Citat:
Ursprungligen postat av Quartus
Du är rolig du.
Vad i meningen "De nytestamentliga texterna säger inte så mycket som vi tror" gick inte hem?
Han insåg när han började gräva att saker och ting inte riktigt är som han trodde. Bara det säger en hel del.
Så att pynta kyrkor, kapell och andra byggnader med kors och sätta den högst upp på taket, att göra korstecken som katolik eller att kyssa korset man har hängandes runt halsen är enligt dig inte att använda det i tillbedjan?
Du har en udda definition av tillbedjan måste jag säga...
Du borde läsa, ja noga studera vad Samuelsson sagt och skrivit. Det har du uppenbarligen inte gjort. Men det har jag.
De nytestamnetliga texterna är inte så explicita, det är helt korrekt. Vad gäller grundorden stauros och xylon avgör de inte saken. Det är bara det som Samuelsson har påpekat, och jag har själv haft den uppfattningen i många år. Men Samuelsson förnekar att det inte kan ha varit ett kors och han tror själv som de flesta. Han skiljer sig fullständigt från Jv som påstår att det måste ha varit en enkel påle. För Jv avgörs saken av själva de grekiska orden, men så är det inte för språkspecialister i vår tid.
Vad som avgör saken är inte de ord som används utan historiska beskrivningar från äldsta tid plus arkelologiska vittnesbörd. Jv ljuger när de skriver att kristna före 300-talet inte hade uppfattningen att Jesus dog på ett kors. Redan Barnabas och Justinus Martyren var fullständigt förvissade om att stauros i Jesu fall var ett kors. Någon annan uppfattning finns heller inte belagd under de första århundradena. Två mycket tidiga handskrifter till NT har korset inbyggt i själva ordet stauros så att man direkt ser en människa på ett kors. Detta material hittades på 1900-talet, ett fantastiskt arkeologiskt vittnesbörd. Vid utgrävningar i en stad vid Galileiska sjön hittade man 1994 en lerkruka med ett kors på, ett fynd som härrör från apostolisk tid. Som Samuelsson framhållit i pressen fanns det iakttagare på plats när Jesus dog och de har fört vidare kunskapen om korset. Evangelieskildringarna beskriver inte saken i detalj - det behövdes inte, eftersom det var välkänt av alla hur romarna korsfäste folk.
Att pynta kyrkor och kapell med kors är inte tillbedjan. Det är bara en bekännelse till Jesu försoningsdöd. På samma sätt innebär inte Jvs användande av vakttornssymbolen någon tillbedjan. Och denna vakttornssymbol förekommer inte bara på tidskriften Vakttornet utan har använts i flera andra sammanhang.
Att göra korstecknet är också en bekännelse till Jesu försoning. Protestanter gör dock inga korstecken, och ingen i de kristna sammanhang jag vistats har gjort något korstecken. Jag har aldrig sett någon kristen kyssa ett kors, varken privat eller under något möte. Att ha ett kors om halsen är fullständigt i sin ordning som en offentlig bekännelse. Om det däremot används som amulett går man över gränsen, och det gäller vad som helst, inte bara korset. Det finns icke-kristna som har kors om halsen som en prydnad eller amulett. Men det diskvalificerar inte att kristna har kors om halsen som en bekännelse eller symbol. Att däremot buga och bocka inför ett kors är avgudadyrkan. Det har utan tvekan förekommit i katolska sammanhang, men återigen, missbruket diskvalificerar inte bruket.