Citat:
Ursprungligen postat av
MeanME
Jag hade accepterat det om min kropp vart oredlig av alkoholen men att min själ blir det kan inte modellen kropp kontra själ förklara. Själen borde vara oberörd mao.
Beror nog endast på att "själen" sitter i cellkomplexet som vi kallar hjärnan.
Och alkohol funkar inte så bra i större mängder om mental aktivitet står på schemat.
Jag förstår din tanke men självklart är själen påverkad av det liv vi lever. Man kan glömma bort sin själ och leva ett liv helt färgat av krav och lystnad. Min upplevelse av den avskalade själen visade mig hur liten jag var, jämfört med självmedvetandets mer voluminösa bild.
En natt i min ungdom började jag höra röster från ventilen i sovrummet. Jag försökte inte tolka in röster i bullret utan en klar och tydlig barnröst kallade familjärt på mig genom att använda mitt smeknamn.
För att göra en lång historia kortare: snart var jag omgiven av röster, personligheter med namn och karaktär, vilka förändrade min tillvaro och belastade min sociala situation. Detta är vad psykiatrin kallar för ”psykos”, och som så många andra med mina ”symtom” fick jag uppleva hur rösterna med tiden blev alltmer aggressiva och elaka: smädelser och förklenande tilltal som liknar de som förekommer här på Flashback förgiftade mitt inre.
Men så en dag ingrep en ande av en helt annan sort, en allvarlig men varsam närvaro som skrämde bort de elaka demonerna och som frågade den enda kvarvarande ”debattören”, nämligen jag själv: ”Nå? Har du en själ?”
Befriad från demoner och attityder, andligt naken inför något mycket större än mig, vågade jag inte ens svara.
Själen är det innersta av det psyke som påverkas av mina sinnen, drogade eller inte, och som är möblerat efter de roller jag upprätthåller inför omgivningen.