Thin Lizzy - Officiell tråd

Apropå Eric Bell ... Jag hittade följande klipp: http://www.youtube.com/watch?v=ToMoCuhoBOI

Det finns flera där han spelar och sjunger äldre Lizzy-låtar.

Men vad säger han vid 0.28 och framåt när han härmar Phil? Det låter som "Let the ??? Eric, for fuck's sake, just don't play any old songs". Någon som vet varför?

Jag gjorde ett par bland-cd för länge sen åt en polare. Han är inget stort fan av den sortens musik - egentligen, som han säger - men ville ändå ha ett smakprov. Okej, tänkte jag, han ska få...
Jag tog med väldigt mycket från epoken med Bell eftersom jag visste att det här var obesökt mark. Personliga favoriter som The Farmer, den vackra Dublin och Remebering Pt2, blandades med tidigare outgivet från boxen och olika liveversioner men uteslöt "självklarheter" som Jailbreak. Även sologrejorna fick utrymme på skivorna. Minns att jag avslutade med Paul Hardcastlecovern Nineteen.
Nästan samtliga låtar var nya för honom. Efter några genomlyssningar - de tidiga spåren har en tendens att vara svåra för somliga - började bitarna falla på plats. Han insåg vilket fantastiskt band Thin Lizzy var - egentligen. Och definitivt bara mer än The Boys Are Back in Town.

Året var 1990.
Artisten var Gary Moore.
Låten var The Messiah Will Come Again.

http://www.youtube.com/watch?v=EtF-An9wFLk

10 minuter för dig att njuta !

Black Star Riders(nya Thin Lizzy eller hur man ska säga) nya låt finns på Spotify. Sångaren låter faktiskt bra.
Den heter "Bound to Glory".

Jag är medveten om att de flesta tycker som dig angående Dear Lord. Jag måste tillhöra de få som tycker att det är en jävligt skön låt! Inget för headbangers, förstås, men det är en skön mysko stämning över vissa delar av låten.

Kören och solot som börjar vid 00:19 är en av skivans höjdpunkter. Sedan återkommer ett liknande solo vid 02:26 fast med trummor till. Scott Gorham visar att han har känsla här!

Jag tycker Scott Gorham i princip jämt visar på att han har känsla!

Mitt förra inlägg var rätt nyanserat och kanske mer "objektivt". Själv gillar jag givetvis Dear Lord. Har den inlagd på min IPod as we speak. Thin Lizzy var aldrig något riktigt "headbangers"-band överhuvudtaget tycker jag och det är den variationen som gör att Thin Lizzy är ett av mina favoritband.

Vem är bästa Lizzy-gitarristen genom tiderna? Jag tycker Gary Moore är helt outstanding, följt av Scott Gorham som alltid fått spela andra fiolen men är en extremt skicklig gitarrist.

Brian Robertson.

Läste någonstans att Robbo inte ville spela Gary Moores solo på Still in love with you, för att det inte gick att göra lika bra som Gary. I själva verket blev det bättre! Ögat fuktas ju nästan när man lyssnar på Live and dangerous-versionen.

Thin Lizzys bästa 80-tals skiva.

Chinatown, Renegade eller Thunder and Lightning.

Det blir Renegade för mig. Tycker låtarna är starkare än på Chinatown och produktionen/stilen är bättre än på Thunder and Lightning. Att de började med synthar i vidare mening, var kanske inte då så imponerade för att alla gjorde det, men i efterhand blev det åtminstone i min värld mer intressant än Chinatown. Thunder and Lightning har några starka låtar.. Men utöver draget (som nog en del gillar) tröttnar man rätt snabbt på flertalet andra spår.

Vilken tycker du?

Thin Lizzys Black Rose. Låt för låt med subjektiv kommentar!

1. Do Anything You Want To
Kommentar: Den här hör man att den är menad som singel. Radiovänlig, uppiggande och kul trumspel från Mr. Downey. Perfekt när man är på halvtaskigt humör.

2. Toughest Street in Town
Kommentar: Bra drag, men vad hände med produktionen? Känns hastigt gjord och en av de svagaste spåren från den klassiska eran.

3. S&M
Kommentar: Textmässigt är det rent nonsens, men lite kul om man inte är PK. Schysst trumspel återigen, men det känns mest som de slängde med denna "for a laugh" som britterna säger.

4. Waiting for an Alibi
Kommentar: Den lugnare versionen av tvillinglåten Bad Reputation. Jag föredrar nästan denna faktiskt. Riktigt skön.

5. Sarah
Kommentar: Det stämmer nog att den skulle platsat bättre på Phil Lynotts egna album (vilket många verkar tycka). Det här är inte hårdrock eller ens rock. Det är pop.. But I like it!´

6. Got to Give It Up
Kommentar: På grund av sina dåvarande fasoner och problem hittade Phil Lynott en viss känsla i denna låt som inte riktigt fångas i något av bandets övriga material. En kraftfull och riktigt stark låt.

7. Get Out of Here
Kommentar: Upptempo låt. Bra vid tillfällen då man vill göra klart för någon att de är "dumpade" () alt. bra träningslåt. Ett helt okej spår.

8. With Love
Kommentar: En av singlarna, men inte något man direkt hör. Även denna känns inte 100% producerad, men bra låt i övrigt.

9. Róisín Dubh (Black Rose): A Rock Legend
Kommentar: Låten där Gary Moore får komma och visa sin plats. Ett perfekt avslut på bandets 70-tal.

Bonusspåren:

1. Just the Two of Us
Kommentar: Ett trevligt litet spår. Inget topp 20 material, men en godkänd bonus.

2. A Night in the Life of a Blues Singer
Kommentar: "Still In Love with You" part 2, eller något. Jag var inte med när skivan gjordes, men valdes denna inte med på originalskivan för att lämna plats till spår som Toughest Street in Town eller S&M gjorde de bort sig rejält. Det här är kan vara bandets bästa ej "officiellt släppta" låt.

3. Rockula (eller Rock Your Love)
Kommentar: Det känns som de kunde slängt in lite mer text, i övrigt är även denna starkare än flera av originalspåren. Skönt riff och skön refräng!

http://www.youtube.com/watch?v=na35ieCx7KM

Bonusmaterial från DVD:n "One Night In Dublin". Minnen och "fakta" från Gary Moore, Eric Bell, Brian Downey och Scott Gorham. Ca 25 minuter lång.

Tjenare! Började lyssna på Lizzy sen jag var 14 år. Sen dess har dem varit mitt favoritband. Något jag undrar, är det någon som vågar sig på en "topp 10 lista" av deras låtar?
Jag skulle aldrig klara det. Helt omöjligt. Men jag vet åtminstone tre st låtar som är givna på den listan. Det är:
Got To Give It Up
Soldier of Fortune
Dancing in the Moonlight

Vet dock inte vart dem skulle placeras om jag gjorde en lista.