Väldigt ”skygg”. Har haft två stycken på min fastighet (tätbebyggelse) i norra Dalarna, de senaste 3- åren.... och då är jag där enbart vissa helger och högtider. Visst skygg men nog visar den sig och kan vara närgången. Sedan är jag nyfiken när man skriver ”lantis”. Bor man då i något samhälle 2 mil från en större stad.... eller är man verkligen lantis(!) som ändå lever med vargens närhet.
Har fårodlare i släkten som fick lägga ned sin verksamhet i Värmland då skadestånden (bidragen) inte täckte förlusterna.
Vargen i har idag är svag genetisk. Gener från 3 individer. Så det man gör är att föra in nya vargar för nya gener. Så... visst sker en viss inplantering! Sedan att man åker 100mil med en varg för att sprida den och att den sedan går 100-mil hem är mest lustigt! Tidigare mål på 200 vargar är sedan länge passerat. Nu har man koll(!) på ca 300 individer men troligen finns det ett mörkertal på mellan 100-200 vargar ENLIGT EXPERTERNA. Andra säger att siffran är högre än så.
Återigen. Vargar har enorma revir och vi har ”förstört” landskapet med bla. boskapshållning samt åkermark. Utrymmen för alla dessa individer finns ej så som förr...( borde väl en vargvetare ha koll på!) och kanske därför de kommer så pass nära bebyggelse i sökandet på nya revir.
Vargen skall få finnas, men det finns inte utrymme för att hålla en så pass hög population. Säger man det är man garanterat ej hundägare, definitivt inte hundägare på glesbygden i de mellersta och norra delarna av Sverige (kanske skall hundägande bara vara förbehållet de som bor i stora samhällen?), eller jobbar med boskap.
Det som alltid är så intressant är att vi skall ha mycket varg... ”men inte där jag bor”. Känns argumentet igen i frågan kring invandringen.
Har man inte erfarenhet, insikt eller är berörd av problemen vargen ”kan” åstadkomma, så tycker jag att man skall lämna diskussionen därhän och sluta vurma bara för att ”Greta och SVT” säger en sak. Sätt er in i andras problem!
Finns såååå mycket annat som är viktigare för miljön att bry sig om.
Har fårodlare i släkten som fick lägga ned sin verksamhet i Värmland då skadestånden (bidragen) inte täckte förlusterna.
Vargen i har idag är svag genetisk. Gener från 3 individer. Så det man gör är att föra in nya vargar för nya gener. Så... visst sker en viss inplantering! Sedan att man åker 100mil med en varg för att sprida den och att den sedan går 100-mil hem är mest lustigt! Tidigare mål på 200 vargar är sedan länge passerat. Nu har man koll(!) på ca 300 individer men troligen finns det ett mörkertal på mellan 100-200 vargar ENLIGT EXPERTERNA. Andra säger att siffran är högre än så.
Återigen. Vargar har enorma revir och vi har ”förstört” landskapet med bla. boskapshållning samt åkermark. Utrymmen för alla dessa individer finns ej så som förr...( borde väl en vargvetare ha koll på!) och kanske därför de kommer så pass nära bebyggelse i sökandet på nya revir.
Vargen skall få finnas, men det finns inte utrymme för att hålla en så pass hög population. Säger man det är man garanterat ej hundägare, definitivt inte hundägare på glesbygden i de mellersta och norra delarna av Sverige (kanske skall hundägande bara vara förbehållet de som bor i stora samhällen?), eller jobbar med boskap.
Det som alltid är så intressant är att vi skall ha mycket varg... ”men inte där jag bor”. Känns argumentet igen i frågan kring invandringen.
Har man inte erfarenhet, insikt eller är berörd av problemen vargen ”kan” åstadkomma, så tycker jag att man skall lämna diskussionen därhän och sluta vurma bara för att ”Greta och SVT” säger en sak. Sätt er in i andras problem!
Finns såååå mycket annat som är viktigare för miljön att bry sig om.