Citat:
Ursprungligen postat av TheDoors1
Tack för svar.
Nu har jag lite mer klarhet i detta känns det som.
Att börja ta Heroin i två år för att få sub känns väl inte så lockande alls.
Jag är dels nervös inför nertrappningen. Men också hur mitt liv bli utan morfin.
Jag har noll egan endorfiner kan man säga. Dom dagar jag slarvar med min med mår jag kastt.
Under två perioder har vi försökt att trappa ner förut. senast för 3 månader sedan. Mådde så dåligt psykiskt att jag då försökte ta mitt liv. (har självklart fler andledningar, men brist på morfin var helt klar en av dem.)
Vad innebär det för dig i praktiken att "registrera" sig som missbrukare?
Det är ju en jävligt dryg situation du befinner dig i, på många vis =/
Dels att du har de problem du har, kroppsligt då och allt som kommer med det. Bara det räcker ju för att göra en deprimerad liksom. Sen har du tyvärr fastnat på din medicin, både fysiskt och psykiskt... Att man fastnar fysiskt är ju inte konstigt när man käkat det så länge men det brukar och ska läkare fixa genom en urtrappning. Det är ett hanterbart problem liksom.
Värre är ju att du fastnat psykiskt... Jag tycker det blir lite extra sorgligt när en person blir beroende pga sjukdom. Känns så "onödigt" liksom. Då har man inte "valt" att bli beroende på samma vis som många andra. Kan vara så att du fastnade psykiskt för att du "behövde" det... alltså psyket insåg att du faktiskt mådde bättre på medicinen. Eller så kan det vara så att psyket vant sig vid medicinen och att du faktiskt inte alls behöver den egentligen. Om man förstår hur jag menar... skillnaden.
För precis som MrsQ skriver så är det svårt att veta om du faktiskt behöver drogen psykiskt... innan du avgiftat dig.
Jag vet ju inte hur du mådde innan du började med Oxyn... om Oxyn förändrade ditt liv till det bättre. Jag menar innan du blev sjuk och behövde Oxyn då. Är det så, att medicinen förändrade ditt liv, så kan det bli betydligt svårare att klara sig utan sen.
Men återigen... Så länge du går på medicinen så är det helt naturligt att du mår uselt de dagar du slarvar och det kan ta väldigt lång tid innan allt återgår till det normala i skallen. Det betyder egentligen inget att du mår dåligt just nu om du hoppar över medicinen. Det är hur du mår efter ett tag som är viktigt. Både kropp och hjärna kommer protestera som 17 när du slutar men det är det en urtrappning ska hjälpa till med, lindra det iaf.
Kan skriva hur det var för mig... när jag började med Kodein (som är mycket svagare). Där förändrades hela mitt liv! Jag mådde uselt innan jag började, hade inget livslust alls... vara totalt apatisk inför livet. När jag fick Citodon förändrades det totalt och jag fick ett mer normalt liv. Jag tackade Gud för Kodeinet! Jag fick underbara rus och de här rusen fick mig att må så bra att jag orkade ta itu med viktiga saker... Men även för mig så kan det faktiskt vara så att jag skulle klara mig utan Opioiderna idag, jag kan inte veta hur det skulle vara förrän jag varit utan en lång tid. Först då kan man säga om jag fortfarande behöver Opioiderna för att fungera.
Och sedan finns det dom som faktiskt hade ett fungerande liv INNAN Opioiderna och där är det drogen som "lurar" en att tro att man inte klarar sig utan, pga att man vant sig vid dom. Man känner inte den här livsförändringen utan beroendet smyger sig mer på en och plötsligt inser man att "Det här kan jag fan aldrig vara utan! Det går bara inte!" Då har dom glömt att dom faktiskt klarade av att leva livet bra innan. Det är bara "nu" som gäller... prioriteringarna har förändrats.
Men jag har som sagt var ingen aning om ifall Opioiderna har räddat dig psykiskt (hur du mådde innan) eller om du (och din hjärna & kropp) bara vant dig vid dom. Hoppas du får den hjälp du behöver iaf... och du kan ju iaf ge en urtrappning en chans, se hur det är på "andra sidan". Men då måste du ha tålamod och ork för det också... vilket inte är lätt.