Norrländska dialekter

He är ett jävligt bra ord måste ja bara påpeka, så användbart!

lejd från älvsby/piteåtrakten är min absoluta favorit

Verbet att snöra, kan vara bra att känna till om man råkar hamna i Boden (eller på annan plats där det används på samma sätt).

Imperativet är snö', och ska alltså inte misstas för väderfenomenet snö.

Det betyder helt enkelt att kasta bort någonting, att slänga det. Främst i soporna. Jag blev helt ställd när någon sade åt mig att snöra skräpet.
-Vad fan menar du?! Vad då snöra? Knyta?

Japp. Den uppenbarligen norrbottniska användning av gode som TS har snappat upp var till exempel totalt okänd i Umeå i vart fall när jag lämnade stan 1974.

Japp.

Beror nog mest på graden av dialktförankring. Nog het' ne Ume på riktigt umemål också! Att sen de flesta som jobbar på universitetet och liknande ställen pratar sörländska med vissa spår av västerbottnisk intonation är liksom en annan sak.

Jag brukar försöka vara noga med att använda lokalt uttal av ortnamn också i andra delar av landet än dem jag själv härstammar från. Den som på plats försöker uttala Skerike i Västmanland skrifftroget torde bli utskrattad på platsen i fråga.

När jag växte upp i Umeå var imperativformen snör, och betydelsen var att kasta någonting hårt. Till exempel en tennisboll eller en sten.

Luleådialekt har knappt tagits upp. Och för att vara ärlig så kommer jag inte på något ord eller fras man kan koppla till Luleå.

Börjar fundera om man inte talar rikssvenska här?

Dock kan jag ta upp en sak, det är om man snackar om hur stort nånting är.
Tillexempel, någon snackar om att dom besökt ett stort hus ("Vi var i Piteå hos nåra jag känner, dom hade ett stort hus"). Då uttalar man "stort" som vanligt.
Om personen däremot pratar om att dom varit vid Taj Mahal eller Empire State Building säger dom ("Så stod jag vid Taj Mahal, fyfan vad Schtort det var"). Alltså, det är skillnad på om något är ganska stort eller jättestort.
Personer från Skellefteå har jag upplevt uttalar orten "Schlääft", låter otroligt fult.
Piteå är också krångligt, det ligger 6 mil från Luleå och vissa personer förstår man knappt vad de säger.

Sen säger man "plättar" inte "pannkakor" som i södra sverige.
Plättar är platta kakor som steks i stekpanna. Pannkakor är en stor tjock kaka som man lagar i plåt och man äter med sylt.

I Kalix talar man långsamt, "Nå haar du ein kopp kaafe åå bjuuuda på".

Skrovmål är också Norrländskt, dock kanske folk känner till det då det finns på Max som finns över hela Sverige. En hamburgertallrik med pommes helt enkelt. I Kalix säger man dock "Skräcko" och i Haparanda tydligen "Skrocko".

Jag tror att Lulemålet håller på att dö ut faktist, det verkar som det.

Coolt! En variation på den alltså. Finns verbet representerat på fler platser, och har det fler variationer i betydelsen? Vi har ju redan nu en skillnad mellan Boden och Umeå.

Det roliga är... jag är född och uppvuxen i Norrbotten och känner inte igen många uttryck i den här tråden.
Väldigt mycket som känns extremt lokalt för mindre orter.

Däremot den inledande frågeställningen, med "gode", ställer jag mig frågande till - är det verkligen ett specifikt uttryck för norrlandskommunerna?

Vill gärna minnas att jag hört det ganska många gånger i olika sammanhang söderöver.

Är inte snöra mer "kasta" oavsett hårdhet, och "syla" mer ett hårt kast? Det växte i alla fall jag upp med (Västerbotten).

Sant.

Jag förknippar snöra med en viss hårdhet. Att "snöra något åt sidan" låter fel för mig, såvida man inte kastar det en bit.
Syla hade jag glömt bort, men är ännu starkare som du säger. Kasta något så att det går som en syl i luften, månne?