Citat:
Ursprungligen postat av Frank Gore
Måste skicka iväg en fråga till någon som känner sig träffad att svara.
Man läser ofta om ett lag eller en coach använder sig av ett s.k. "west coast offense". Jag förstår ju att det är ett visst sätt att spela men vad innebär den termen egentligen?
Jag känner mig alltid träffad, oavsett om jag kan det eller ej...
WCO är en term för offences som tenderar att spela mer pass än run. Den klassiska kommentaren/teorin (John Madden) är att man "establish the run" först för att dra ihop försvaret mer emot scrimmage och öppna upp för passningar. WCO är tvärtom, där skall man sprida försvaret genom korta jorisontella passningar (under 15 yds) med 3 el 5 stegs drop back och väldigt precisa receiver-routs. (65-80%) Resten av passpelen är längre (15+ yds) Michigan (college) spelar WCO fast med varianten av 5 el 7 stegs dropback.
Just WCO är 49ers gamle coach Bill Walsh the mastermind på och flera av hans lärjungar (dvs ass coaches), har haft stora framgångar med denna typen av anfall. Shanahan i Denver har 2 SB, George Seifert i 49ers vann 2 SB, Mike Holmgren vann när han var i Green Bay och var ju i final för två år sedan med Seattle och Holmgren assistent coach Jon Gruden vann med Tampa en SB. När 49ers vann SB 81 hade Montana klart bäst completions-statistik men var klart sist i yds per catch.
WCO kräver en QB med mkt exakta passningar och snabbt kunna välja en av fem receivers att passa till. QB som passat bra i West Coast Offences är Joe Montana, Steve Young och Donovan McNabb.
Även receivers brukar vara lite annorlunda jämfört med mer traditionella offences, i WCO offences skall de kunna springa mkt exakta routs, ha mkt bra händer och våga springa inne i trafiken. Större snabba receivers bruka få svårare i ett WCO än i ett offence som kör längre passpel. Att Jerry Rice kunde hålla på så länge som han gjorde är ju resultatet av WCO, det han tappade i snabbhet spelade inte så stor roll eftersom han fortfarande var mkt exakt i sina routs och hade kanonhänder.
Hoppas detta förklarade lite grann...