Den här gången har jag väl inte fått någon uppenbarelse

, men däremot så måste jag få skriva av mig lite irritation och förvirring!
När omgivningen så sakteliga börjart förstå och acceptera mitt stora knivintresse så börjar plötsligt väldigt många komma smygande och ställa frågor om dom knivar dom har hemma. Vissa kommer också och berättar hur dum jag är som lägger så mycket pengar på knivar när man, som dom, skär lika bra med en gammal Ikeakniv.
Sen finns det ytterligare några som faktiskt inser att deras knivar inte är tillräckligt vassa, och således frågar om jag har lust att hjälpa dom att slipa dessa.
Eftersom knivslipandet också är ett intresse hos mig så hjälper jag självklart till med detta.
Ibland brukar jag dessutom fråga kompisar som jag är hemma hos om dom vill ha hjälp med slipningen. Jag mår för dåligt när jag ser knivar vars skärpa förmodligen var borta redan för något tiotal år sedan.
Vad som verkligen slår mig när jag tar hem, eller får hemlevererat dessa knivar är 2 saker.
För det första så är det helt otroligt hur slöa knivar folk faktiskt använder där hemma. Dessutom är dom inte bara slöa. Dom är dessutom helt jäkla förstörda. Dom har hack i dom före detta eggarna som gör att dom påminner mer om en fogsvans.
När man lite diskret undrar hur dom står ut med dessa så kollar dom på en som om jag just sagt något på Japanska eller något annat helt obegripligt språk.
Dom tycker verkligen att deras knivar är i ganska så bra skick. Dom "har ju slipat dom på den där stålpinnen jätteofta"!
Detta bekräftas ju naturligtvis i många fall av att knivarna är behäftade med mer repor än vad som borde kunna få plats på den lilla ytan!
Ibland tror jag att folk skulle få bättre resultat om dom skar sina grönsaker med knivens rygg istället för med den före detta eggen!
Nästa sak som jag ovillkorligen märker är hur jäkla äckliga folks knivar ofta är! Kladdiga och slemmiga och med fastväxta rester från säkert 5 år tillbaka!
Dessa knivar finns hemma hos normalt renliga och skötsamma människor som håller sitt hus i fint skick, sin bil fri från damm sand och grus samt sin hund fri från loppor mm.
Men knivarna som dom använder till matlagningen är slemmigare än en nymetad mört!
Faktum är att den tanken slår mig varje gång jag blir bjuden på mat nu för tiden!
Hur i hela friden kan man ha knivar som ser ut som laboratoriumframställda bakterieodlingar?
En del av bekantskapskretsen har faktiskt vad som kan betraktas som ganska fina knivar och knivset hemma. Tyvärr verkar dom nöja sig med vetskapen om att dom betalat mer än vad som anses normalt för hemmakockens knivar. Sen behandlar dom knivarna sämre än silverfiskarna i badrummet!
Eftersom jag kan vara ganska så ihärdig och tjatig så börjar jag faktiskt få fason på mina närmaste vänner och släktingar när det gäller att hålla knivarna i bra skick, och jag har till och med fått ett antal att satsa pengar på magnetlister till förvaringen av dom nyslipade knivarna.
Jag har fram tills nu inte tagit en spänn i betalning för mitt jobb med dessa knivar. Jag ser det nog lite som ett kall att försöka sprida lite kunskap om knivar, dess brukande och hur man vårdar dom.
Däremot brukar jag se till att dom skaffat knivlisten och monterat den innan dom nyslipade knivarna återlämnas.
Jag har också insett att köksknivens största naturliga fiende är kvinnan. Sitt smink för 30kr från Ica Maxi och sina billiga örhängen i färgad plast det kan dom vårda som om dom vore ovärderliga, men lite dyrare knivar som dom faktiskt har nytta av väldigt ofta, ja dessa gör dom sitt bästa för att förstöra från första sekund efter inköp!
Men inget ont som inte har något gott med sig. Dom som tidigare haft äckligt lortiga knivar har i dom allra flesta fall idag mycket bättre koll på dessa. Den lektionen behöver aldrig vara speciellt lång!
Dessutom så har jag fått mycket slipträning. Jag har haft gott om tillfällen att använda mina olika slipsystem, och jag börjar få lite insikt i vad som funkar till vissa saker och inte till andra!
Knivar som är riktigt dåliga brukar jag starta upp på mina DMT- diamantstenar för att sedan avsluta på antingen vattenstenarna eller Sharpmakern.
Dom få knivar som är skapligt bra från början får bara träffa på Sharpmakern.
Undantaget om det är kvalitetsknivar. Dom slipas mestadels på vattenstenarna och striglas sedan på läderremmen.
Dom sämsta knivar som folk lämnat dom finns inte mer. Jag lämnar visserligen tillbaka dom, men dom får också med en kniv jag köpt för mellan 2 och 15 kronor hos någon bistånsgrupp och sedan fixat till! Mestadels någon gammal K&N, Mora, Anders Petter eller Frosts!
Det är förvånande vad många fina knivar man fortfarande kan hitta!
Så likt religiösa dörrknackare så fortsätter jag sprida min "knivlära" till dom "otrogna"! Och jag känner att det faktiskt får resultat. Många har också börjat kolla runt på nätet och på lokala affärer för att uppgradera sitt kök med lite bättre knivar!
När jag kommer hem och ser att nya fina redskap helt plötsligt dyker upp hos dessa släktingar och vänner, ja då känner jag att jag verkligen lyckats!
Så. Då har jag producerat ytterligare ett inlägg utan särskilt mycket substans. Men det var skönt att skriva av sig lite grann.
Och för att förklara mig lite så började jag dagen med att "sanera" 3 st knivar innan slipning!
Det var ingen bra början på dagen!
Ha en trevlig vecka!
// Krille