Liberala Partiet [Sammanfogad]

Jag vill säga att jag har gjort mitt bästa för att prata med styrelsen privat många gånger, men de har i stort sätt ignorerat mig totalt. De har inte velat lösa något, däremot så har jag fått uppmaningar om att hålla tyst. Om de hade gjort ett försök, kanske anordnat ett möte där vi alla inblandade hade kunnat sätta oss ned och prata igenom det hela så hade jag varit jätteglad. Att prata på Flashback om det har iaf gett något form av respons, trots att den inte var speciellt positiv.

Jag tycker snarare att det är tråkigt att en person med förtroendeuppdrag inte presenterar sig för ett nytt ansikte på en sluten sammankomst med 15 personer. Du var den gången kanske engagerad i att lyssna, men du deltog inte i en diskussion med någon annan. Det torde legat i ditt intresse att vara tillmötesgående mot alla nya bekantskaper i en organisation som du kritiserar.

Jag godtar din ursäkt, och jag kan inte säga att jag har någon schism mot dig, men jag skulle gärna se att du utvecklar ett par saker. Bland annat så förvånar det mig att en person som påstår sig vara liberal uttrycker sina förhoppningar att Liberala Partiet ska gå under, och att de är en destruktiv kraft för den svenska liberalismen. Varför ligger inte ditt hopp i att Liberala Partiet ska skärpa sig på de punkter du anklagat dem för? Du sade någonting om människosyn innan, men att du uttalar dig om att Sveriges liberala kärna, dina meningsfränder, skulle vara ruttna och att du hellre dör än ser dem i en maktposition, samt häver ur dig invektiv, tyder ju på att det är hos dig cynicismen ligger. Nej, givetvis vill du att det ska gå bra för Liberala Partiet, men det är tydligt att du har problem på en personlig nivå med en åtskillig mängd av dess medlemmar och representanter, och det beklagar jag oavsett vem det beror på.

Vidare så skulle jag gärna vilja se utdrag från påstådd mejlkonversation. Du har berättat intima detaljer om dig själv här, och din identitet är känd, så du har knappast några skäl att utebli att –åtminstone fingerat eller censurerat – lämna ut uppgifter som svart på vitt styrker ditt ärende. Här gör du alla liberaler en god gärning. Är det du säger korrekt så ligger det i ditt och allas intresse att det kommer fram i ljuset, så att organisationen kan synas och omorganiseras, eller om förfallet är tillräckligt vida långtgående sonika läggas ned. Lägg korten på bordet.

Vad gäller dina oliberala sidor så är det off-topic, och du har själv påstått att saker du sagt har tagits med skepsis och argumenterats emot – vilket jag och de flesta, skulle jag säga, andra vill hävda beror på att de helt enkelt inte är liberala. Relevansen att nämna det överhuvudtaget ligger i att påvisa att du är udda i mängden – utöver de skäl du själv angett; att du är katolik och att du är kvinna.

Det säger sig självt att du kommer att bli behandlad annorlunda, för att inte säga dåligt, om du – utan att hävda att jag har bevisat att du är oliberal – använder Liberala Partiet som plattform för icke-liberalt prat.

Jag är varken aktiv själv eller personlig vän med någon aktiv medlem, och jag betalade medlemsavgiften i år för första gången sedan 2006, så jag betraktar mig som tämligen neutral i den här diskussionen bör tilläggas.




Vilken styrelsemedlem är det som har bedrivit smutskastning?

Du har rätt i att jag borde representerat mig väl mig när jag möter nya ansikten, jag hoppas verkligen att jag vanligtvis gjort bättre ifrån mig. Jag gissar på att jag hade en dålig dag och var tankespridd och att det tyvärr blev synligt för dig. Jag ska komma ihåg detta, det är värt att lägga på minnet.

Gällande bevisning så har jag förklarat tidigare i tråden att jag hade en Lp-mail som blev raderat när jag lämnade partiet. Alla som jobbar för partiet får ett sådant. Det hade varit bra om jag hade haft mailen sparade på datorn men jag hade inga tankar på att behöva mailen i framtiden då. Jag kan därför inte visa dig innehållet. De flesta negativa saker jag upplevt i partiet kan jag inte bevisa om det inte dyker upp ett ögonvittne förstås, det mesta har skett "face to face". Jag kan heller därför inte kräva att folk ska tro mig, men jag hoppas att en del gör det ändå. En del kan ju komma att känna igen vissa beteenden inom partiet som de själva upplevt. En del har redan vittnat om det i tråden. Förhoppningsvis blir det fler för då blir mina upplevelser mer trovärdiga. Vi får vänta och se vad som händer.

Jag vill att Lp försvinner eftersom jag tror att problemen som finns är så stora att det inte kommer att bli lätt att ändra på dem. Jag ser hellre att något annat parti börjar föra en mer liberal politik. Jag vill självfallet leva i ett friare Sverige, men jag tror att Lp förstör mer än vad de "ger". Kanske kan Fp eller C i framtiden skärpa till sig och bli liberalare? Det vore kul och faktiskt så tror jag inte att det är helt omöjligt. Det finns starka liberala röster i de partierna som mycket väl kan komma att öka och växa.

Jag kan minnas en grej som jag har sagt i en Lp-grupp på Facebook som många inte tyckte var liberalt. Det var att jag ville införa ett offentligt brottsregister för allmänheten att beskåda när det gällde grövre brott. Det för befolkningens säkerhet (men jag föredrar längre fängelsestraff). Det kan diskuteras om det är liberalt eller ej, en del är på min sida, en del tycker det är galet. Jag anser att alla kan välja om de vill begå ett grovt brott eller ej, värnar de om sin frihet så låter de bli annars så får de ta konsekvenserna. Annars så kommer jag inte på saker som jag sagt som varit oliberala i andras öron. Alla har ju rätt att få ha åsikter och man behöver ju inte gilla allt bara för att man är liberal. Det som är oliberalt är när man vill lagstifta kring saker bara för att man inte gillar något, men sånt har jag aldrig sagt. Tvärtom så finns det saker som jag vill legalisera trots att jag avskyr dem.

Vad är det du vill ändra på i politiken då som du anser vara destruktivt?

Jag tycker att Lp börjar vid fel ände. De utgår från en ideologi och vill forma samhället efter den, men det är dömt att misslyckas. Samhället kom före ideologin.

Ett parti som vill nå ut behöver först och främst fokusera på att förstå sig på det samhälle som det har med att göra. Jag tror att i stort sätt alla människor i Sverige efterfrågar samma sak i grund och botten. De vill ha en fungerande arbetsmarknad, en fungerande sjukvård, ett fungerande rättssystem, ett fungerande utbildningssystem osv. Folket vill ha ett samhälle där de kan känna sig säkra och trygga i, där alla nödvändiga behov blir tillfredsställda. Hur ett sådant samhälle skapas, det är en svårt fråga eftersom folk kommer att ge dig olika svar om du frågar dem. En del tror på socialismen, en del tror på nationalismen, en del tror på liberalismen, en del tror på.... ja, listan kan göras lång. Det alla kommer att hålla med om är dock att de vill att samhället ska fungera, alla vill kunna leva ett bra liv. Ideologier är endast verktyg, de är ett hjälpmedel, de får aldrig bli en lag, en ritual. Det är människor som bygger samhällen, inte ideologier. Fokuset måste därför ligga på dem och inte det.

Jag tror att det är viktigt för ett parti att lyssna och analysera samhället, engagera sig i vad som efterfrågas och komma med förslag och idéer om vad de tror kan lösa div. samhällsproblem. Ett parti kommer inte att bli populärt om det talar om för folket att det bara finns ett enda sätt att tänka på och resonera. En ideologi ska inte förlava ett folk eller styra deras tankar. Om ett parti är så inriktade på att deras ideologi är det enda rätta och det enda som gäller så isolerar partiet sig från alla andra, de som inte redan delar samma tankar. Det partiet kommer också att få svårigheter med att samarbeta med andra partier.

Problemet med att vara ett parti som är ideologiskt ut i fingerspetsarna är att det stöter bort precis alla andra som inte är liberala. De flesta är inte så intresserade av ideologier, de är intresserade av att ha ett bra liv, de vill se ett parti som kommer med bra lösningar på konkreta saker och problem. De vill se en hållbar samhällsutveckling och de vill att deras barnbarnsbarn också ska få uppleva den.

Lp är väldigt avskärmat från "verkligheten" och riktar gärna in sig på alternativa frågor som rör extremt få minoriteter... med några få undantag. De som dras till Lp i dagsläget är personer som själva är väldigt intresserade av deras ideologi, några andra röster får de inte. Lp begränsar sig något oerhört men är för blinda för att se det. De använder sin ideologi fel, ideologin blockerar och hämmar Lp:s utveckling.

Vad som Lp också måste göra för att växa är att rensa bort den kultur i partiet som nu råder. De måste bli öppnare, tolerantare och mer positiv till oliktänkande. Översittar-fasoner uppskattas sällan av andra. Ett parti som har mycket inre konflikter är ett svagt och skört parti. Det spiller dessutom alltid ut och skandaler skrämmer bort röster. Om styrelsen inte ens lyckas hålla ordning i partiet, hur ska de då kunna hantera ett helt land?

Till sist, en attityd som måste strykas är deras oförmåga att lyssna och respektera något som inte står klart och tydligt i deras ideologi-manual. De måste våga tänka utanför ramarna och de måste börja betrakta sin ideologi som levande och inte som stel och oförändlig. Samhället ändras hela tiden, tiden står inte stilla.

Jag har en gång skrivit så här på min blogg:

... idéerna eller makten? Jag har vid flera tillfällen sagt att liberalismens främsta fiende ofta är liberalerna själva, d.v.s. de liberaler som villigt och med nöje offrar idéerna och principerna vilka de menar sig stå för. [...] Problemet är snarare att nästan alla människor – politiker eller ej – utgår från att det behövs en viss ”moralisk flexibilitet”, att man måste kunna köpslå med sina värderingar för att ”få saker gjorda”. [...] Det är de talande som banar vägen för de agerande, eller med andra ord: det är opinionen som gör förändringar möjliga. Och hur skall en opinion kunna bildas, om det inte finns några ”hårdkokta dogmatiker” som ihärdigt – och utan att kompromissa – försvarar liberalismens sak?

(Detta är förstås mina personliga ord och inte något partiuttalande.)

Det finns ingen anledning att tro att idéer och makt (politisk framgång) inte går att kombinera. Det är alltid bra att ett parti har en ideologi i grunden, men om man vill sprida sina idéer så måste man fundera på vilka idéer som är bäst att framhäva samt hur man gör det på smartast sätt... hur man presenterar dem osv. Det är aldrig bra att framstå som extrema, vilket Lp ofta gör. Det spelar ingen roll hur mycket bra idéer man än har om de inte går att applicera på verkligheten, i människors vardag.

Jag är väl både ideologisk och pragmatisk, jag befinner mig någonstans i mitten. Att överge vad man tror på är fegt, det tycker jag inte att man ska göra, men man måste finna en balans så att folk faktiskt kan ta ens budskap på allvar.

Man får inte glömma att vi lever i ett socialistiskt samhälle idag, så det gäller även att ha tålamod och att ta små steg i taget. Jag tycker att Lp är så ivriga med att berätta om hur de vill att samhället ska vara, att de glömmer att besvara frågor om hur man tar sig dit. Jag tror det skrämmer iväg människor från liberalismen, eftersom det blir för många frågetecken. Det hela känns osäkert och otryggt. Varför välja det osäkra framför det säkra? Folk vill ju trots allt kunna ställa middagen på bordet varje dag, även i framtiden.

Lp lägger väldigt mycket energi på att tala om frågor som de flesta inte ens tänker på, typ guldfot. Om jag ska vara ärlig så har jag aldrig hört "vanligt" folk tala om sådana saker ens. Politik gäller väl alla, inte bara de mest insnöade?

Vad jag också vill säga är att Lp måste tänka på vilka medlemmar som de sätter på höga poster. Det handlar om att vara förtroendeingivande och då är kompetens viktigt. Jag vill inte diskriminera nya, outbildade eller de yngre medlemmarna, men jag tror inte att de flesta känner sig bekväma med att lägga sin röst i händerna på personer som inte har mycket erfarenhet bakom sig. Det räcker inte med att bara vara engagerad och att vilja, det krävs kunskap också. Ett flertal i Lp som har ansvarsfulla uppdrag har ingen erfarenhet av liknande uppgifter innan, vissa har några enstaka år bakom sig som bäst. Dessa personer ska ju framstå som de bästa av de bästa i partiet, frågan är om det går att avgöra när några är splitternya i partiet, just blivit myndiga och/eller inte har någon lämplig utbildning i bagaget. Hur ska de kunna mäta sig med riktiga partier då Lp:s kompetens är lägre än i de flesta i ett ungdomsförbund? Idéer är bra, men det räcker inte långt. Man kan inte hålla på och googla sig fram till hur man skriver stadgar, copy and paste från andra partiers redan färdiga material (som Lp gör idag) osv.

Vill Lp syssla med politik så får de tänka om, om Lp vill fortsätta att endast vara en intresseklubb för inbitna smått fanatiska libertarianer så kan de fortsätta som nu.

Några av mina idéer om hur ett liberalt parti borde vara organiserat och ha för strategi:

KVALITETSSÄKRING
Partiet ska liksom certifiera att dess kandidater står för kompromisslöst liberala idéer. Att anstifta våld i kommunfullmäktige, genom att rösta för att införa förbud eller beskattning, ska vara exakt lika oacceptabelt som att ta till våld på gatan eller på jobbet. Det går fetbort, och partiets huvuduppgift är att rekrytera och "certifiera" kandidater som lovar det på ett trovärdigt sätt, samt utesluta alla som ändå tar till våld. (De invalda är ju individuellt fria att rösta hur som helst och kan inte bindas av något parti). Detta gör det tydligt vad väljarna har att rösta på, och det utgör en utmärkt utgångspunkt för argumentation mot det parlamentariska våldet.

REKRYTERING
För ändamålet ovan bör partiets medlemmar välja vilka som ska få bli nya medlemmar, liksom jag förstår att Greenpeace gör. Man ska avkrävas ett slags kunskapsprov och en rekryteringsintervju för att visa att man förstår frihetens idé och (åtminstone säger sig) står för den. De som senare bryter mot det är då dokumenterade hycklare och löftesbrytare, vilket, även om juridiska sanktioner är omöjliga, borde vara en nackdel för dem. Partiet ska ha en svart lista över dem som hycklar med sin liberala övertygelse, det är ett viktigt instrument i kandidatcertifieringen. Partiet har ingen ambition att internt föra någon som helst debatt för eller mot liberalism. Likriktning i ideologi är ett absolut krav och bråkstakar göre sig icke besvär. Det som ska diskuteras är tekniken för omvandlandet av ideologi till praktisk politik. Det viktigaste och svåraste för ett liberalt parti, är att förbli liberalt.

NEJ TILL TJUVGODS
Partiet och dess förtroendevalda ska helt vägra ta emot partistöd, bidrag, arvoden, kostnadsersättningar eller överhuvudtaget några betalningar från offentlig sektor. Det är dessutom en populär och uppseendeväckande sak, som kan ställas i kontrast till att t.ex. Moderaterna som "ideell förening" tankar över en miljard skattekronor under denna mandatperiod! Partiet ska vägra uppge något bankkonto till myndigheter. (Individuella medlemmars privata och icke-partirelaterade bidrag m.m. från staten ska partiet dock inte lägga sig i)

FOKUSERAD VERKSAMHET
Opinionsbildning och finansiering av sånt ska huvudsakligen ske utanför partiet, även om partimedlemmar förstås kan vara aktiva i sån verksamhet också. Då minimerar man problemet med att folk säger märkliga saker i partiets namn. Partiet ska marknadsföras av att människor pratar om det på bloggar et cetera. Partiet ska bara kommunicera via sparsamma och välformulerade pressmeddelanden och programtexter, samt via valda talesmän i mediala debatt- och intervjusituationer. Partiet ska knappt ha någon budget utöver lokalhyra för möten, och det kan återbetalas av deltagarnas inträdesavgift på plats. Genom att eliminera penninghantering så slipper man mycket av det gräl och snack som föreningslivet plågas av. Partiet ska fokusera på att omsätta ideologi till praktisk politik på ett konsekvent och motsägelsefritt sätt, för detta krävs bara tanke, prat och vissa formaliteter. Inte mycket pengar, sånt som kostar får sympatisörer och medlemmar sköta utanför partiet.

ENTREPRENÖRSMÄSSIG EXEKUTIV
Partiet ska styras av alla medlemmar på "kongresser" som sammanträder ganska tätt. Typ varje söndag klockan 12 via telekom och fysiskt vid behov. Snarare än "styrelser" ska man utse enstaka individer som tidsbegränsade projektledare för olika syften, vars resultat sen utvärderas i förhållande till de uppställda målen. Den som vill genomföra ett sånt "projekt" har själv att förklara hur det ska finansieras. Partiets framgång bygger på enskilda dugliga "doers", inte på sovande styrelseledamöter. Verksamheten handlar mest om rekrytering av tillförlitliga liberaler samt utredningar om hur ideologin ska omsättas till praktisk politik. Den som utses till offentlig talesperson ska ha eller få omfattande professionell mediaträning.

ALIBERAL POLITIK
Liberalism beskriver inte allting här i världen. En del frågor ligger ortogonalt mot idéen om negativa rättigheter. Partiet bör inte ta ställning i såna frågor. De enskilda kandidaterna ska vara fria att ta ställning för och mot sånt individuellt, och själva marknadsföra sina ståndpunkter i de avseendena. Jag tänker t.ex. på abort och immaterialrätt, frågor som det finns goda argument både för och emot på liberal grund. Ett krav ska förstås vara att kandidaten argumenterar i enlighet med liberalism, och inte t.ex. av utilitaristiska eller religiösa motiv.

Vilken fin och genomtänkt text du har skrivit!

Men det jag undrar är, vad är syftet med det du vill organisera? Är det att få röster, är det att fungera som en tankesmedja, är det en hobbyverksamhet för skojs skull? För jag kan inte se något direkt effektiv organisering eller sätt att bilda folkopinion i det du har skrivit här.

Du är en pragmatiker din idiot! De flesta libertarianer tenderar att vara moralister och måla upp absurda teoretiska system och tro att man genom "den rätta moralen" och "sanningen" och "ett samhälleligt konsensus" förändrar nationer och världen.

Visserligen finns det tillochmed utilitaristiska liberaler som tror på samma skit som Fri gör men det utifrån ett annat perspektiv. Men för liberaler är ju oftast stolthet en dygd, så att leva under förtryck med de "sanna och moraliskt korrekta åsikterna" är bättre enligt dem själva än att gradvis förändra samhället i en liberal riktning. Haha

Tack!
Och jag tycker du har valt en sån snygg avatar och väljer så trevliga ord. Är det inte trevligt när vi kan smeka varandra med berömmelser så här

Jag är direkt inspirerad av Ron Paul. Ett liberalt parti, en liberal förtroendevald, ska vara en stolpe. Som står där den står rätt upp utan kompromisser under några omständigheter.

Min idé är att partiet bara ska producera Ron Pauls, bara syssla med att formulera ideologin i termer av praktisk politik. En process där rätt riktning är det som räknas, mindre tvång är alltid bättre. Och däri ser jag som en nyckelfråga i form av hanterandet av de invalda (förhoppningsvis en dag då...) kandidaternas/mandatens lojalitet med partiets ideologi. Frågan om vad libertarianism är, ska lämnas därhän, det är inte något parti som har att utveckla den frågan. Bara acceptera gällande mainstream libertarianism och satsa på nästa led, att formulera denna idé i termer av parlamentarisk aktivitet.

Jag skulle själv ha dömt det konceptet hopplöst för några år sen, men Ron Paul har sen länge och pedantiskt konsekvent bevisat att man kan vara libertarian OCH parlamentariker!

Det är alltid bara en individ som sätter igång saker. Ett parti måste förstå att det är enskilda individer som hittar på och genomför framgångsrika projekt. Att det är enskilda individer som är effektiva talesmän. Att det är enskilda individer som är lojala parlamentariker. Om man ska göra ett parti av dessa individer, så tror jag att det skulle vara ett parti av övertygade libertarianer som själva ser till att hålla sina led rena från avarter.

Parlamentariskt taktiskt är det inte svårt att hitta samarbeten med diverse lagförslag, eftersom en hel del av dem ju innehåller avregleringar och skattesänkningar ibland, och de, bara de, bitarna skulle ett liberalt parti stödja (eftersom initieringen av våld inte tolereras i partiets namn).

Nja, vissa hävdar att system och strukturer sätter igång saker och att individer är rätt oviktiga

Men aja, det jag ser som ett problem är att för många enskilda individer som agerar själva men ändå ska nå ett gemensamt kollektivt mål kan riskera att splittras. Enighet är viktigt om man vill nå framgångar i massan. Folk är också flexibla och plastiska, kan förändras efter tid av alla möjliga faktorer - däri ligger en risk i att ett nätverk av agerande individer kan falla ihop rätt lätt. Speciellt om det finns resursstarka motståndare som med nöje skulle vilja söndra ett sådant förbund för att säkra sig själva och sina tillgångar.

Därav tror jag att idén om ett liberalt parti som ska kunna påverka med din organisering är ett dödfött projekt

Men man kan alltid försöka, och kul, även fast jag inte sympatiserar med liberalism, att ni engagerar er. Det gör er i varje fall inte till tomma människor utan innehåll!