Måste nog instämma med tidigare talare i tråden och säga cyklister. Eller, mest irriterande är kanske inte rätt benämning utan snarare "mest livsfarliga i trafiken".
Jag har inte haft körkort alls länge och kör väldigt defensivt. Jag har ingen prestige utan gör allt för att passa in i trafikens rytm. Inga tveksamma omkörningar, ingen fortkörning, inget slarv. Jag försöker vara uppmärksam och räkna med att det kan springa ut ungar från ingenstans eller att andra bilister försöker göra fulingar. Men ingenting gör mig så nervös som cyklister. Ungar är ungar, de är oförutsägbara och gör dumheter. Andra bilförare kan göra märkliga och plötsliga saker i trafiken. Men det går ändå att förutsäga på nåt sätt. Ungar får man förlåta. Men ser jag en cyklist tänker jag direkt att det här är en person som man aldrig kan lita på och hur många tecken den än visar att den ska göra en viss sak, kan det vara fel.
Kan dra massa exempel men kortar ner det till ett par fenomen som visar varför jag hatar dem:
1) Gubbe cyklar precis vid trottoaren i lugnt tempo samtidigt som han samtalar med sin fru (?) som cyklar jämte honom. Jag ser dem på ett relativt långt avstånd och de visar inga som helst tecken på att ändra rutt. Från ingenstans gör han en 90 graders-sväng rakt ut framför mig för att korsa vägen. Inget övergångsställe, ingenting. Trots att jag vakat över dem som en hök kunde jag omöjligen förutse att de skulle göra så då han inte ens såg sig om eller gjorde tecken. Trots relativt låg hastighet (50-väg) och avstånd fick jag göra en kraftig inbromsning, eller kanske inte kraftig men jag upplevde det så. Gubbfan blir rädd, sur, whatever och blänger på mig samtidigt som hans fru ser ut som hon ska drämma till motorhuven när hon passerar.
2) Också 50-väg. Den här gången en cyklist som inte har hjälm och smsar/byter låt på Spotify (har hörlurar). Vinglar otroligt mycket eftersom det är svårt att styra med en hand. Håller snigelfart i kombination med sin svajighet vilket orsakar kö bakom honom. Jag kör precis bakom och gör ett försök att köra om men får avbryta då cyklisten helt plötsligt svajar till och hamnar längre ut i körfältet. Bilen bakom mig gör även den ett försök men får avbryta då det ständigt kommer möte, ganska trafikerad väg vid den tidpunkten på dagen. Vad skulle jag ha gjort i ett sådant läge?
De två tillfällena är såna klockrena exempel på varför jag hatar cyklister som uppehåller sig i trafiken. Min f.d. kollega och jag brukade ha hätska diskussioner gällande saken och han skulle alltid hänvisa till att det saknades bra cykelvägar. Han var helt inriktad på det och kunde inte förstå att det kunde leda till farliga situationer. Här i stan finns en sträcka som är ganska trafikerad och det är väl känt att det inte funkar där, politikerna gör inte så jättemycket åt saken. Min f.d. kollega envisades med att cykla där, ibland till och med sina barn, som någon slags protest. När man frågade om han inte var rädd för att det faktiskt skulle hända nåt sa han något i stil med "jamen det är kanske det som krävs för att politikerna ska göra nåt!"

Inte en tanke på de andra inblandade... Jag hade fan mått otroligt dåligt om jag kört på någon.
Sedan avslutningsvis så hatar jag cyklister i trafiken för att de i princip aldrig har hjälm, cyklar med 104083838 st barn (som har hjälm, snacka om dubbelmoral), har dessa jävla cykelkärror så det blir ett helt ekipage, och att de förlitar sig på andra hela tiden. De litar helt blint på att alla har superkrafter och kommer stanna för dem oavsett om de har lyse, reflex, dyker upp bakom en buske, cyklar ut där det inte finns en cykelövergång eller övergångsställe, ja listan kan bli lång...