Citat:
Ursprungligen postat av JojjeMeduza
Haha man kan inte sluta skriva här på FB när man har tagit tjack. Kan sitta i dagar under tjackrace och skriva en massa skit

Mm... och sedan anklagas man för att inte vara en riktig pundare, utan bara hänga på Flashback. När jag har pundat som hårdast, har jag suttit och postat
purpurbarnlånga inlägg i den här tråden. Apropå purpurbarn, så garvade jag som fan åt det länkade inlägget; jag fick hålla mig för magen av skratt.
Bara att slösurfa runt på fb en hel dag känns litet grand som en pundig grej att göra, för man orkar liksom inte göra det nykter. Men det kan helt klart vara värt det. Ibland hittar man ju guldkorn. Ibland har jag fan i mig hittat guldkorn i den här tråden, som har varit mina egna citat! Någon försökte driva en tes, om att jag skulle vara en sönderknarkad knasboll, eller något åt det hållet, och det var ju inte så svårt att hitta belägg för den tesen, om man bara letade litet i den här tråden. Hur som helst garvade jag åt mig själv också.
Att skratta åt sin egen totalt nedgångna rock'n'roll-lifestyle är också rätt pundigt. En polare fick säga åt mig att hålla tyst, så att ingen skulle höra oss inne på toaletten, när vi gick in och kokade varsin fix på toalettvatten. Cisternen gick inte att öppna, så det fick bli från den nedre delen. Det satt fast litet bajs på porslinet, trots att jag spolade ett par gånger, och att koka heroin på det vattnet fick mig att skratta högt under hela tiden, som jag letade svar i sönderstuckna armar (vid det här laget har jag ungefär en ven per arm) med norra Europas förmodligen mest använda verktyg. Det låter ju oerhört tragiskt, men från mitt perspektiv var det förbannat underhållande att sjunka så lågt, att man i princip är en karikatyr på nidbilden av en sprutnarkoman. En gammal kran sade en gång, att man inte är någon riktig narkoman, om man inte kan injicera sittande i en skumpig buss, så det har man ju givetvis varit tvungen att göra. Fix-leken är också en rätt pundig grej. Den går ut på att sätta en fix på ett konstigt och helst offentligt ställe, exempelvis på bussen, tågperrongen, i parken, i kyrkan, et c.
Nu var det där visserligen kanske fel substans att omtala i delforumet Centralstimulantia, men jag var ju inte precis utan amfetamin i kroppen de dagarna. "Det är ju något fel på den här stickan, den ger ju utslag på allting!", som polisen sade till Mr. Hi-score, alias Eders höghet även känd som undertecknad.
Nu har jag dock sedan ett bra tag tillbaka (med mina mått, åtminstone) lagt av med knarket och lagt verktygen på hyllan, eller rättare sagt i papperskorgen och läkt ihop fullständigt, även om ärren stolt pryder mina armar i långa "fartränder" längs före detta vener. Men fan, nu blev jag ju sugen på att slå i mig något potentiellt livsfarligt, bara för att jag talar om det.
Sist jag förresten slog i mig tjack, så var jag helt paranoid och således övertygad därom, att det var förgiftat för att döda mig; men eftersom jag är
odödlig mot gifter, så sköt jag i mig det i alla fall.