Juristprogrammet

Funderar också kring detta. Hur stor chans är det att man får jobb på någon av de större affärsjuridiska byråerna egentligen? Ponera att man har mycket bra betyg men inte direkt några andra meriter, är det helt kört då? Hur sållar de?

En bekant till farsan med insyn (läs framgångsrik på området) menade att ansökningar från personer med mycket bra betyg men nada meriter att tala om skickas till det runda arkivet pronto. Jag fick den bilden att de utgår från en typ av helhet där det inte bara ska vara bra betyg utan även tunga meriter i form av t.ex. extrajobb på byrå, någon runda utomlands och såklart rätt attityd. Man ska således vara lite bättre än de som redan är bra.

Fast det där låter som en rejäl överdrift. Med tanke på hur många som jobbar på flashiga Stockholmsbyråer som sysslar med affärsjuridik är det en omöjlighet att alla dessa skulle ha AB rakt över en hel drös sidomeriter, eftersom det helt enkelt inte finns så många människor.

Mycket möjligt att det är en överdrift men jag tycker mig se kursare överallt med höga betyg och fina sidomeriter. Relativt få medger dock öppet att siktet är inställt på Norrmalmstorg, vilket är något av en märklig kontrast.

Jag ska försöka ställa några reklampelare till svars nästa vecka på juristdagarna och se hur top notch man egentligen måste vara, även om just reklampelares ord troligtvis bör tas med en nypa salt.

Av mina polare som sitter på fina gatan (allt från delägare till bitisar) så finns det vissa som haft raka AB, vissa har raka AB och bra sidomeriet och vissa har haft hälften AB hälften Ba och bra sidomeriet, osv osv. Det finns alltså ingen klar gräns (som jag kan se).

Vad brukar medelåldern vara på de som påbörjar juristprogrammet?

Mellan 19 och 23 år är nog vanligast. Men det betyder inte att det finns en del som är yngre, men självklart främst äldre också. Kanske 5-10 % som är äldre än 26 när de börjar.

Ovanstående siffror är en ren höftning och gäller Lund.

PBL är ett fruktansvärt ineffektivt studiesätt, tycker jag. Ur just effektivitetssynpunkt gör man bäst i att få grupparbetet avklarat så hastigt som möjligt för att sen sätta sig och plugga på riktigt. Personligen tror jag att PBL nästan enbart handlar om att få igenom så många elever som möjligt med så få lärartimmar som möjligt.

Du har rätt i en sak - PBL kan bli väldigt ineffektivt om man inte riktigt knäckt koden. Det verkar dock inte som du riktigt gjort det eftersom du benämner PBL som grupparbete, vilket det inte är. Att "dela upp" arbetet à la grundskolan fungerar inte, och inte heller att göra allt ihop. Utan man får sin uppgift, går hem och läser det man ska, löser uppgiften, går på möte med sin PBL-grupp, upptäcker att någon annan attackerat problemet på ett helt annat sätt, läser lite till, lär sig massor och presenterar sina olika lösningsförslag på seminariet.

Jag tycker PBL passar utmärkt för juridikstudier där det inte bara finns ett rätt svar.

Baconbulle slog huvudet på spiken. Det är inte något grupparbete på det sättet, och dessutom "så många elever som möjligt med så få lärartimmar som möjligt". Hur tänker du där? Det traditionella upplägget som bl.a. SU använder medger ju betydligt färre lärartimmar per elev eftersom att den mesta av undervisningen går ut på att knöka in flera hundra elever i en hörsal och låta en lektor eller professor ha en föreläsning för dem. I Uppsala har man ungefär 50-50 sådana föreläsningar och seminarier där man har en lärare på ca. 20 elever, alltså blir PBL oerhört mycket mer resurskrävande och dyrare för universitetet. Rätt logiskt då att PBL bara används av de resursstarkaste universiteten i världen. Uppsalas PBL kommer i grunden från Harvard Law School och Harvard är världens högst rankade universitet och har det överlägset största finansiella stödet av alla universitet i världen. Tror du att man på världens bästa, mest prestigefyllda och rikaste universitet väljer en pedagogisk metod för att "få igenom så många elever som möjligt med så få lärartimmar som möjligt."? Knappast.

Fördelen med PBL är att det oftast ger en betydligt djupare förståelse för juridiken och främst hantverket inom juridiken. En jurist ska lösa problem och det lär man sig allra bäst genom att göra just det. Jag vet hur det är att plugga på det gamla hederliga sättet, där huvuddelen av undervisningen är i föreläsningsform, där man får läsanvisningar och ska få in en massa bajs i huvudet, och jag vet hur det är att plugga med PBL där man inte får läsanvisningar utan problem att lösa och där fokus är på att se det större sammanhanget och kunna lösa juridiska problem, inte bara att kunna förklara vad litispendens betyder, etc.

Det är en fördom att SU i huvudsak använder sig av storföreläsningar som utlärningsmetod. Varför tror ni det? Vi har lika många seminarier och gruppövningar som föreläsningar och en del kurser består nästan uteslutande av seminarier där man jobbar med att lösa problem. Vi har även indelat oss själva i egna grupper som (självvalda grupper, känn på den!) tentapluggar tillsammans och förbereder inför seminarier tillsammans.

PÅ SU har vi dessutom ofta yrkesverksamma personer som kommer och undervisar på seminarierna. Det vill säga de som verkligen arbetar med juridik på daglig basis på ett praktiskt plan. Vi har absolut närmast till arbetslivet i Stockholm. Nästan alla mina kurskamrater har extrajobb på advokatbyrå, åklagarmyndighet etc. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att lära sig hantverket än att faktiskt komma ut i arbetslivet och se hur det går till och få chansen att utöva det i praktiken.

Att argumentera för PBL som världens grymmaste grej genom att hävda att det är en metod som används på Harvard Law School i USA, där man har ett helt annat rättsystem (common law), är kanske inte helt genomtänkt.

Håller helt med prettygirl!

Huruvida SU's metod är bättre än PBL eller tvärtom kan jag (och troligtvis de flesta i den här tråden) inte göra annat än att sia om. Däremot innebär undervisningen på SU inte alls korvstoppning och endast korvstoppning. Precis som prettygirl säger arbetar vi mycket i grupp vi med, vänder och vrider på problem och slår våra kloka huvuden ihop tills vi alla blöder, och det oftast på helt eget initiativ! Vi har titt som tätt seminarier och obligatoriska uppgifter som närmast går ut på att vi ska ha fel och diskutera snarare än att presentera en rakt igenom rätt lösning. Vidare finns det inte en övningsfråga/tentafråga som är rent faktabaserad utan alla går ut på att lösa problem och tänka på rätt sätt, inte bara komma ihåg rätt saker.

Sanningen är nog den att de allra flesta lärosäten har mer gemensamt i undervisningen än vad det finns olikheter.



Angående en helt annan sak: http://www.dn.se/nyheter/sverige/nya-hot-drabbar-kvinnliga-jurister-1.1186064 Finns det en faktisk hotbild mot jurister och riktar den sig då uteslutande mot de som är aktiva inom rättsväsendet?