Citat:
Ursprungligen postat av Roger Viklund
Vi ska också minnas att inom vishetstraditionen framställdes ofta principer som verkliga individer. Man lät exempelvis ”Visheten” framträda som en helt igenom fiktiv, men verkligt framställd, människa. Detta skedde inom den judiska vishetsgenren och inom gnosticismen, rörelser som i mycket överlappar varandra. Ta exempelvis ”Salomos Vishet”, ett arbete som skrevs på grekiska troligen av en gnostiskt inriktad jude i Alexandria någon gång under sista århundradet före vår tidräkning. Där framställs själva visheten som en person och i ett stycke återges ”de gudlösas tal”, närmare bestämt deras sammansvärjning för att döda ”den rättfärdige”:
Mvh, Roger
Ja, vishetstraditionen är onekligen intressant. Men det är väl snarast en rätt utbredd religiös tradition, mysticism kontra lag.
Det är nog mycket tidig grekisk, babylonisk och egyptiskt filosofi som även ingår. Det verkar som olika religiösa/filosofiska skolor många gånger tävlade om vem som kunde sätta upp de visaste reglerna och de mest poetiska och kluriga texterna.
Men visst ansågs Visheten tidvis som ett väsen, inte bara en liknelse.
Hom har ju beskrivts i termer av Yahwes hustru Ashera i tidiga inskriptioner. Det mesta faller tillbaka på ugaritisk religiös tradition.