Jag brukade spara mina använda sprutor, kanyler, tömda zip-locks och blodiga papperstussar, m.m. i en plastkasse för att vid ett senare tillfälle kunna slänga allt i ett och samma svep, använde alltid ny spruta samt ny kanyl till varje ny injektion, kunde gå runt 10 till 14 dagar innan kassen fyllts med cirka 50st förbrukade verktyg redo att kastas.
Men denna dag hade mitt knark tagit slut och gick inte lösa nytt, men som sprutnarkoman så vet man att efter varje injektion så lämnas alltid litegrann och del av lösning finns kvar i pumpen och kanylen.
Jag hämtar kassen som jag fyllt med mina begagnade heroin, amfetamin, metamfetamin, 3-CMC och MDMA sprutor under dem senaste två veckorna, öppnar upp plastkassen och tittar ner, där ser jag mina sprutor som visar det jag kommit för, med dessa rött-glänsande tiondels milliliterna kommer jag bli nästintill ostoppbar...
Jag tänker som att jag skulle sett mig själv ur en utomståendes synvinkel under hela händelse förloppet, gräver fram spruta efter spruta samtidigt som jag suger upp tiondel efter tiondel fram till fösta pump fyllts med 2.5ml, sedan blir andra fylld, tredje klar och till slut får jag en fjärde som inte höll måttet, 1.3ml som kommer endast flyttas och delas till var för sig av dem nu nya tävlande.
Usch så pundig jag kände mig under den tiden, huva
(Kan hända att det blev rörigt, ber i sådana fall om ursäkt, har gått av amfetamin för flera timmar sen men inte försökt sova än, däremot somnade jag delar av skrivandet i denna text).
Mvh / IgOh