Juristprogrammet

Jag håller med dig om att det rationella för de här som studerar är att anpassa sig till det system som är rådande.

Däremot tycker jag att det är intressant att på ett utbildningsforum diskutera pedagogik och hur jurister utbildas. Betygsystemet är ju ett viktigt pedagogiskt verktyg som skapar olika slags incitament beroende på hur det är utformat. Vidare har det en arbetsmarknadspolitisk sida.

Jag uppfattar att diskussionen handlar om detta och tycker inte att det är irrelevant.

Grattis! Du kanske har en naturlig fallenhet för det här med juridik? Isf blir jag lite avis...

Vad handlade förresten tentan om? Vilket rättsområde?

Ja, jag blev också lite nyfiken på den där utsagan. Hur som helst så förefaller personen ifråga att läsa i Danmark eller Norge.

Så då har man nyligen blivit rakad, inte hösta betyg, inte lägsta. Problemet för min del är att jag jobbar så mycket utanför universitet, är väldigt aktiv och nätverkar och stundtals heltidsarbetar utanför studierna (nästan 20 000 netto var januarilönen). Jag vet att detta har gått ut över studierna och undrar vart detta för mig i karriären. Har ett aktivt kontaktnät med bland annat domare, jurister och andra betydelsefulla människor.

Det jag undrar är om arbetslivserfarenhet i kombination med de rätta kontakterna kan överväga mediokra betyg eller är den enda vägen högsta betyg? Måste ta mig en grogg och fundera över hur min framtida karriär ska se ut, är det värt att sluta upp med allt nätverkande och arbete utanför plugget för att ordna högsta betyg? Om inte annat kommer jag ha en miljon mer i tillgångar än övriga stundenter när jag är klar med studierna, men detta är kanske något man kan dra in snabbt genom en spikrak karriär med högsta betygen, varför läste man inte bara till ingenjör, grymma värld.

Tack!

Tack . Det var ämnet straffrätt. Jag önskar jag hade en naturlig fallenhet för juridik, men jag tror snarare det rör sig om just straffrätt (om man får lov att säga så haha :P), det har alltid varit det som har fångat mitt intresse.


Hur visste du det? (Jag antar jag har skrivit det här någonstans..)
Edit: förstår dock inte riktigt om du påstår att det skulle göra någon skillnad, alltså - beroende på vilket land jag läser i.

Ja, du hade skrivit ett inlägg där det var ganska uppenbart att du läste i antingen Danmark eller Norge, blev dock inte riktigt klok på vilket alternativ som var det rätta.

Detta skrevs som en ren sakupplysning åt hoodog, ingen värdering avsedd.

Aha var lite osäker på om det låg något bakom det eller inte. Kan väl passa på och berätta att jag läser vid Köpenhamns Universitet.

Jaså? Det ämnet tycker ju många dessutom är rätt knepigt. Då finns det än mer anledning för dig att vara nöjd. Så grattis igen!

Skiljer sig den danska/norska straffrätten mycket mot den svenska? Straffrätt känns ju som att det innehåller så mycket som inte står i lagen och som man måste kunna behärska för att få ett högre betyg i jämförelse med vissa andra rättsområden där det mesta man behöver veta står direkt i lagtexten. Iaf här förväntas det ju att man ska teoretisera och resonera kring sådant som gärningsculpa, fullbordanspunkt, kausalkedjor (vilket iof ligger rätt nära skadeståndsrätten som du kanske hade koll på sen tidigare), rättfärdigande respektive ursäktande omständigheter, etc. etc. En sådan sak som att dela in i rekvisit för otillåten gärning, rekvisit för personligt ansvar och rekvisit för straffbarhet känns ju kanske svårt att läsa in av lagtexten och sådant är nog också svårt att förstå även som intresserad lekman. Dessutom brukar det ju ingå straffmätning och sådant som kan vara lite krångligt.

Men vad vet jag, jag glömmer fort (var t.o.m. tvungen att slå upp gamla Jareborg för att minnas några av begreppen) så det kanske var lättare än jag mindes. Jag minns iof inte straffrätten som särskilt svår, bara att det var mycket allmänna läror och principer som man behövde känna till, som inte står i lagen och som man aldrig skulle hinna läsa sig till under pågående tenta (om det nu ens var open book). En fin prestation var det i alla fall så grattis till det. Vi får se hur det går för mig för jag befann mig i en likartad situation på senaste tentan som jag väntar svar på.

Om du har väldigt nära kontakter med delägare på byråer är det något som kanske kan ta dig förbi utan toppbetyg. Men du har fortfarande en HR-avdelning att övertyga, samt en del seniora jurister. Det är svårare man tro att nätverka sig in till första jobbet på en storbyrå. Tingsplatser tillsätts ju som bekant helt på betyg och sidomeriter så domarkontakter tar dig inte till en tingsplats. Däremot är det aldrig fel att ha goda domarkontakter efteråt, för domarbanan, och som processande jurist för resten av karriären är det mycket värdefullt.

En miljon i tillgångar är ett starkt argument att fortsätta som du gör. Det tar lång tid som nybakad jur.kand. att bygga upp de pengarna, p.g.a. lönerna, bostadssituationen i storstäderna (Malmö undantaget) och skatten. I praktiken är det bara delägare som relativt snabbt kan bygga upp ekonomiska tillgångar i de storleksklasserna, och det tar minst 7, 8 år för en ny jur.kand (som vi ponerar inte sitter ting, skaffar LLM/dubbelexamina, byter jobb eller liknande) att bli delägare. De första åren som junior partner hämtar man dessutom inte hem några "större" summor, dvs. inga miljoner utan på sin höjd 1-1,5 miljoner brutto i utdelning och en "vanlig" månadslön. Som senior partner på en byrå med mer aggressivt vinstdelningssystem kan det bli mer, men då är timmarna och pressen också mycket högre. Så nej, det går inte särskilt snabbt att lyfta miljoner för en spikrak jur.kand. Partners på The Big Four (revisorer), vissa managementkonsulter (handelsekonomer och ingenjörer) och folk i investmentbanksvängen gör en lika snabb men mer profitabel karriär generellt.

Sedan är ju toppbetyg absolut ingen garanti för ett jobb på en stor affärsjuridisk byrå, snarare ett grundkrav. Jag hade så långt det varit möjligt fortsatt att jobba och nätverka vid sidan av studierna, men kanske försökt gå ned i arbetstid/lön och plugga mer.

Jag undrar om den som är notarie på förvaltningsrätt har svårare/mycket svårare att gå vidare för att bli åklagare, eller domare i tingsrätt?

Tack för svar!

Det hör kanske inte till vanligheterna, men jag vet ett par rådmän som bytt bana från förvaltnings- till tingsrätt och vice versa.

Kan du bara argumentera för att du är lika kompetent som någon som har suttit ting på riktigt är det knappast lönlöst att försöka i alla fall.