Vill tacka för ditt genomgripande inlägg! Har dock fortfarande en del frågor.
Citat:
Ursprungligen postat av namgreb
På det stora hela är det inte en alltför internationell utbildning eftersom man främst lär sig svensk rätt. Det går inte att efter avklarad examen dra till ett annat land och kallt utgå ifrån att den kunskap och den examen man har funkar, tvärtom vinner man nog mer på att kallt utgå ifrån att det inte funkar. Å andra sidan finns det mellanstatliga organ, EU, FN osv. hos vilka man kan få jobb och det går ju även att komma utomlands på andra sätt genom både den offentliga och den privata sektorn. T.ex. brukar större advokatbyråer erbjuda utlandstjänstgöring. Men internationell på samma sätt som t.ex. en civilingenjörsutbildning är juristprogrammet dock inte. Däremot finns det nästan alltid en internationell aspekt i de flesta kurser och t.ex. Europarätt, Folkrätt och Internationell Privaträtt har ju en mer direkt internationell prägel. Vidare finns extrakurser samt möjlighet att skriva examensarbete med internationell fokus om man så önskar i slutet av utbildningen. En del gör även ett halvår eller så utomlands som utbytesstudenter.
Verkar vara precis som du säger att juristutbildningen först och främst fokuserar på Sverige i stort. Men du belyser även möjligheterna till att röra sig utåt, vilket är där mitt intresse vilar främst. Jag vill inte känna att jag är bunden till Sverige för all framtid, då min tidigare utbildning haft en kraftig global fokus. Det för mig till frågan om statsvetenskap och juridik, är en bra kombination för att globalisera juristyrket? Har du några framgångsrika exempel som du kan dela med dig utav i det här specifika sammanhanget? Den här möjligheten intresserar mig, då hela min vilja till att läsa juristlinjen vilar på det här.
Citat:
Det finns inget exakt svar utan beror mycket på individen; en del kämpar sig fram, en del glider sig igenom allt. Samma gäller den intellektuella delen, en del memorerar allt utan problem när en del snarare klarar sig pga. god envishet framför ett gott minne. Rent generellt skulle jag säga att man får räkna med att lägga ner en handfull timmar per dag, läsa relativt stora mängder (tror juriststudenter i mätningar alltid anses läsa mest kurslitteratur per poäng -och det är inte någon lätt lektyr heller!) samt att man har god nytta av ett bra minne, analytisk förmåga och disciplin. Skrivförmåga är ju en fördel men den tränas upp om inte annat (enligt de yrkesverksamma säkerligen i alltför låg grad) och studieteknik lär man sig vartefter.
Med andra ord, det som krävs ifall man vill uppnå höga resultat från en akademiskt utbildning.
Citat:
Det är väl runt den tiden man kan klara av utbildningen på innan det blir både praktiskt svårt och ev. omöjligt med tanke på att vissa kurser kräver att andra tidigare kurser redan är avklarade. Sen är ju frågan hur mycket man vinner på att försöka ta det hela snabbare? Jag vet en del personer som läser halvt-dubbelt och de är visserligen klara med utbildningen snart men enligt mig har de flängt omkring alldeles för mycket för den lilla tid de sparat in, men de har säkert en helt annan uppfattning om den saken. Med tanke på att juristprogrammet förmodligen är den utbildning i Sverige med högst betygshets kan man ju även fråga sig om det är värt att få lite sämre betyg (läser man flera kurser samtidigt ökar ju chansen för att det blir en del B framför Ab) bara för att få komma ut i arbetslivet, där man ska stanna i omkring 40 år, ett år eller två tidigare?
Självklart så skall inte betygen drabbas av att man väljer en snabbare studietakt. Tänkte främst att jag genom utlandsstudier är van med att läsa flera kurser parallellt, och ville genom denna erfarenhet kunna välja alternativet i Sverige; utan att för den skull få sämre betyg. Men i det stora hela så beror allt på hur pass villig, och kapacitets kraftig man är som individ. Men så länge man har alternativet till sitt förfogande känns det betryggande, dvs. att det är teoretiskt möjligt.