FAQ: Buprenorfin (info om Subutex, Temgesic, etc) - Vanliga frågor och svar.

Hejsan alla livsnjutare.

Det är så här att jag har blivit beroende av buprenorfin genom att helt ogenomtänkt och idiotiskt börjat använda subuxone som vardagsdrog. Måste också påpeka att jag ersätt det ibland med både metadon och jonk.
Har dessutom en historia av cannabismissbruk som sträcker sig cirka 10 år tillbaka (daglig bruk), men även ett tramadolberoende i bagaget (cirka 4-5 år fram till förra sommaren typ).
Användandet av buprenorfin har gjort att jag börjat använda andra tunga opi så som metadon och jonk bl.a. Brukar även blanda dessa med benso och även alkohol.

Har kommit fram till att jag inte kan hålla på såhär längre och måste stoppa hela nedåtgående spiralen så fort som möjligt.
Har avgiftats mig från benso, tramadol kodein och cannabis typ för 1,5 år sedan.

Vill inte gå till vården och berätta att jag börjat använda subutex bara sådär utan någon egentligen behov jfm. heroinpatienter t.ex. Har använd subutex i ungefär ett halvår dagligen och har försökt både med nedtrappning på egen hand sam cold turkey 2ggr

Eftersom jag går en utbildning som jag är klar med i april och som jag har satsat stort på och har bra resultat på hade jag kunnat tänka mig någon öppenvårdslösning för att fullfölja utb. och få mitt yrke.

Är det någon där ute med erfarenhet som skulle kunna vägleda mig till hur jag gör för att få hjälp i form av nedtrappning (använder för närvarande 8 mg om dagen). Har inte någon horse missbruk dokumenterat överhuvud taget? hade jag kunnat ens få bneso som nedtrappningsmedicin?
Eller måste jag jonka ett tag så jag samlar notisar i myndigheters journaler?

Jag vill inte in på sub programet det handlar om en kort avgiftning helst hos öppenvården

Vad ska jag göra
runt 25 år gammal är jag om det är till någon hjälp

Tack för svar på för hand

mvh d988cjc

Vilken jävla bullshit det påstås här och där.

Man behöver en kontakt inom det sociala eftersom det påverkar hela utgången OCH om man kommer in i Sub-programmet- även fortsättningen i programmet. Så ÄVEN om man inte haft kontakt med soc innan så behöver man det. Och JO- man kan komma in i programmet pga tramadolmissbruk- ÄVEN- utan ett dokumenterat missbruk dvs. inga dokument behövs från polis eller liknande. DÄremot måste det synas ngnstans typ i recept från läkare att man använt tramadol under lång tid och där ska också framgå hur ofta och hur mkt man fått det utskrivet. NU är det svårare eftersom reglerna ändrats i mars 2010 då det tydligen enbart är heroinister som ska få hjälp, det sades iofs tidigare också att det var tunga missbrukare på heroin som skulle få det- MEN- även folk med tramadolmissbruk kom ändå in i subprogrammet. Det värsta man kan få är ett nej- går alltid att försöka. Det är dock inte tillrådligt att börja med ännu tyngre grejer för att få det man vill försöka med utan fortsätt som tidigare.

Kontakten med socialen är viktigt för att man därigenom också får ett ombud som för ens talan, det krävs en hel del prover under MINST sex månaders tid, och flera möten med en specialist TILLSAMMANS med någon från socialen och patienten det gäller. Allt gås igenom från barndomen fram till dags dato. Lycka till !

socialstyrelsen nämner inget om några nya föreskrifter såvitt jag kan se.

1.Föreskrifter är bindande regler.

2.2 § Läkemedelsassisterad behandling vid opiatberoende får ges till en patient som har fyllt 20 år och som har ett dokumenterat opiatberoende


http://www.socialstyrelsen.se/sosfs/2009-27

Vad är det för prover? Drogtest?

Går själv på Sub programmet och ja du drogtestas, i början oftare.
Sedan får man ta blodprover för att kolla om levervärdena skjuter iväg osv.

Varför drogtestas man innan programmet? Är det bara för att få ett kvitto på vilka droger man tar? Är det några andra tester innan man kommer in på behandlingen man måste göra? Måste man läggas in på avgiftning eller funkar det bra att avgifta sig själv hemma så man är ren innan man får sin första dos?

Dom vill se vad du tar. De flesta- men inte alla- läggs in när man BÖRJAR sub-programmet för att dom ska kolla på vilken nivå man ska ligga OCH för att kolla så inte levervärdena blir urkassa. Inte lyckat att ha alkoholproblem om man vill komma med i sub-programmet då det sliter på levern dubbelt upp. En del blir liggande från fredag till och med söndagen för att ställas in på dosen man ska använda- men som sagt- inte alla blir inlagda, det är från fall till fall helt enkelt.

Jag ska inte svära på att reglerna lagfördes MEN nya regler infördes iaf inom psykiatrin/beroendemottagningarna från och med 1:a mars 2010. Dessa regler gick ut på att de som skaffat sig opiatberoende på just SUB- skulle EJ få behandlas i programmet !

Mitt sporadiska bruk (tidigare veckor-månader på kodein, senare ca 5-9 dagar på buprenorfin, oxykodon och heroin) har löpt över mer än två år. Jag har mellan intagen tagit mellan 5 dagar-4 månaders uppehåll.

Skulle ni säga att de uppehåll jag har, som precis som ni beskriver är en enda stor längtan efter nästa rus, fortfarande bara är en början på vad som komma skall? Kommer jag till slut komma till en punkt, trots att jag bryter varje romans efter en vecka och göra ett lika långt uppehåll, helt plötsligt kommer ge upp? Hugget i sten?

Välkommen till en "långdragen" Avgiftning, För mig tar det 14 dagars av frossa och skit och sedan en vecka med mer eller mindra förkylningsymptom.

Jag upplever att det går lite lättare om du äter och dricker ordentligt och försök att aktivara dig någon timme varje dag hur jävligt det känns för det hjälper dig att må bättre och du får lite bättre sömn.

Har du benso så kan du ta någon till kvällen för att hjälpa dig sova. Gärna några propavan eller liknande med då de kan hjälpa dig så du inte vakar upp varje kvart på natten. Duscha och gör vid dig varje morgon/förrmiddag hur det än känns.

Det kommer att ta tid och du kommer att gråta men det går över och det är ingen större fara för ditt liv, se till dig att få i dag vätska och håll ut och ha planerat så lite aktiviter som möjligt och gör precis bara det du måste annars kan det lätt bli för mycket.

Du kan minska gradvis men enligt mig drar det bara ut på plågan, Abstinensen kan komma senare än vanligt mellan dag 5-8 konstigt nog. Du kan må helt okej de första 3-5 dagarna och tro att du klarat det men var så säcker att abstinensen kommer som ett brev på posten.

Se till att du har treo, alvedon och andra recept fria medeciner hemma plus ett fyllt kylskåp så att du slipper gå och handla hela tiden. Försök att ha dubbla strumpor om du har lätt för att frysa.

Det finns många tips men detta är början, andra får gärna bygga på detta.

Lycka till

Varmkorv

Ja, du skriver ju själv att du under uppehållen längtar efter den dag du får ta droger. Det är ju en riskfaktor helt klart. Hugget i sten är det inte, du har fortfarande en fungerande självdisciplin vilket betyder en hel del. Men du kan ju t ex ställa dig frågan: om något oerhört tragiskt inträffade i ditt liv imorgon, skulle du då döva dig själv med droger eller skulle du trots detta klara att låta bli? För mig var det så att jag tappade kontrollen över mitt bruk just pga att tragiska händelser började avlösa varandra - det var som en enda lång mardröm som pågick i flera år och som gjorde att jag inte orkade leva utan att ta någon form av drog varje dag. I mitt fall gick det aldrig längre än till tramadol/kodein/benso/Sub (det sista fastnade jag aldrig för som tur var) men hade någon erbjudit mig annat hade jag förmodligen sagt ja.

Jag har läst dina inlägg här och där på FB sen du började fundera på att testa opiater, och du har ju definitivt avancerat i ditt bruk om man säger så... Så - jag skulle som sagt säga att du ligger i riskzonen för att fastna i ett dagligt bruk men det MÅSTE inte bli så. Allt hänger på din självdisciplin och hur du ser på framtiden samt givetvis på yttre omständigheter. Har man ett s k "fungerande liv" är det förmodligen lättare att hålla strikt på sina uppehåll än om man står utanför samhället av någon anledning (dvs är arbetslös, sjukskriven eller går på soc - vilket iofs inte är att stå utanför samhället om man ska vara petnoga men vad jag menar är att det är viktigt att man känner att man ingår i ett sammanhang och att man betyder något för andra människor).

Hinner inte skriva mer nu men kan utveckla tankegången senare.

Mvh
/marilyn