vittne i tvång och med oerhörda
krav på sig att man gör saker för att man måste snarare för att man vill och
har en äkta kärlek till Gud. Visst skriver man i litteraturen att man skall göra
allt för Guds skull, men de vanliga vittnerna förstår inte att det påverkar dem
ständigt till dåligt samvete, och enligt Sällskapet är detta något possitivt att
du har ett väl utvecklat känsligt samvete.

Så det är nog samtidigt en jobbig sak att dras med, samtidigt känner man att
man ialla fall är bra som har dåligt samvete.

Stämmer inte.

Här finns den att beställa i pocketversion.

http://www.xjw.com/cki-2006.html

Tack. Fast beställde den för 10kr på biblioteket. Den är mycket intressant än så länge.

Idag fick jag besök av JV. En glatt leende människa lämnade mig ett nummer av Vakttornet med överskriften "Vad är Harmageddon?". Jag bläddrar lite strött och möter rubriken "Det krig som skall göra slut på alla krig" mot en bakgrund av ett atombombsmoln. Jag sa till kvinnan som delade ut tidningen: "Jag måste beundra er. Hur kan en människa se så glad och leende ut, samtidigt som hon lämnar information om jordens undergång?" Hon blev rätt paff...

Case in point - Vittnena i Malawi vs Mexico

1964 började Jehovas Vittnen i Malawi utsättas för en obeskrivlig tortyr, helt enkelt beroende på att
de vägrade ta emot ett kort som visade att de stödde regeringen. Sällskapet Vakttornet var mycket
tydliga på den här punkten: "Vi bör inta en enad ståndpunkt över hela världen. Vi bör vara bestämda i
den här frågan. Om vi skulle låta bröderna få denna frihet skulle vi få problem. Börderna behöver få
sina samveten fostrade." Vittnena i Malawi fick för den här sakens skull sina hus nedbrända, blev
våldtagna - ibland i så låga åldrar som 13 samt förföljda på alla möjliga sätt. De blev tvungna att fly
till grannlandet i några år. När det lugnat ner sig i Malawi trodde de att faran var över, men det tog
inte många veckor innan det satte igång igen.
Fyra år tidigare hade ett liknande fall påträffats i Mexico. Manliga invånare i det landet måste göra
militärtjänst i ett år, även de missionärer från Vittnena som bodde där. Jag tror inte att jag behöver
gå in på Sällskapets inställning till militärtjänst - det är nog glasklart för läsaren. Även här spelar
ett kort en viktig roll. När man gjort militärtjänst i ett år får man ett kort (cartiga) som visar att
man är befriad från framtida militärtjänst. En mycket vanlig företeelse här - även bland vittnena -
var att betala en mindre summa pengar till en tjänsteman för att få ett giltigt kort att visa upp.
Dessa besök tog i många fall inte många minuter att genomföra. Skulle Sällskapet hålla samma hårda
linje här och riskera att Vittnena sändes i fängelse? Jag saxar ur ett brev: "Om representanter för den
militära organisationen är villiga att acceptera ett sådant arrangemang mot betalning av en avgift, då
är detta ett ansvar som vilar på dessa representanter för den nationella organisationen." Varför ser
dessa tre apor framför mig?
http://www.kcn-net.org/koshin/sanen/index.html
Uttalandena och brevcitatet är tagna från "Samvetskris".

Jo jag vet att detta är gamla citat och numera skulle aldrig JV gå igenom sina gamla böcker och stolt citera sig själva ute i predikoarbetet eller från podiet i Rikets salar. Men man ska inte sopa under mattan ett villkorslöst ställningstagande av Vakttornet 15 nov 1941:

"Då de hade mottagit gåvan, tryckte de den fast intill sig: det var ingen leksak eller liknande att användas till onyttigt tidsfördriv utan ett redskap, som Herren försett dem med i och för verksam tjänst under de återstående månaderna före striden vid Harmageddon."

Det var inga dåliga förhoppningar man hade i början av fyrtio-talet.

Mycket intressant vetenskaplig föreläsning om religionernas uppkomst och bibelns verkliga betydelse. Hoppas JV vågar och orkar se och lyssna igenom denna nära 2 timmar långa föreläsning.
http://video.google.com/videoplay?docid=-8251447278663885234&q=the+naked+truth&total=1523&s tart=0&num=10&so=0&type=search&plindex=0