Fegisar på de ovan omnämnda riksvägarna med varierande 1-2 körfält i vardera riktning. När det blir trångt och läskigt så är det ner i 70-90, men när det blir tvåfiligt så drar de på till 120 så att det blir fruktansvärt frustrerande att köra om 2-3 st på de oftast 1.4 kilometrarna man har på sig. Detta trots att det är samma utrymme att köra på i realiteten eftersom man ändå inte ligger i mellan filerna.
Sen har vi folk som inte klarar av att köra på motorväg, som helt saknar känsla för rytmik. Att det ska vara så svårt att fatta att om man valt att ligga och köra i 100-träsket så ska man fan inte ha någonting i ytterfilen att göra, såvida man inte gasar på tillräckligt mycket för att följa det genomsnittliga tempot under sin vistelse där. Nu talar jag förstås inte om att man ska anpassa sig till uffar i 1.8-liters Audi, Mercedes eller BMW som kör i 170-180 bara för att visa att de faktist har en Audi, Mercedes eller BMW. Har någon annan förresten lagt märke till det fenomenet, att det alltid är förare av de bilar i person-lyx-segmentet med allra minst motorer som kör fortast och mest volatilt?
Icke att förglömma satans tryck-och-gåare, lantpellar i stan som aldrig sett ett övergångställe eller hört talas om högerregeln(eller i vilket fall anser sig exkluderade ifrån den) och kör söder bilarna för vanligt folk. Fickparkera klarar de oftast inte heller.
Sen har vi också tidigare omnämnda "stekar-snickarna" som ligger och marsch-trycker en i arslet på 4500 varv i sina stackars diesel-skåp.