Citat:
Nej jag har inte läst alla dina inlägg bara det jag blir citerad på.
Har du läst mina inlägg?
Allt som du skrivit har oxå flertalet andra oxå skrivit.
Jag har redan upprepat mig så många ggr i tråden att jag snart skiter i det.
Om man är usel på det här (ts har ändå gjort en tråd om det) och faktiskt vill ha ett förhållande, så behöver man bli bättre på det.
Och ”bättre på det” blir man genom att träna på det, samtidigt som man tar hand om sig själv (bygger upp sitt självförtroende och sin självkänsla, man tar hand om sig själv så att man är sina bästa möjliga 163cm)
Man behöver inte bli världsbäst men man behöver bli tillräckligt bekväm med det, så att när man en solig höstmorgon kliver in på sitt nyöppnade lokala Café, och man vänder upp blicken och ser henne (i kassan, eller i kön, eller vid ett bord), någon som potentiellt skulle kunna passa som ens blivande fru, då ska man inte frysa till is och gå hem och gråtrunka, utan man ska va såpass trevlig och prata, att när man sen frågar om hennes nr så ska det inte vara en stor grej för henne heller, oavsett om hon redan är upptagen, eller inte vill, eller om faktiskt kan tänk sig att gå ut på en dejt så småningom.
Förstår du?
Man behöver inte vara en 180cm lång Brad Pitt (det hade hjälpt till iofs), utan man får gräva där man står.
Om du bor i en storstad så ser du dagligen människor som är inte alls är några 10poängare, eller ens 4poängare. De är för korta, feta, fula men de har ändå löst ekvationen.
Allt som du skrivit har oxå flertalet andra oxå skrivit.
Jag har redan upprepat mig så många ggr i tråden att jag snart skiter i det.
Om man är usel på det här (ts har ändå gjort en tråd om det) och faktiskt vill ha ett förhållande, så behöver man bli bättre på det.
Och ”bättre på det” blir man genom att träna på det, samtidigt som man tar hand om sig själv (bygger upp sitt självförtroende och sin självkänsla, man tar hand om sig själv så att man är sina bästa möjliga 163cm)
Man behöver inte bli världsbäst men man behöver bli tillräckligt bekväm med det, så att när man en solig höstmorgon kliver in på sitt nyöppnade lokala Café, och man vänder upp blicken och ser henne (i kassan, eller i kön, eller vid ett bord), någon som potentiellt skulle kunna passa som ens blivande fru, då ska man inte frysa till is och gå hem och gråtrunka, utan man ska va såpass trevlig och prata, att när man sen frågar om hennes nr så ska det inte vara en stor grej för henne heller, oavsett om hon redan är upptagen, eller inte vill, eller om faktiskt kan tänk sig att gå ut på en dejt så småningom.
Förstår du?
Man behöver inte vara en 180cm lång Brad Pitt (det hade hjälpt till iofs), utan man får gräva där man står.
Om du bor i en storstad så ser du dagligen människor som är inte alls är några 10poängare, eller ens 4poängare. De är för korta, feta, fula men de har ändå löst ekvationen.
Okej förstår hur du tänker och min kommentar på det är: fan vad jobbigt. Tror du att TS pallar hålla på så dag ut dag in? Låter verkligen som ett heltidsjobb. Tror det är bättre om han hittar någon tjej som är kort och blyg och snäll bara. Han är inte ute efter att dejta 50 stycken, han vill ha en partner att leva med och då är väl inte hela den där nya personligheten du beskriver nödvändig? Dina tips är väl bättre för någon som ska dejta kreti och pleti var 5:e dag?