Thin Lizzy - Officiell tråd

Gick igenom min vinylsamling och spelade igenom mina plattor med Thin Lizzy och först nu började jag fundera på hur man såg på en lirare som Phil Lynott inom hårdrockskretsar på sjuttiotalet. Karln var ju för fasen färgad, hur sågs han av den mycket vita hårdrockspubliken?

Själv var det aldrig något jag reflekterade över men jag var bara nio år när jag föll för bandet och det är först nu när man blivit "vuxen" som jag funderar på om han sågs som en suspekt figur för att han var svart? Ni som var "vuxna" på sjuttiotalet, hur såg man på honom?

Jag var ju i någom mån halvvuxen på 70-talet, så jag kan ju bidra med min syn. Och den är att det var absolut inget man reflekterade över på nåt sätt. Begreppet "hårdrockspublik" fanns inte på den tiden. Jag kommer inte ens ihåg att man snackade om "hårdrock". Gillade man Led Zeppelin, Thin Lizzy, Deep Purple etc. så gjorde man det. Punkt slut. Jämför Jimi Hendrix, han var mera färgad än Phil och hade en övervägande vit publik.

Den här hårda kategoriseringen av musik är något som jag upplever växte fram under sent 80-tal, och sen blivit än värre under 90-talet.

...någon...mån halvvuxen,,,,

Klicka på knappen "ändra" när du har postat ett inlägg så slipper du posta ett nytt inlägg för att åtgärda de eventuella misstag du gjort!

Phil Lynott betraktades som hårdrockens ende poet.

Live and Dangerous
är än i dag
i konkurrens med Purples
Made in Japan
den bästa live dubbeln.

Det ska hållas till minne över hans talang att det än i dag
är minst 2 band som turnerar och spelar
under Thin Lizzy namnet ( ett lett av Eric Bell och ett annat lett av John Sykes)

Strålande tråd!

Min absolute hjälte har ju genom flera låtar bejakat sitt svarta ursprung (black boys on the corner, johhny the fox m.fl.), har även för mig att han skrivit ett par låtar om rasism, kan inte komma på nån titel nu bara.
Själv upptäckte jag inte TL och PL:s storhet förrän i mitten av 80-talet då de redan lagt av och Phil avled 86 så jag fick aldrig äran att se dom live.

Iom att jag egentligen är lite för ung att uttala mig, men hur pass utbredd var rasismen från mitten av 70 till mitten av 80? Jag menar, tokstollar finns det väl i alla läger, även i hårdrockarnas (personligen vill jag inte sortera in TL i hårdrocksfacket) och vad fan skulle en rasist vilja lyssna på Lynotts texter för? De handlar ju om allt det rasister hatar? Förutom alkohol då möjligtvis.

När jag läser igenom det här ser jag att det kanske är aningens luddigt men jag skyller på ölen och låter det vara som det är
I´m a rebel without a cause...

Jo man får nya band att tycka om men jag kommer alltid tillbaka till Thin Lizzy, känns jävligt skönt att Phil och grabbarna fått det erkännande de förtjänar. Snart sagt varje rockband som kommer fram idag håller ju Thin Lizzy som en inspirationskälla.

Själv är jag lite svag för den senare plattorna där Phil sjunger mycket om hur han sumpat sitt liv med droger och skit, till exempel "Got to give it up" och "The sun goes down" som om att han visste att det skulle gå åt helvete och skrev om det.

Den 4 januari 2006 är det 20 år sedan Phil dog och då finns det bara en plats att vara på, Dublin, Ireland och på The annual vide for Philo...

I´ve got to give it up, that stuff i got to give it up...

Trash-bandet Hirax har en svart sångare...och han går klädd som halford, vilket man reflekterar lite över...annars vet jag inte hur fanskaran av hårdrock/metal ser ut men det finns försvinnande få svarta/färgade utövare av musiken...

Sugar blues
från Chinatown-albumet är en mycket stark sång i detta ämne.

Hårdrockpubliken (vilket namn!) har generellt sett inte varit rasistisk. Vissa av sydstatsbanden påstods vara det men jag vet inte säkert..

Alltså, Thin Lizzy måste väl ändå vara ett av musikhistoriens mest underskattade band? Hur kommer det sig egentligen? Lynnot var ju genial. Finns fan inget bättre än att gå hem i regnet en mörk höstkväll och lyssna på Thin Lizzy.

Håller med fullständigt såg dom live ett par gånger innan dom la av och dom var VERKLIGEN ett riktigt bra liveband. Vilka låtar Cowboy song, dancing in the moonlight.Borderline Renegade det finns hur många bra låtar som helst.
Phil Lynnotts soloskivor är faktiskt också ganska bra tycker jag.