Era pundigaste beteenden?

Som lyxmissbrukare har jag inte så gott om beständiga pundiga beteenden. Några med lite god vilja pundiga personlighetsdrag eller ådragen metapundighet om man så vill finns väl det i riklig mängd.

Det mest framträdande är min absoluta slöhet inför att städa och diska om jag inte är tvingad. Så den enda rena yta jag har hos mig om jag är själv och har tjack, är en fläck en bit in från ett hörn på vardagsrumsbordet. Där tvättar jag med saliverad hand. Jag tar inte mitt tjack från någon annan yta.

Jag tycker om att impulsbestämma mig när jag just har inlett en påtändning, för hur länge och vad jag ska göra. Precis när friheten vuxit fram ur den initiala kittlingen och glädjen är det läge att besluta lite. Så i tisdags köpte jag knark. På kvällen blev jag påtänd. Insåg fort att shit jag kommer att vara mos imorgon och mina tankar är lika stötiga som texten hur fan ska det här gå. Beslutet fick ingen vidare genomgång, drog till med att jag skulle sitta i soffan och surfa, tjacka och bara trivas tills tjoet tar slut.

Så då var jag bunden av det för min fritid de här dagarna. Ett ständigt trakasserande av FB, ingen lust att städa eller onanera, bara skriva och läsa, dosera. Tycker att det är meningslöst att göra en faktisk utvärdering, det är helt uppenbart så att min fanatism varit knarkforumen till godo dessa dagar.

Bolla skolan och komma undan med hets under ytan, bolla kärlekslivet och komma undan med hets under ytan, bolla hälsan och komma under ytan med hets och vatten.

Här har jag åter kommit på att jag behöver en kontroll av huruvida inläggstexten anknyter till trådtemat, med justering för mitt tilltänkta, nästan planerade, pissande på alla som förpestat en bra trådidé med treradersskildringar av att någon gång ha satt läpparna mot en främlings cigarettrester. FY FAN VAD MISSLYCKAD TOLKNING AV TRÅDEN.

Mitt ändamål med det här inlägget är att chilla medan amfetaminet slåss för att få lämna skeppet. Påtändningen är kognitivt reell fortfarande, men som helhet är jag nu ett avtändande kolli med diverse smärtor, hushållssysslor och tre dagars mat att ta igen. Minst. Fan, det har jag ju tänkt på flera gånger om dagen/natten men snöat bort ifrån åh, hålla spänningen tajt som ett pojkanus i minusgrader under hot om spörapp. Så här, jag har ett par centiliter sprit. Som jag suktat efter, inte varit förmögen att hämta och alltså inte haft självkontroll nog att förflytta tio meter. Förrän nu. Det är enligt min mening inte pundigt att vara lat, acceptera misär och spela med i ren slöhet eller liknande tristesspräglad likgiltighet. Man kan inte vara likgiltig och punda samtidigt, för det ligger i ett sant pundandes natur att utövaren har ett starkt, målmedvetet engagement att investera där en amfetamindragning i amfetaminlotteriet kommit att amfetaminlotta samman.

Förra stycket blev för långt. Jag har inte haft någon träsmak i stjärten av allt sittande. Nu upptäckte jag en narcissism i att bedriva den här framställningen helhjärtat, fast jag kan inte förklara den. Det är okej att i ny sats ta upp nytt ämne. Sker så rytmiskt har ålarna lovat framträda med lite traditionell underhållning. Det verkar läskigt. Jag vågar inte.

Av svår karaktär som knäckfråga betraktad, ska knackandet av det här inlägget anses utgöra pundande, eller metapundande eller kanske till och med forumsmissbruk. Helst ska inga faktorer tas hänsyn till eller återbördas till programmet. Skitsamma. Det kan få stå öppet vad jag sysslar med.

Inte bryr du dig iallafall, eller hur? Hört någon snålhetsanekdot på sistone?
Kanske skulle göra en holistisk karta över vägen till alla de svenska synagogorna. Med ekologiska detaljinslag. Judehintar passerade, detta är en tomhetens urstädade skafferi för brödmänniskor med ambitioner för en judisk gaskammarreplika i skala 1:666 att ha på nattduksbordet/djävulsaltaret.

Vadå?! Får jag häckla judar och bjuda mig själv på skämt jag glömt punchlinen till oemotsagd ska E-type grina på riktigt, ärligt av sinnesrörelse eller smärta. Så att vätskorna sprutar, gärna, tänk dig att du är din egen go-go-dansare på en medelstor konsert, publiken är inavlade landsortsbor vilka betraktar ditt eggande som en form av strip. Strip, E-type, do it now!
ELLER SÅ FÅR DU FANIMEJ GRINA DÅ.

Jag är jättekissnödig. Av gammal ohejdad vana har jag suttit och tryckt på tjackrester i blåsan så att de kommer ut i blodomloppet igen istället för att avloppas bort eller utgöra basen för en morgonens isdryck. En inövad rusförlängningstaktik, en pusselbit bland många, av vilka jag nyss mindes en men så hörde jag ett krafsande eller nåt nedanför soffan, medan katten är och äter i köket. Insåg att synfältet till tio procent består av fladder från bananflugeskuggan till det provisorisika templet till mig själv.

Rutinerna kring utvinnande, återvinnande och mer hemliga och äckliga saker finns ju i juristernas etikbibel, i vilken deklareras grunderna för ett självutsläckande företräde av klientens intresse. Helvete. Kasta vatten, fånga sprit, röka cigg. Sista inomhus på länge igen. Äntligen är jag lite flummig, det är så förbannat skönt att sinnet är annat än glashårt slaktvasst. Ett ordpar av ett slag jag hemskt gärna sammansätter vid pundande, nu en synonym till tjackknarkande oklart om sällskap kräves för korrekt representation

Nu går jag. Det blir spännande. Att gulla med verklighetskontakt igen, vill säga. Ah.

Senast jag knarkade sönder min FB-image fick jag en del skäll och klagan på att jag skrev mycket och obegripligt. Den här gången har jag utnyttjat diskussioner långt mer för mitt egna nöjes skull och fått beröm två gånger. Vill du lära mig självisk användning av FB, Brutus?

Tar alltid allt knark som jag hittar pa gatan! Har hant mig 4 ganger och har aldrig dott eller fatt ett daligt rus hittills!

Historiskt inlägg!

JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖR: HAHAHAHAHAHAHAHAH!

Hon verkar vara bland det mest motbjudande sliddjur jag någonsin stött på. Fy fan.

Det verkar som beröm. Så angenämt.

Läste du, på allvar, igenom hela det inlägget? Jag brukar nöja mig med att läsa stycket om ålarna, det som ger bilder av en E-Type i bindgalen gråt roar utan att jag bemödar mig med att läsa (det räcker med att han bölar där i mitten någonstans, i mitt huvud ser det sjukt kul ut och kan därifrån toppas med revbenspjäll som flyger) och slutligen botar jag min frampundade tredjedygnsamnesi vad gäller termen 'att metapunda'.

Den tarvar faktiskt uppmärksamhet. De flesta förstår vad det innebär att punda, på typ samma sätt som de flesta fattar liggande stolen i några timmar under hård ledning. Men det egentliga tillståndet som respektive begrepp springer ur har omfattning av oceaniska mått. Bland annat förstår även barnen med bongskrapet i den här tråden att pundande inbegriper knarkande, att det sällan eller aldrig finns en positiv balansräkning över pundandets vana oberoende hur långt gången pundaren är på sin karriärbana, här river jag huvudet av den två-tre-åriga lintott jag såg framför mig som "personen" (barn har ingenting eget, inte ens egna begär; allt har de ärvt) in extremis i spannet av filurer som har mer eller mindre korkade idéer om punda-verbets semantik.

Nåväl, exempelstatisten är död, då är det bortkastat att försöka visa att punda är en begriplig term även för ungar. Ni får helt enkelt lita till mig eller läsa tråden. Det senare rekommenderas, fiktioner slaktas ju uppenbarligen när det inte finns några förberedelser att ta hänsyn till. Som att slänga familj nerför trapporna och sedan ärva, man vinner på brott.

Till saken, dessvärre ej medelst formallogisk slutledning eller latin (fan, det är bara jag som fattat Arkomanns mest påtända inlägg iallafall, varför ge sken av att det finns fler som gjort det?), utan först det i särklass mest postmoderna metodavgörandet anlagt på situationen för handen. Inte min hand. Enligt trådstarten eller däromkring definieras 'punda', därmed följer presumtion angående diskursens innehåll i relation till de skriftliga kreationerna. Ordet betyder alltså 'tjackisdumheter, ibland repeterande, okontrollerat beteende, med mera.

Mitt inre gör ont. Riktigt ont. En massa social skabb som inte vågar löpa linan ut (en annan drack amfetamin i egen iskyld urin tillsammans med chatten en gång i tiden; ja, hade paraply) utan tror att lite skrap i en pipa eller den hypotetiska möjligheten att fimpar besmittar med ensamhet, Bort, ungdjävlar.

Metapundande, det är vad jag gör nu, när jag pundar om vad pundande innebär. Jag ber om ursäkt för att jag är så snar att döda mina tankefoster om de verkar mänskligt utformade. Egentligen gillar jag människor. Lovar.

Aningen sen fråga, men råkar du veta ifall det samma gäller för metylfenidat? Fallet torde väl vara så, men molekylstrukturen skiljer sig ju litet åt mellan de olika substanserna, vilket är orsaken till att jag undrar. Har för övrigt aldrig tänkt på detta förut.

Edit: Okej, eftersom ämnet kan uppvisa positiva testresultat i drogtester vid idrottsevenemang, så torde ämnet rinna ut ut kroppen helt oskadat. Det är bara ordet kan som fortfarande gör mig lite osäker.

Metylfenidat metaboliseras i mycket större omfattning, skulle jag tro. Du har kliniska data i FASS för förskrivare på fass.se .

För mig är det här pundiga beteenden:

Setat på muggen i 1 dygn för att komponera 1 sms. Snacka om att fastna. För då hade jag bara 1000 tecken på mig. Så när man skrivit dom så vill man få plats med lite lite till och går tillbaka och skriver om. Man sparar 1 bokstav om man skriver "ja" istället för "jag" och två om man använder "o" istället för "och".

Skulle ut och bryta en natt och var på väg ut, hade glömt något och gick till vardagsrumsbordet, när jag kom dit hade jag glömt vad det var jag skulle hämta och stog studdsande på tå vid bordet i ett par timmar, stirrade på bordet och kom ingenstans. Tillslut kollade jag ut genom fönstret och såg att det hade ljusnat och jag satte mig ned och släppte iden på att ge mig ut.

Setat på vindar och brytit fråd och vart lyrisk över massa skräp. Men en gång hi
tade jag en hel resväska med snapsflaskor från hela världen. Gav bort till en alkis ; )

Gjorde ett inbrott en gång. Ett företag hade en läskmaskin jag såg genom ett fönster, och jag var törstig. Blev 3 drickor i olika smak.

Sen klart dygn av runkande och sorterande och klippande av porr.

Sen finns det ju destruktivare saker som att hugga sig 100 gånger utan att få i sig sin panna. Man gråter av att det bara blir mer och mer koagiulerat blod. Blod som är tjockare än tjära och pluggar för snabbt igen nålarna.

Aah, okej. Tack för den infon. Har helt missat att man kan välja informationsnivå, eller snarare informationsriktning.

Enligt FASS.se för föreskrivare, så återfinns mindre än 1 % oförändrad metylfenidat i urinen. Urinavdunstande är således en icke-ekonomisk återvinningsmetod för metylfenidat.

Intressant att så är fallet. Månne läkemedelstillverkarna har haft den urinavdunstande återvinningsmetoden i åtanke då de framställde de olika medicinerna innehållande metylfenidat?

Sidonot: Jag vet att metylfenidat är ett riktigt rävgift i jämförelse med övriga centralstimulerande substanser, men jag använder det som medicin i vardagliga sammanhang och tänkte att det skulle ha varit passande, och ekonomiskt, att nyttja det urinavdunstade metylfenidatet, som dessutom då är direktutsättande, vid lite festligare sammanhang.

Sov på bänkar. Alla bänkar, bussplatser, ica, skolan, whatever.

Tappade en macka i en lerpöl och körde 10 sekunders regeln, trots att det var vitt bröd som absorberade som en svamp.

På orienteringen i skolan, så tog jag tre timmar på mig på en ca 30-50 minuters runda, kollade på naturen, rökte. Bara chillade med hörlurarna och mötte sen en arg lärare som väntade på att jag skulle komma tillbaka.

Plockade fimpar vart som helst då jag var röksugen, drog fram rizzla och skapade finfina cig.

Bara för att nämna några få, folk såg rätt snett på en. Iaf för mackan och fimparna.

Nja, det tror jag inte. Det är nog snarare de kliniska effekterna som är avgörande. Att sedan huvudmetaboliten antagligen är någon slags farmakologiskt verkningslös fenylvinäger är nog bara en bonus.

Äsch, man blir påtänd av metylfenidat också. Grejen är ju bara den att går man upp i dos blir det inte roligare eller mer euforiskt, man blir bara mer snurrig och korttänkt på ungefär samma sätt som på kokain (kan bara hålla en halv mening i tanken åt gången och får problem med att inte kunna sluta idissla samma tanke om och om och om igen eftersom man tror att man mentalt är en halvgud av något slag trots den uppenbara funktionsnedsättningen). Avtändningen är också ett djävla helvetes sattyg om man har haft en del i sig ett tag. Plopp säger det när påtändningen släpper och så är det gråtbajsrunkdepression som gäller istället, utan någon vänlig förvarning, till skillnad från amfetaminrusets dalande ned i besvikelseavgrunder.



Du är alltså en slö och ohyfsad unge med cannabisproblem som råkat göra äckliga och tarvliga saker ibland.

Det är ungefär så långt ifrån att vara en pundare eller ha tjackat sig till pundiga beteenden man kan komma.

Jag körde ett tiogramsrace på tjack en gång och spenderade stora delar av rustiden med Flashbacks knarkarchat för ögonen. Mot slutet ville jag givetvis mildra avtändningsdesperationen och började samla min amfetaminhaltiga och mineralrika urin i runda gamla plastkakburkar. Som jag sedan drack av.

Det är ett exempel på vad du tror är pundigt. Det stämmer inte. Här följer ett klargörande exempel från samma skeende.

Vad som verkligen var pundigt med det var att jag valde de hjärtformade isbitarna istället för de vanliga ur frysen och lade ned mer än en timme på att konstruera ett drinkparaply av ett bläckstift ur en kulspetspenna, en hårt begagnad (därav också charmigt snorbesudlad) snortsedel och ett gummiband, för att festa till det hela lite. Jag ritade påtänt handdarrig egna 'bryggerilogotyper' på burkarna med tuschpenna och sörplade i mig detta Long Island Speedtea genom sugrör. Detta skedde under ständigt rapporterande till flashbackchattens åhörare. Utom när jag insnöat glömde bort det för en stund, såklart.

Bruschan, fattaru skillnaden, jao?