Finns själen?

Som jag ser det så är det vi kallar själ en temporär "subjektifiering" av den enda beståndsdelen i universum, den/det som ingår i allt och som allt är byggt av och som är medvetande eller materia beroende på hur man vill se det, på samma sätt som materia är vågor eller punkter beronde på hur man mäter, allt kokar ner till energi oavsett. Strängteorin, den vassaste kandidaten i nuläget, räknar ju på storlekar som är miljarder miljarder gånger mindre än elektroner, det mynnar till slut ut i rena vibrationer utan form; ett tillstånd av möjligheter endast.

Allt är varianter på den energin, kraften, möjligheten att existera, det finns bara en substans som är samma för allt och alla. Jag väljer att se den energin som levande, intelligent, som ett medvetande utan innehavare, eller snarare en innehavare som består av universums alla beståndsdelar som består av samma sak. There can be only one. Även den energi som en sten består av är levande och bara frusen i en fast form för tillfället. De atomer som finns i stenen skulle lika gärna kunna finnas i en människa och då mer uppenbart kallas för en levande organism.

På samma sätt är det vi ser som en personlig själ mer en fastfrusen del av medvetandet, livet, intelligensen och kraften bakom allt. När kroppen slutar fungera faller den isär efter ett tag och tas upp i det materiella kretsloppet igen. Vår energikropp finns också kvar en tid efter döden men även den faller samman och upplöses i ren energi, möjlighet, vågor igen; ett slags själslig kvantsoppa.

Vi finns egentligen inte. Vi är bara ett tillfälligt hopkok av medvetandet. Vi är en specifik punkt på en specifik plats för oss själva men i verkligheten är vi allting, överallt. Eftersom vi längst in består endast av möjligheter så finns det en kalkylerbar chans att jag skulle kunna vakna upp på mars en dag. Jag skulle kanske få vänta längre än universums nuvarande ålder för att det ska hända, men det är kalkylerbart. Men redan nu befinner sig delar av mig på mars, och på alla andra ställen, om man anammar strängteori. Då är det ju inte så långsökt att även anta att medvetandet är överallt.

Vad jag vill komma fram till är att ja, det finns en själ, ett personifierat medvetande, en avgränsad del av allt-som-finns. But it is not ours to keep.

Nej det gör jag inte, däremot kan jag ju förstå dom som tror att vi har det.

Hjärnan ger oss alla egenskaper en själ skulle gett oss. Hjärnan förklarar det själen förklarade. Precis som big bang förklarar det skapelseberättelsen förklarade.

Nej.

Det finns ingen evidens för en "själ" och det skulle inte heller förklara någonting som inte hjärnan redan förklarar. Applicera Occam's razor.

Ja, en själ är intet annat än ett medvetande. Religiösa tolkar medvetandet som en liten gubbe innanför vår hud, medan en psykolog ger ordet den mer abstrakta referenten: tänkandet.

Alla kroppens atomer byts ut och förnyas, men själen sitter fast och är densamma. Ögat till din upplevelse. Det går inte att förklara att individen är enbart atomer, då allt är utbytbart, att du aldrig försvinner ur din kropp. Du stannar i din kropp för att själen är där. Kan inte hitta någon annan logisk förklaring. Och nej, vi vet inte ännu vad själ är, men säkert i framtiden.

Det finns celler som inte byts ut. Men om det finns en själ och den är immateriell så spelar det ingen roll om alla atomer byts ut eller inte. Det "bevisar" varken eller.
http://askanaturalist.com/do-we-replace-our-cells-every-7-or-10-years/

Menar du att någon av dessa celler är du? Byt ut en cell av dem då, går du ur din kropp då tillsammans med cellen? Nej vi är inte bara materia.

Menar du att vi inte förändras? Är du samma person som du var för 1,5,10,15,20,30 osv år sedan? Vad har du gemensamt med den du var för 15 år sedan? Du har samma anlag/gener, en del gemensamma minnen, men är du samma person? Även hårddiskar kan lagra information. Har de själ? Vad menar du pekar på att vi har en själ iom att atomer och celler byts ut? Varför pekar detta på att vi har en själ?

word. Det är som med det klassiska exemplet om båten på vilken man byter ut delar varje år tills varenda liten del bytts ut. Är det fortfarande samma båt? Nej, självklart inte, men vi kan (måste inte) fortfarande kalla båten vid samma namn efter eftersom vår definition av den individuella båten ändrats i takt med att delarna bytts ut. Det är i alla fall så jag ser på saken. Alternativt kan man kalla båten "Märta, fast med nytt roder", sedan "Märta, fast med nytt roder och nytt segel", osv osv. Objektivt sett är det inte samma båt, men praktiskt sett och subjektivt sett är det samma.

Kanske svamlade lite och flöt iväg från ämnet. Men men.

Det är en annan båt om du böt ut alla delar. Men det är fortfarande du om du byter ut alla atomer i kroppen. En annan kropp kan man säga men själen sitter fast så du tar inte vägen någonstans, pga denna själ. Du upplever fortfarande den nya kroppen. En båt är inte medveten om sig själv så du kan inte göra den jämförelsen.

Nej, men du kom med ett felaktigt påstående. Du verkar väldigt säker, men jag vet faktiskt inte. Vad är vi egentligen? Det är svårt att ge en bra definition.