Citat:
Ursprungligen postat av Roger Viklund
På 200-talet och framåt talar vi om en växande kyrklig organisation med stridande falanger som alla vill åberopa sin överhöghet över de andra och också framhålla sina speciella skrifter. Men fram till år 180, hade evangelierna inga författarnamn. De verkar ha tillkommit först på 180-talet och de äldre kyrkofäderna synes ha varit ovetande om vilka som skrivit dem.
Mvh, Roger
Innan dess fanns det inte heller något behov av att kanonisera teologin och definiera läran. Läran fanns i en levande tradition, och texterna användes i många församlingar. Jag litar på att man gick grundligt tillväga när man bestämde vilka böcker som hade störst apostolisk förankring.
På tvåhundratalet hade gnosticismen växt sig stark. Enligt alla seriösa forskare är de gnostiska evangelierna som cirkulerade(och som mer talade om Jesus som andlig gestalt en fysisk) av yngre datum än de evangelier som vi ser i bibeln. Det är naturligt att man vid den här tidpunkten var tvingad att värja sig emot de gnostiska strömningar som försökte sprida sig in i kristendomen.
Intressant att gnostikerna som vill tolka Paulus dualistiskt och som ifrågasätter det materiella idag tycks vara på väg tillbaka i Da Vinci-kodens efterdyningar