Era pundigaste beteenden?

Oskuldsfullheten själv för en utomstående, kanske tur för JGs oanande moder rentav? Vi pratade faktiskt om dig idag och hon sa återigen att du verkade vara himla trevlig ironiskt nog.
Om man kidnappar dig så skulle det rent juridiskt kunna vara ett fällande narkotikabrott, vi skulle få åka till HD med det, bli rättsexempel och allt som hör till.. Och jag skulle få vara speedad på andrahandspulver.

Jag har bytt om mitt sömnschema mer eller mindre permanent, en progressiv utveckling som finslipats på några år; vaknar Onsdag morgon, lägger mig torsdag ~1800, Vaken Fredag-Söndag, sover söndag vid 12tiden. Går upp till skolan måndag och sover ut måndag- och tisdag kväll, sedan har vi Onsdag igen. Vad gör jag då? Inatt dammtorkar och grafikmålar jag insidan av min stereo som jag ansett ha låtit lite konstigt i ljudet den senaste tiden (en ganska avancerad men gammal modul med manuell equalizer och radio (som jag självfallet fipplat på när jag varit flöddrad kom jag på nu.))

Edit: Varför jag målar insidan av skalet till stereon är för att jag slängt alla mina skisser och dylikt och jag vill inte ha några teckningar hemma (efter att jag gömt mitt alster på circa 5000 skisser och texter). I princip hela min konstprofil ligger i uppblötta pappfibrer utomhus bakom ett träd sedan några veckor tillbaka då det inte regnade. .. Om inget annat så är det en installation om betydelselöshet, blandteknik av tusch, akvarell, kol, blyerts och massa mer, ett direkt värde på circa 7000kr (den innehöll tryck av svenska konstnärer likaså.)

haha jag har setat och läst jag med, det är nog rätt pundigt!

Kände mig riktigt jävla äckelpundig tidigare idag när jag gick hem i spöregnet efter att ha varit vaken 3 dagar i sträck och knappt ätit någonting.Iklädd trasiga strumpbyxor,en stulen klänning ifrån Myrornas och så en fluffig leopardkappa på det som pricken över i:et får jag nog benämna mig som vad Mia törnblom hade kallat för -pundko!! Bar på två tunga kassar efter att ha "shoppat på fattiga kvinnors vis" man blir så jäkla dumt övermodig på tjack,hur idiotiskt är det inte att först plocka med sig halva butiken ut och sen gå tillbaka in och be om en påse?? xD nåväl med mina två kassar fulla av nya kläder,nya skor,julklappar till vänner och bekanta,nytt smink och en massa hygienprodukter släpade jag mig hemåt på värkande fötter och längtade bara efter att få in och duscha av mig alla lager av smuts.gammalt smink,äckelpäckel och gammal avtändningssvett...

Så tar vi i här alla och sjunger "För det är inte lätt att vara pundarbrud..."
"nej det är inte lätt att vara pundarbrud!!!"

Man uppskattar iallafall de små sakerna här i livet genom att leva som jag gör.Ett varmt bad med (stulet) badskum,riktig lagad mat och att så sova,och då verkligen få sova i renbäddade lakan så länge jag vill,kan och behöver brevid en gosig liten katt (Flashback-katten ni vet!) är fan helt underbart.Undrar om jag någon gång kommer att lägga av.Jag vet inte vad som skulle komma istället.Kan inte bara någon trycka på stoppknappen till den här såpan (soppan) till liv??
Omtagning,omtagning,omtagning!!!

"nej det är inte lätt att vara pundarbrud"

Ha glömde ju berätta att dygnet innan lånade han sin mammas bil och åkte och stal sopor överallt bilen fick senare lämnas in för sanering

Har delvist rök morsans fimpar ibland, och använt fimpar för meckning.
Har letat mini hasch bitar på golvet, (då det INTE är rent kan jag lova, blev dam och skit i holken).
Har dragit på resturang helt stukad och ätit som ett svin, samt spillt mat/dricka, och tagit ÖVERDRIVNA portioner (buffé är det som gäller)

Men det beror väll på vad folk ser som pundigt.

Jag har ett pundigt beteende (bland många andra) som går ut på att jag är totalt oförmögen att klä mig någolunda normalt.När jag är ute bland folk är åtminstone mina kreationer någolunda genomtänkta... även om jag strosar runt i rosa prinsessklänning med tiara och mammelucker,15cmklackar,korsett och tyllkjol och klädd som en äkta hippie topp till tå är det ändå en viss stil i det.
Däremot de dagar när jag bara går hemma bryr jag mig inte det minsta.. jag tycker det är fullkomligt normalt att gå runt i bikini på stan sommartid,att gå på affären i pyamas,att springa ut i morgonrock när jag får ett sms där det står "vi träffas bakom hörnet" kombinationer som innefattar andras kläder är också ganska vanliga i stil med min mammas byxor i storklek 42 (när jag själv drar 34) min lillasysters rosa glitterklänning,en killkompis gympaskor som blir som båtar åt mina små fötter och sedan en hemstickad regnbågsponcho över det.Ska jag bara ut och slänga soporna går det utmärkt att vara helt spritt språngande naken men bara en jacka över -även om det är vinter!

Haha...

Själv brukar jag normalt vara rätt väl- för att inte säga uppklädd i kostymbyxor, skjorta, kavaj (gärna tweed) och, beroende på temperatur, trenchcoat, överrock av ylle eller en pälsfodrad sådan av mocka, men vid vissa snurrigare tillfällen har man väl frångått klädkoden en aning.

En gång ställde jag till med en fest, under vilken inmundigades ett flertal olika substanser av inte minst undertecknad, som efter att ha injicerat LSD till Mayhem - Life Eternal gick ut i trappuppgången för att låsa upp porten för nyanlända gäster med håret utslaget och en lång, knotig ekstav i högsta hugg samt iklädd en öppen fotsid svart sammetskappa över bar överkropp. Några av gästerna hade varit där tidigare under kvällen, innan jag spårat ur fullständigt, och så utväxlades följande repliker:

- När jag gick var du typ Gandalf grå. Nu är du Gandalf svart!
- Gandalf?! Det är ju en vit trollkarl. Jag är ju evil.
- Ah, men Saruman, då.
- Saruman?! Jag är ju för fan ARKOMANN!

Så är de flesta jag tagit MDMA med i viss utsträckning. Känns ganska naturligt.

Jo visst fan känns det naturligt för mig som intar det. Men i människors aspekt, som övh inte har någon insikt i vad MDMA är, måste det se otroligt pundigt ut. Försökte bara sätta mig in i deras synvinkel. Men på en pundarskala är det inte särskilt unikt.

Man kan se mycket värre ut på MDMA i en opåverkad människas öga så lite hårtafsande kan nog snarare vara bra om man klarar av att begränsa sig till.

Jo men bortsett från det. Sättet man uttrycker sig på i samband med käkspänningar och de ryckiga gestikuleringarna. Och sporadiska kommentarer om något totalt oväsentligt är rätt så svårt att behärska det med. Men det är väl detta som är charmen med det hela. Och när jag tänker tillbaks på de tillfällen jag ''gjort bort mig'' inför en opåverkad människa så finner jag det bara lustigt.

Ja trots de dumheter man gjort inför opåverkade människor har känslan dagen efter aldrig varit i närheten av bakfylleångesten vissa kvällar tenderar att orsaka.