Citat:
Är iofs ingen rehabtråd eller så men det tål att upprepas att detta är inte mjölkchoklad man unnar sig nån gång ibland.
Vet inte hur ingångna folk är men om varningar och överflödiga poster kan få en av tusen att tänka om så är det värt det.
Jag ångrar att jag för tio år sedan tog 10 ml mer än rekommenderat av pappas hostmedicin som jag fick låna lite av när jag var sjuk. Självklart blev jag inte helväck men en magisk natt senare var jag förlorad.
Efter en veckan med överdrivna hostningar och smålögner om sömnsvårigheter och annalkande prov i skolan så hade jag lärt mig mer om opioider än va de flesta läkare nånsin kommer kunna.
Två veckor senare fyllde jag arton och gick till vårdcentralen och ljög till mig mitt eget etylmorfin.
Är långt ifrån en tung missbrukare, är sporadisk användare av de opioider jag kommer över.
Hade en binge på 5 månader med bruk 5-7 dagar i veckan, mest buprenorfin mot slutet, nån veckas uppehåll i mitten. Nu kan jag knappt tänka på nåt annat än opioider.
Uppskattar att 90 % av min vakna nyktra tid går till dessa tankar. Är jag inte vaken så drömmer jag om att jag hittar olika opioider. Även om jag varit helt ren i en månad så försvinner inte dessa tankar.
Spelar ingen roll hur och vad man använder. Efter en periods opioidmissbruk så finns den olyckliga kärleken där, som veckan efter man blivit dumpad av sin första riktiga flickvän. Opioidsaknaden försvinner dessvärre inte lika lätt och den går inte att byta ut.
Klyschan "tänk efter före" har aldrig passat bättre.
Vet inte hur ingångna folk är men om varningar och överflödiga poster kan få en av tusen att tänka om så är det värt det.
Jag ångrar att jag för tio år sedan tog 10 ml mer än rekommenderat av pappas hostmedicin som jag fick låna lite av när jag var sjuk. Självklart blev jag inte helväck men en magisk natt senare var jag förlorad.
Efter en veckan med överdrivna hostningar och smålögner om sömnsvårigheter och annalkande prov i skolan så hade jag lärt mig mer om opioider än va de flesta läkare nånsin kommer kunna.
Två veckor senare fyllde jag arton och gick till vårdcentralen och ljög till mig mitt eget etylmorfin.
Är långt ifrån en tung missbrukare, är sporadisk användare av de opioider jag kommer över.
Hade en binge på 5 månader med bruk 5-7 dagar i veckan, mest buprenorfin mot slutet, nån veckas uppehåll i mitten. Nu kan jag knappt tänka på nåt annat än opioider.
Uppskattar att 90 % av min vakna nyktra tid går till dessa tankar. Är jag inte vaken så drömmer jag om att jag hittar olika opioider. Även om jag varit helt ren i en månad så försvinner inte dessa tankar.
Spelar ingen roll hur och vad man använder. Efter en periods opioidmissbruk så finns den olyckliga kärleken där, som veckan efter man blivit dumpad av sin första riktiga flickvän. Opioidsaknaden försvinner dessvärre inte lika lätt och den går inte att byta ut.
Klyschan "tänk efter före" har aldrig passat bättre.
Jo bra sagt där. Det är inte enkelt.
In på andra veckan nu utan någon form av opiod, spec inte Buprenorphine, är inte enkelt. Jag hatar den dagen jag ens testade en starkare och goare opiod som denna. Lättare blir det inte heller när det är precis som du säger, opioidsaknaden är sjukt stark psykiskt.
"Du ser! Du kan ju knappast stå på benen utan mig!"
"Idag kanske man ändå borde ta lite för att bara bli frisk?"
"Oja, du kommer sluta frysa, spec nu under Jul och allt."
"Föresten, om du ändå är här ta med dig 2 tabletter extra så håller du dig varmare under hela vintern."
Många fler saker att kämpa sig igenom för om du upplevt/upplever det jag upplever just nu så hatar jag den dagen jag testade opioiden Buprenorphine.
Går jag tillbaka till den så kommer jag aaaaldriig sluta eftersom ingen vill gå igenom en sådan hemsk avtändning den ger en efter så pass många år av missbruk.
Kan vara månader också, ni förstår. Kropp till kropp..
__________________
Senast redigerad av llimaJ 2014-11-21 kl. 00:09.
Senast redigerad av llimaJ 2014-11-21 kl. 00:09.